Funderar på att bli familjehem.

Hej!

Vi är helt nya här på sidan men vi är inte nya med tankar på att bli familjehem. Vi är ett gift par där båda är 36 år, vi har varit tillsammans i 16 år. Vi har ett biologiskt barn på 4,5 år och vi har inga planer på fler bios. Jag jobbar som förskollärare och mannen jobbar inom industrin.

Vi har i flera år tänkt tanken att bli familjehem nån gång och denna nån gång börjar närma sig känner vi. Kanske inte redo helt än, vi ska rusta lite i huset först innan vi kan tänka oss att ta in ett barn. Några funderingar har vi som vi kanske kan få svar på här i forumet. :

Men hur långt i förväg borde vi börja dra igång utredning och allt vad det innebär? Hur går en utredning till?

Hur ofta kan det komma att handla om ett spädbarn som behövs placeras? Vi känner att vi vill ta oss an ett så ungt barn som möjligt. Vår bio önskade en tjej. *skratt*

För och nackdelar med att få en placering från samma kommun? Vi bor i en väldigt liten kommun nämligen. Ska man höra av sig för utredning till fler kommuner eller utomstående organisationer? Vad har ni för erfarenheter?

Detta är några av våra funderingar hittills.

/ Sandra
 

anne

Administrator
Forumpersonal
Välkommen in i familjehemsvärlden!

Det är spännande, tålamodsprövande, energigivande och tagande, känslomässig berg- och dalbana, mycket skratt och ibland gråt. Man får se samhällets baksida som inte alltid fungerar som man kanske trodde men det är också en möjlighet att göra skillnad för ett barn men också dess familj.

Andra kanske tänker annorlunda men här kommer mina tips och erfarenheter :)

1. Men hur långt i förväg borde vi börja dra igång utredning och allt vad det innebär? Hur går en utredning till?
En utredning ska vara klar inom 4 månader. Hur utredningen går till och vilka metoder som används är lite olika. Kälvesten och Nya kälvesten är några och sen finns det olika varianter på dessa. Vid en utredning så sitter man både tillsammans och var för sig med en handläggare. Man får svara på frågor från den dagen man föddes tills idag. Det är frågor mellan himmel och jord. Den stora utredningen kan ta runt 3 timmar och då sitter man var för sig.

BRA-fam är också något som används, det är ett bedömningsintrument som man kan få fyll i innan det första hembesöket sker eller i samband med det.

Något som också är bra innan man blir familjehem, är att gå utbildningen Ett hem att växa i eller liknande som anordnas av den uppdragstagare man vänder sig till. (alla erbjuder inte utbildning innan, ibland kan man få gå den under uppdragets gång).

Man får också lämna registerutdrag från exempelvis kronofogden, socialregister, polisens register, transportstyrelsens LOB-register mfl.

Det kan vara bra att vänta med att anmäla intresse tills ni känner er helt redo, både i huset och mentalt. Många kommer nu under våren att ha olika informationsträffar. Kika på er kommuns hemsida (eller grannkommunen) om de anordnar någon sådan. Där får man mer information och ibland är det även med ett familjehem/jourhem som man kan ställa frågor till.

2. Hur ofta kan det komma att handla om ett spädbarn som behövs placeras? Vi känner att vi vill ta oss an ett så ungt barn som möjligt. Vår bio önskade en tjej. *skratt*
Många vill ha mindre barn så "konkurrensen" är ofta stor. Man knyter också an lätt till dessa småttingar och det kan bli tufft när barnet ska hem igen. Något som är viktigt att fundera över hur man skulle klara av det. Till oss kom två kottar, den ena var 6 månader och den andra 1 år. Båda har fått växa upp hos oss och de är idag vårdnadsöverflyttade. Men det var tufft i början för man blir så emotionellt involverad i den lilla kotten särskilt om barnet redan från början visar anknytningsproblematik. Då ger och ger man men får inget tillbaka, det tar kanske många månader innan man får någon direkt respons från barnet. Det är tufft för de andra barnen som finns i familjen och man får vara beredd på att dela upp sig.

3. För och nackdelar med att få en placering från samma kommun? Vi bor i en väldigt liten kommun nämligen. Ska man höra av sig för utredning till fler kommuner eller utomstående organisationer? Vad har ni för erfarenheter?
Jag har bara haft från kommuner längre bort och vet inte om jag skulle vilja ta emot ett placering från min hemkommun som också är en relativt liten kommun. Om man bor i samma kommun som bioföräldrarna så kan man "råka på" dem på affären, beroende på anledningen till placeringen så kan det vara både bra och dåligt. Sen beror det också på hur handläggarna och "klimatet" är i kommunen.

Anmäla intresse skulle jag göra till flera olika, både kommuner och företag. Det kan ta lång tid innan man får en första kontakt. Man får då räkna med att kanske ha många möten med olika aktörer. Det som jag tycker är viktigt är magkänslan, känns det bra efter samtalet? Sen är viktiga frågor vad man får för stöd och om man kan nå dem även kvällar och helger, får man någon utbildning osv.

Det var mina erfarenheter :). Fråga gärna mer om du/ni undrar över något.

Varma hälsningar
Anne
 
Jag håller med Anne i det mesta, som vanligt
Det enda skillnaden är att vi inte ser några problem med att jobba för den egna kommunen på ca 35 000 pers.
Vi bor i o f s i mindre samhälle ca 9 km utanför stadskärnan men ändå.
Vi har också några kommuner till inom 5 mil som vi jourar mot som löshästar.
Har jobbat mot större också på 8-17 mil bort men var väldigt jobbigt med umgängen och möten som vi fick åka till dom på.
Jag skulle också redan nu kontakta de kommuner som verkar intressanta och ha en förutsättningslös samtal för att visa intresse och se hur det fungerar i respektive kommun, detta eftersom allt tar tid.
Var ärliga och berätta hur ni tänker och funderar, då vet också handläggarna vad dom har att tillgå i reserven om helt plötsligt den där bebisen dyker upp.
Ni får också en möjlighet att " känna" på hur deras engagemang känns.

Lycka till och välkomna in i den här välden
 
Tack för svar! Vi valde att skicka in en anmälan till tre grannkommuner för ett litet tag sen och lät bli vår egen (ca 10.000 invånare).

Idag pratade jag med en av kommunerna som är fem mil från oss och hon frågade i princip dom frågorna som fanns i intresseanmälan. :) Hon ska skicka hem formulär för oss att fylla i (kanske det BRA-fam som @anne samt hälsodeklaration. Utdrag från dom olika instanserna tar dom in digitalt efter att vi har lämnat samtycke.

Så nu har jag några fler funderingar! Jag ogillar starkt att fylla i hälsodeklarationer och det grundar sig väl i att jag är överviktig och tror att det kan sätta käppar i hjulen för det mesta. Så nu till en fundering, vad i ens hälsa kan sätta stopp för att bli familjehem? Jag är som jag skrev överviktig, har förhöjt blodtryck iom det. Sen äter jag även antidepressiva för en mild depression sen några år tillbaka. Alla ovan nämnda saker vet jag blir bättre om jag bara tar tag i att börja träna.....

Fundering nummer två, vad är det som kan göra att man inte anses lämplig?
 

anne

Administrator
Forumpersonal
Hej @Sassa84!
Roligt att ni tagit första steget :). Här kommer mina tankar och erfarenheter.

Ett uppdrag kan bli väldigt tungt och påfrestande för hela familjen och en själv. Att ha en god hälsa och kännedom om sig själv är viktigt. Att man mår bra och kan möta det tunga som kommer på ett sånt sätt att man inte själv får sämre hälsa. Låter lite luddigt kanske, men det är svårt att svara på att si och så är det. Det är ju också en bedömning som utredaren gör utifrån de svar som ni ger.

Anledningen till att man inte blir godkänd kan vara en enda stor sak som gör att man inte bedöms som lämplig eller många små saker som tillsammans gör att man bedöms som olämplig. Något som man exempelvis tittar på (utöver tusen andra saker :)) är om man har ett överskott av trygghet, värme och kärlek. Det är en sak att ha överskott till sina egna barn, något helt annat att ha det till att vårda någon annans barn under en kortare eller längre period. Man ska älska barnet som "sitt eget" men samtidigt vara beredd på att barnet "när som helst" kan flytta hem igen. Vilket är något som man i de flesta fall arbetar för. Detta är en svår och tung del av uppdraget och något som man behöver ha tänkt igenom och pratat mycket om innan och även något som man pratar om vid en eventuell utredning.
Man behöver också ha en mentaliseringsförmåga - att se sig själv utifrån och andra inifrån. Man behöver även vara beredd och bra på att samarbeta med socialtjänst och biologföräldrar som kanske är arga och förtvivlade över att man tagit deras barn. Ett samarbete som ibland kan vara svårt.

Det kan kännas läskigt och jobbigt att bli utredd, för mig så kändes det som att de gjorde en bedömning om jag var en bra förälder eller inte. Men som sagt man kan vara en underbar förälder till sina egna barn men det är något helt annat att älska någon annans, att kunna vara en medförälder under den tid som barnet behöver vara placerat.

På hemsidan har vi publicerat några artiklar som jag vill passa på tipsa om:
Mer fokus på mentalisering, anknytning och affekt
”Förståelse snarare än bedömning”
”Anknytning måste få ta tid”
Mentalisera - att se sig själv utifrån och andra inifrån
"Hon kom som en virvelvind"

Du hittar fler spännande artiklar här, kika bland annat under flikarna Uppdrag och Metod.

Att bli familjehem, om jag ser tillbaka, är det bästa som jag gjort. Livet blev absolut inte som jag tänkt, hade nog inte tänkt så många år framåt heller :D, men 17 år senare så har vi lärt oss otroligt mycket, vissa saker skulle man önska att man inte lärt sig. Tyvärr så får man se baksidan av samhället, där finns mycket kvar att göra för de här barnen men också för oss som väljer att öppna våra hem och hjärtan. Vi vet att vi har gjort allt vi kan för "våra" barn för att de ska få en så trygg uppväxt och gett så bra förutsättningar som möjligt när de nu snart går in i vuxenlivet och vi kommer alltid att finnas här för dem och såklart deras biologiska föräldrar finns där för dem också utifrån sina förutsättning. De är en mycket viktig del i barnens liv och något som vi värnar om.

Nu blev det långt, har du några fler funderingar, tveka inte att fråga!

Ha en fin helg!

Varma hälsningar
Anne
 
Vi är utredda ett antal gånger av olika kommuner + två adoptionsutredningar.
Om man vänder på tanken att jag själv skulle tvingas överlämna mina barn till andra så är det inte så konstigt med alla frågor, jag skulle ju vilja ge mina barn allt det bästa.
Därför tror jag på ärlighet, jag har själv en del krämpor som påverkar mig fysiskt men psykiskt är jag stark.
En utredare så till oss att de snarare drar öronen åt sig om allt är för perfekt, alla har skavanker menade hon.
Det är hur man handskas med dom som är det viktiga!
Det ÄR krävande men samtidigt så otroligt givande.
Dessa små skadeskjutna fågelungar som vi får göra vårt bästa för att hjälpa att hela så gott det går.

Om du inte prövar kommer du inte att få veta, och skulle nu första kommunen inte godkänna dig så var inte rädd för att prova med någon annan, alla kommuner kan göra olika bedömningar utifrån behoven.

Lycka till
 
Tack för era svar! Jag ska absolut läsa artiklarna som du länkade @anne! :)

Vi har som sagt fått kontakt med en kommun förra veckan och idag ringde dom två andra också.:eek: Jag jobbade tyvärr och kunde inte svara men den ena fick tag i min man iaf så dom pratade en stund och ville gärna komma på hembesök redan denna vecka om det passade om vi ville gå vidare med just den kommunen.

@honey, jag har absolut full förståelse för att dom måste göra riktigt grundliga utredningar och jag har aldrig tänkt att vara oärlig. Det var mest en fundering om vad som skulle ev kunna vara till ens nackdel. :) Vi känner mer och mer att det är nog dags nu ändå och inte senare fram i livet.

Är det dumt att köra eventuell utredning hos alla tre kommuner? Det verkar isf som om att det kommer att bli inom en snar framtid med minst två av dom utifrån våra första kontakter.
 
Var bara ärlig mot kommunerna och tala om att ni vänt er till fler och att ni har flera intresserade.
Vi har alltid sagt att ingen har "tjing" på oss förrän det finns ett skrivet kontrakt.
 

anne

Administrator
Forumpersonal
Precis som @honey skriver så är det bra att vara ärlig och det är "först till kvarn" som gäller (om det känns bra med den uppdragsgivare man vänt sig till). Så kör på! :)
 
Så skönt att detta forum finns så jag kan ställa frågor, dumma som vettiga frågor. :D

Då tänker vi att vi tar hembesök av åtminstone två av kommunerna så får vi se hur det känns efter dom. :)
 
Nu har vi hamnat i ett dilemma! :eek: En kommun har varit på hembesök och vi fyllde i brafam-formulär när dom var här. Dom skulle sen analysera lite och återkomma.

Under den tiden så har vi haft digitalt möte med en annan kommun som hade skickat ut långt formulär innan. Dom vill nu boka in hembesök och ett till digitalt möte med oss. Vi var ärliga mot kommun nummer två att vi hade haft kontakt med kommun ett och dom menade på att det är oftast bäst att bara fokusera på en kommun. Vi skulle diskutera jag och min man och sen återkomma. Vi kom fram till att vi ville fortsätta med kommun två då vi inte hade hört nåt från kommun ett. Dom blev glada och vi fick förslag på datum som vi ska få hembesök och det andra digitala mötet.

Denna vecka hörde kommun ett av sig och idag hade vi återkoppling från hembesök och brafam. Dom ville fortsätts med oss i processen och vi bokade in tider för den gemensamma intervjun och våra enskilda.

Nu fick vi en hel del huvudbry! Vi som tackade ja till fortsatt process med kommun två då vi inte trodde att kommun ett ville fortsätta med oss. Hur ska vi tänka nu?!
 
Det är ett huvudbry i positiv riktning för er.
Fråga lite mer om hur dom tänker, har dom behov av er, kanske rent av finns barn i åtanke redan nu.
Och som jag sagt innan, var ärliga även mot den kommunen och säg som det är, att dom tog så lång tid på sig att ni gått vidare med annan men inte vill stänga några dörrar.
Fråga fråga fråga så ni får så många svar som möjligt och kan göra det som magkänslan säger känns bäst.
Lycka till
 

anne

Administrator
Forumpersonal
Håller med @honey, kunde inte skriva det bättre själv :). Ibland så har de redan ett specifikt barn i åtanke och ibland så behöver de bara fler familjer till sin "bank". Och gå på magkänslan!

Lycka till!
 
Hej! Vi är familjehem sedan 2,5 år.. killen som vi är familjehem åt har tidigare gått på förskolan där jag arbetat som förskollärare och jag hade detta barnets syskon.. Det blev en jättebra lösning eftersom vh hade en relation till mig och visste hur jag var med barn... Så jag rekommenderar att ta barn från samma kommun, det är ju mycket träffar och möten och då har man nära till detta, samt att man faktiskt kanske är känd av vh innan och det blir lättare att få till ett samarbete..
Lycka till!
 
Hej! Vi är familjehem sedan 2,5 år.. killen som vi är familjehem åt har tidigare gått på förskolan där jag arbetat som förskollärare och jag hade detta barnets syskon.. Det blev en jättebra lösning eftersom vh hade en relation till mig och visste hur jag var med barn... Så jag rekommenderar att ta barn från samma kommun, det är ju mycket träffar och möten och då har man nära till detta, samt att man faktiskt kanske är känd av vh innan och det blir lättare att få till ett samarbete..
Lycka till!
Det finns både för och nackdelar.
Det kan lika gärna gå åt andra hållet och förstöra förskolesamarbetet..
Men jag håller med i att det underlättar vid möten och umgänge att ha placeringar från sin egen kommun.
 
Topp