Funderingar inför start

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej! Först vill jag tacka alla fina människor som skriver här och styrkt mig i tron att det är rätt för oss att öppna upp vårt hem för en till liten familjemedlem. Tack! Vi ska påbörja kurs nu och har hört väldigt olika om hur lång tid det tar att få en placering. Hur lång tid tog det för er första gången?

Sen undrar jag hur lång tid det krävdes att ni var hemma på heltid med era plus-ungar när de placerades. På grund av befintliga barns behov och önskemål hoppas vi på en liten på 2-9 år. Jag har ganska bra förutsättningar att kunna ta ledigt nästan på heltid och jobbar hemifrån.

Dela gärna med er av erfarenheter!
 
Hej!

För oss tog det ungefär ett år - vi var kontaktfamilj redan. Vi var på väg att ge upp och vända oss till fler kommuner (är alltså klokt att göra på en gång) och hade kopierat utredningen klart. Dagen efter ringdede och erbjöd oss ett barn som var äldre än vad vi hade önskat. Med det går ju inte att säga nej...

Ingen av oss blev erbjuden att vara hemma vi gjorde det på semestern. (gör aldrig! det.) Dagen efter vi tog emot barnet gick samtliga soc. sekretrerare på semester. Det blev en mardrömssommar! Se till att det finns folk på plats på soc. när barnet kommer och kräv! att få vara hemma på heltid minst två månader. Räkna med att det tar minst tre veckor innan barnet har landtat hos er. (det tar längre tid om det är mycket umgänge under tiden) Se till att det är klart för alla varför barnet är placerat och att ert hus inte har svängdörrar där vem som helst kan komma och gå hur som helst. Var helt enkelt inte för snälla :) Se till att det finns en ungängesplan och håll den!

Nu nio månader senare börjar det reda ut sig för oss, men eftersom biosarna trodde att vi var en gratis(nåja) barnvakt under sommaren blev det helt fel från början. Glöm heller inte att föräldrarna förlorar ekonomiskt på placeringen och en del föräldrar har inga hämningar att informera barnen om att familjehemmet tar alla deras pengar. (vi har haft mer än en sådan diskussion)

Låt ming inte avskräcka dig - det är inte min mening. Däremot tror jag på att vara väl rustad och inte alltid tro att soc. har tänkt färdigt när de handlar. De har sällan varit familjehem och förstår inte alltid vad som händer i familjen.

Lycka till!
kram
 
Tack snälla!

Inte minst för upplysningen att det kan ta tid. Så fort vi gått utbildningen tänkte vi anmäla oss på flera ställen. Funderar även på att anmäla oss till privata förmedlingar med gott rykte, men ibland vill de ha ensamrätt.

Jag jobbar hemifrån (alldeles för mycket) och ser fram mot att lägga det åt sidan och vara hemma med en liten och få en helt ny typ av utmaning i livet. Tänker gå ner i arbetstid rejält även efter anpassningsfasen om det krävs. Det känns bra att veta vad man kan kräva, även om det givetvis skiljer sig från fall till fall. Är både rädd och förväntansfull. Glad att jag hittat ett forum med så trevlig ton som detta.

Kram
 
Att vara hemma på heltid eller deltid är enligt min erfarenhet inte särskilt vanligt hos kommunen. För att detta ska vara aktuellt är måste barnet kräva att någon är hemma. Det finns ju förstärkt och kraftigt förstärkt familjhemsvård (oftast via organisation) där det brukar vara en förutsättning att någon är hemma på heltid. Annars är det väl främst jourhem där kommunen kräver att någon ska vara hemma på heltid. Kommunen vill ju sällan att man ska ha familjhemsuppdraget som huvudinkomstkälla - men det kanske skiljer mellan kommunerna. (Ett spädbrn kräver såklart att någon är hemma på heltid, men inte barn som går på dagis och uppåt)

Vi är familjehem åt kommunen och "står i stallet" för ett privat bolag. Vi ställer upp om ett annat familjehem behöver avlastning eller behöver hjälp med transport eller liknande. Framförallt därför att ingen av oss är beredda att vara hemma på heltid just nu och för att vi inte riktigt vet hur den placering vi har skulle regagerar på konkurrensen.

Lycka till!
det kommer att bli många skratt men också många tårar!
 
Tack!

Jag har så pass god inkomst och flexibla arbetstider att jag har råd och möjlighet att gå ner i arbetstid utan extra ersättning. Så vi kan ta det som det kommer. Visste inte ens att man kunde få ersättning för inkomstbortfall när vi anmälde oss, så det var en glad överraskning! Känns som en extra trygghet, även om det visst finns en maxgräns för ersättningen.

Vi är mest oroliga för jobbiga bio-föräldrar samt att man (som en bekant) tvingas lämna tillbaka sin :angel: till en otrygg tillvaro med otillräcklig omvårdnad. Men det får gå det också på något sätt. Vi tänker så här: Om inte vis om har så bra förutsättningar kan ta emot ett behövande barn, vem ska då göra det? Det känns viktigt, roligt och skitläskigt!
 
Hejsan!!
Vi har varit familjehem åt ett litet pyre sedan i somras. H*n var 15månader då h*n kom. För oss tog det exakt ett år från det att vi anmälde vårt intresse till kommunen. Startade med utbildning, sedan intervjuer och när vi blivit godkända tog det 1 vecka innan de ringde :razz: Kan hålla med Mammiluren att det inte var helt optimalt att pyret kom mitt i sommaren då våra soc.sekretare också gick på semester, men vi lyckades dock att ta oss igenom de första veckorna.

Jag har varit hemma på heltid med lill och ska börja jobba igen i sep!! Men jag har bestämt mej för att bara jobba 70% istället för heltid som jag gjort förut. Känns som det blir svårt att få ihop allt annars med umgängen, möten och annat!!

Och det ÄR verkligen både konstigt, jobbigt och alldeles underbart på samma gång att va familjehem.. Men ändå något utav det bästa jag/vi gjort.

Och att detta är ett forum med bra ton kan håller jag med om. Jag har alltid fått kloka och vänliga svar på mina frågor!!

Sist vill jag önska er lycka till och en trevlig helg!!
Kramar Josse
 
Jag har så pass god inkomst och flexibla arbetstider att jag har råd och möjlighet att gå ner i arbetstid utan extra ersättning. Så vi kan ta det som det kommer. Visste inte ens att man kunde få ersättning för inkomstbortfall när vi anmälde oss, så det var en glad överraskning! Känns som en extra trygghet, även om det visst finns en maxgräns för ersättningen.

Nice! Det är ju toppen när man kan göra så. Jag skrev det mest för att man inte ska få en bild av hur man kan/vill göa och så går det inte att genomföra.

Det där med jobbiga biosar får ni nog ställa in er på - och konstigt vore det ju annars! Hur skulle du och jag reagera om någon tog våra barn och vi inte ens förstår varför? Jag hade levt en hel jävul och inte alls tigande accepterat vad någon annan tycker är bäst för mina barn.

Emellanåt är man som FNs fredsbevarnade styrkor mitt i en krigszon där man ska försöka skydda barnet från en himla massa förståsigpåare.

Det kommer att gå toppen! Glöm inte bort varandra och biobarnen. Det är mitt tips. Vi har förmånen att kunna skicka biobarnen till fammo och faffa när det är lite väl krigszonlikt hemma - det betyder mycket för dem. Att hitta tid för varandra är också jätteviktigt - det är inte meningen att familjhemsuppdraget ska ta knäcken på hela eller delar av familjen!

kram
 
För oss var det så med nuvarande placerande kommunen: vi såg annons i en tidning om 2 specifika barn, intervjuer och möten med soc tog cirka 3 månader och sedan fick vi vänta på att barnets biologiska föräldrar skulle informeras och att det skulle passa för jourhemmet att skola över. Barnet hade bott där länge-17 månader!!!!! :littlesad . Så till slut när allt var klasrt och inskolningen gjord-som tog 7 veckor i vårt fall pga vissa omständigheter -bl a att barnet bott i jour länge- hade ca 8 månader gått. Ganska lagom tid då vi hann hänga med i turerna-men också jobbigt att gå och vänta på mötet med barnet-vakuumtid!!!! :smirk: .

SEdan 3 år har jag varit hemma på heltid med "lön"-inkomstbortfallsersättning- trots att Liten började i förskola efter 6 månader. En bra kommun på så vis- iallafall en bra familjehemssekreterare. Men vår Liten klarar hellelr inte av mer än cirka 15-25 timmar i veckan i förskolan. Nu hoppas jag få vara hemma ett år till.....får se vad skom sker- bytt fam.hemssekreterare.....

Avslutar med att hälsa er välkomna till forumet!!!! På återläsande, hoppas jag!!! :wink:
 
Det KAN också gå snabbt att få en placering efter att utredningen är klar !
Vi genomgick Kälvestensutredningen i september ett år & i oktober hade vi en placering :banan:
Så för oss tog det ganska precis en månad :D
Jag inser att vi hade "tur" när man läser om hiskeliga väntetider..........
 
Jag har också fått placering snabbt efter att Kälvesten var klar, men det berodde på att de inte gjorde den innan de hade en lämplig placering i åtanke. Men det tog över två år efter att jag anmält intresse.

En Kälvesten är rätt dyr så därför görs den inte i onödan av kommunerna. Man har ju dessutom rätt att få en kopia av den vilket gör att en kommun kanske står för kostnaden och en annan "snor" familjehemmet för en placering.

Nu när jag är utredd står de däremot i kö för att få placera hos mig.

/Hettiva
 
För oss gick det också väldigt snabbt. Vi ringde och anmälde oss att vi ville bli familjehem i slutet av september och vi var utredda och klara i december och då fick vi direkt reda på att de hade en placering till oss. :banan: I januari började inskolningen. Men vår kommun utreder heller inte om de inte har barn att placera.
 
Hur snabbt det kan gå beror ju också väldigt mycket på hur stor kommun man bor i om man vänder sig till sin egen.
Bor man i en liten kan det gå snabbare att vända sig till grannkommunen.
Vi har erbjudit våra tjänster till en radie av 1 h körväg.
Det anser vi är ok att köra inför möten och umgängen m m.
Just vad gäller umgängen kan det vara skönt att hålla sig utanför sin egen kommun.
Blir inte lika lätt "svängdörrssyndromet" då.............

Med tanke på våra begränsningar (ålder, antal o s v) har vi haft lite "väntetid", upp till 1 år, mellan våra uppdrag.
Inte för att vi inte fått erbjudanden men vi har ansett att de förslag som kommit inte varit optimala för våra bio.
Under tiden har vi jourat lite för hemkommunen.
 
Tack alla snälla för tips! Det låter som om det är Kälvesten man ska pressa på för att få, sen är man attraktiv? :wink:

Vad jag förstått är det lättare att få djupintervjuer efter att man gått kursen också (vi börjar om några veckor). Dessutom ser jag fram mot att gå kursen som många talat gott om.

På grund av familjesituation och befintliga barn tycker vi att ett lite yngre barn passar bäst, så då får man kanske vara beredd att vänta lite längre. Har ni tips om bra organisationer i Stockhomstrakten? vi tänker stå till kommunens förfogande också. Orsaken till att vi stressar på lite är att jag sedan länge tänkt gå ner i arbetstid till hösten och redan planerat det praktiska. Så då vore det perfekt att ta emot en unge. Men livet blir ju aldrig någonsin som man tänkt sig …

Kan man vara jourhem först och sedan övergå till att vara familjehem? Det känns som om det krävs mer erfarenhet för att vara jourhem. Men kursen kanske ger svar på dessa frågor.

Trevlig söndag!
 
Här går det undan! Snart börjar kursen och hembesök snart inplanerade både från Soc och ett privat företag. Har ni erfarenheter av att bli anlitade av privata företag? Har hört både positivt och negativt.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp