Vi har ett placerat barn som går på naturbruksgymnasium på annan ort. Tänkte att det kunder vara intressant att höra hur andra familjehem löst frågor ikring detta.
Det var mycket diskussioner om detta att låta tonåringen ha ansvar för eget boende i veckorna, trots att det var fråga om boende på själva skolan.
Till slut så löste det sig, även om kostnaderna ökat trots att h*n inte är hemma på veckorna. Det blir ju som dubbelt boende, h*n behöver ha med sig sånt som dubbla uppsättningar av det mesta, även tvättmedel, handdukar o sängkläder. Resorna blir ganska dyra och så ska de ha fickpengar, för det är trist att gå på skolan hela tiden o de åker gärna in till större stad= pizza mm. Boende o mat på skolan är ju den största posten, men man kan få internatbidrag från kommunen (hemkommunen) som täcker ungefär hälften av det.
Men inledningsvis så försökte soss avråda och rekommenderade att h*n skulle söka annan utbildning på hemorten. Som tur är så är ungen fruktansvärt envis o stod på sig, då h*n redan bestämt sig vad h*n ska bli...
Bioföräldern backade upp oss helt, och är jättestolt att ha ett barn som det går så bra för, trots dålig start i livet.
Skolan är ok, och det märks att h*n får stor livserfarenhet i o m detta.
Helger o lov är roliga, då vi får chans att umgås mer intensivt, och har massor att prata om. Vissa helger är hos bioföräldern, så ibland träffas man inte på veckor. Men det är intensiv kontakt via sms, msn, mail och givetvis per telefon. Det är ofta h*n som vill veta vad som händer här hemma (dvs oftast ingenting :wink: )
Så får ni chans att skicka iväg tonåring, och ni tror det kan funka, kämpa på. Vi måste ju låta dom flyga iväg nån gång.
Till historien hör att det är en frivillig uppväxtplacering.