Vet inte vad jag ska göra. Har en galen tonåring som kastar saker omkring sig och varken lyssnar eller gör som han blir tillsagd. Hans raseriutbrott har eskalerat senaste tiden och nu är det värre än värst! Han gapar och skriker, slår i dörrar, väggar och allt han får tag i, nyss tog han en barngrind från övervåningen och kastade den nerför trappen. Tur ingen var i närheten. Har två mindre placeringar som också får vara med om han utbrott, vilket inte känns okej. Jag är helt slutkörd och känner att lusten för uppdraget sinar för varje grej som händer. Han har noll respekt för oss som familjehem eller övriga familjemedlemmar. Vill bara avsluta allt!! Har ringt socialjouren men får inget svar. Vet inte vad jag ska göra?! Snälla, råd någon?? :?
Galen tonåring
- Trådstartare nanna66
- Start datum
- Status
Har ringt flera ggr men bara telefonsvarare som säger att de ringer upp.
Just nu är han en fara både för sig själv och andra. Får tassa omkring på tå för att inte reta upp honom, för då kommer genast något flygande ner i trappen. Han gapar och skriker om mat och att han är hungrig och att han vill gå ut för det gör honom glad igen. Men jag vill inte ha ner honom som det är just nu.
Jourhem finns. Kan jag begära att han blir flyttad dit? och sen ta hela historien för socialsekreteraren på Måndag, eller hur gör jag?
Just nu är han en fara både för sig själv och andra. Får tassa omkring på tå för att inte reta upp honom, för då kommer genast något flygande ner i trappen. Han gapar och skriker om mat och att han är hungrig och att han vill gå ut för det gör honom glad igen. Men jag vill inte ha ner honom som det är just nu.
Jourhem finns. Kan jag begära att han blir flyttad dit? och sen ta hela historien för socialsekreteraren på Måndag, eller hur gör jag?
Man kan nå so-jour via 112, annars är det faktiskt så att ni kanske kan gå via polisen som har sirekt kontakt med soc i många frågor. Har själv jobbat inom organisationen. Det här hanslar om våld. Fara för både egendom och människor- därav barn. Då måste man agera.
Fick tag jouren till slut men de ville inte ta honom härifrån. De ville avvakta och se hur det utvecklade sig. Blev erbjuden att ha kontakt under dagen/kvällen så det inte urartade helt, eller att de kunde komma hit och prata med honom. Ingen bra idé enligt mig, han behöver mer hjälp än så. Efter kontakt med handläggare idag så ska vi överväga att fortsätta eller ge upp. Känner efter drygt 2 år att vi inte har något mer att ge. Familjen kommer rasa om inget händer. Min ork och lust för detta uppdrag som försvunnit. Ledsamt och tråkigt det som hänt. Finns en planerad överflytt nu till hösten, bup kontakt m.m, men inget känns lönt längre...energin är borta :littlesad
Har ni haft det så här i 2 år är ni beundransvärda!
Eller, är det kanske en reaktion på vad som är planerat till hösten?
Kunde inte låta bli att reflektera över den tanken i o m att jag "inte vet mer" om historien...........
I vilket fall som behöver ni hjälp NU!
Man kan inte hålla kvar och hålla i till vilket pris som helst.
Lycka till hur det än blir
Eller, är det kanske en reaktion på vad som är planerat till hösten?
Kunde inte låta bli att reflektera över den tanken i o m att jag "inte vet mer" om historien...........
I vilket fall som behöver ni hjälp NU!
Man kan inte hålla kvar och hålla i till vilket pris som helst.
Lycka till hur det än blir
Bara en undran? :? Har ni nån gång suttit ner i ett "nätverksmöte" där ALLA tydligt förklarat för "ungen" vad som gäller......och konsekvenserna av att göra "fel".....?????
Våran :evil: blev en
( ja, inte på studs....men nåt hände då....) efter ett sånt möte....Barnet hade inte förstått allvaret.....uppfattade bara oss som tjatiga och som nåt som var vardag.....och mådde förstås dåligt efter allt som varit innan...(Och vi som tyckte vi varit på gränsen till elaka...och att vi verkligen varit övertydliga!!!!)....
Just detta att inse att alla verkligen bryr sig och vill att allt ska bli bra, kan vara en ny upplevelse.....och svår att ta till sig!
Hoppas verkligen att det går att få till det bra för er alla!
Våran :evil: blev en
( ja, inte på studs....men nåt hände då....) efter ett sånt möte....Barnet hade inte förstått allvaret.....uppfattade bara oss som tjatiga och som nåt som var vardag.....och mådde förstås dåligt efter allt som varit innan...(Och vi som tyckte vi varit på gränsen till elaka...och att vi verkligen varit övertydliga!!!!)....Just detta att inse att alla verkligen bryr sig och vill att allt ska bli bra, kan vara en ny upplevelse.....och svår att ta till sig!
Hoppas verkligen att det går att få till det bra för er alla!
A
Anonymous
Guest
Jag skulle sagt upp tonåringen. Våld får absolut inte förekomma i hemmen. Förvånad över socialjourens agerande. Stå på dig. Du känner personen bäst och vet vad som är bäst för er familj.
Tack för alla råd!
Har sagt upp placeringen, fanns inget annat alternativ. Men kan ändå inte sluta tänka...var vi kanske för snabba, skulle vi ha krävt mer och stått på oss, hmmm....Lär aldrig få veta
Som någon här sa- Nätverksmöte, det hade kanske fungerat?! Fy vad jobbigt...tänk om det varit lösningen.
Har sagt upp placeringen, fanns inget annat alternativ. Men kan ändå inte sluta tänka...var vi kanske för snabba, skulle vi ha krävt mer och stått på oss, hmmm....Lär aldrig få veta
Som någon här sa- Nätverksmöte, det hade kanske fungerat?! Fy vad jobbigt...tänk om det varit lösningen.Har ni redan informerat pojken? har han redan flyttat?. Annars kan ni ju backa lite och prova ett nätverksmöte. om det redan är passerat så får ni lita till att det var rätt beslut. Man kan inte göra mer än att göra det man tror är bäst för alla inblandade och det var vad ni gjorde. Soc borde föreslagit ett nätverksmöte och annat om det trodde att det kunde rädda situationen. Ni ska inte behöva hitta lösningar som ni inte känner till. Ert jobb är att ta hand om pojken och deras jobb är att ge er verktygen som behövs. Ni gjorde ett fantastiskt jobb verkar det som och ni ska ha en stor eloge.
Kramar på er!
Kramar på er!
- Status