Härlig känsla mitt i allt strul

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Jag har just pratat med soc och vi har nyligen fått en ny socialsekreterare, det känns jätteskönt hon verkar bry sig om helheten och inte bara om biosar som den förra. :D Så fort jag lade på luren så kände jag mig som en ny människa, jag fick bekräftelse på att jag gör rätt och att vi ska tänka i första hand på vår familj.
Vi har haft några riktigt jobbiga veckor med mycket utbrott och elaka påhopp från vår lilla fyråring, man kan inte förstå att en så liten kan så mycket fula ord och räkna ut så bra vad som sårar en mest.
Förut så fick vi inget stöd alls från soc men nu känns det som vi kan orka ett tag till när vi får respons på det vi har problem med, hon lyssnar och hör av sig och det är vi inte vana vid. Jag hoppas bara att det håller i sig och att det inte bara är tomma ord utan att vi får se resultat.
 
det låter ju toppen:)

men varför skulle en fyraåring försöka såra er? inte är väl det syftet med de fula orden?
 
De fula orden är ju något som barnet bara kastar ur sig i ren ilska och inget som sårar men helheten i uttryck och sättet att säga saker på som är sårande. Det kanske inte är medvetet men även personalen på dagis reagerar på barnets sätt att uttrycka sig på. Barnet vet precis vilken "tå" den ska kliva på för att det ska göra ont. Man märker ju också hur barnet reagerar själv efter att ha "sårat" någon, myser lite triumferande. Detta är faktiskt ganska skrämmande att det uppträder i så tidig ålder men absolut inget ovanligt hos barn med olika "skador" enligt kuratorn.
Detta är självklart svårt att hantera och vi har inte fått mycket hjälp hittills.
 
Jag vet PRECIS vad ni menar med en fyraåring som medvetet sårar. För det KAN de, tro det eller ej! :(
Det är hemskt att ett sånt litet barn kan gör ngt sådan medvetet men det som fick mig att bli riktigt ledsen var egentligen inte ungen i sig - det var dess bakgrund och bagage som gjorde ATT h*n kunde veta.

Jag vet hur det känns och jag kan bara rekommendera (som BUP gav oss) att visa hur mkt det sårar, gråt, skrik - gör som en fyraåring tillbaka. Ord tar inte på ett litet barn men det gör handling. Sen när alla lugnat sig kan man resonera om hur det kändes. Vad kände barnet när det sa/gjorde det dumma? Hur kände den som blev utsatt? Händer det att barnet själv blir utsatt på tex dagis måste man ta tag i det GENAST och fråga hur barnet känner det just då och sen referera tillbaka till den där gången när han/hon gjorde så mot den eller den.

Styrkekramar från en som vet hur det känns!!
 
jag tror att vuxna kan tolka det så men tvivlar starkt på att det ÄR så.
kankse har h*n lärt sig att det finns något att vinna med ett sådant beteende (lärt från vuxna) . eller bara lite testing.
 
jen - du får gärna misstro mig men både jag och psykologer ansåg att det var med största medvetenhet att det skulle just såra. Det fanns INGET att vinna på det mer än känslan av ATT ha sårat, precis som det är för en vuxen som gör det.

Alla fyraåringar är inte barn - de har fått blir mini-vuxna allt för tidigt. :(
 
Mor Anna sa:
jen - du får gärna misstro mig men både jag och psykologer ansåg att det var med största medvetenhet att det skulle just såra. Det fanns INGET att vinna på det mer än känslan av ATT ha sårat, precis som det är för en vuxen som gör det.

Alla fyraåringar är inte barn - de har fått blir mini-vuxna allt för tidigt. :(

Jag ställer mig nog lika frågande som "jen".

"Det fanns INGET att vinna på det mer än känslan av ATT ha sårat.." skriver du. Känns det inte lite felvinklat att lägga den bördan på ett barn som rimligtvis inte haft den vardag man kan önska?

"Alla fyraåringar är inte barn - de har fått blir mini-vuxna allt för tidigt.." fortsätter du med.
Ändå kan du och BUP(??) peka finger åt barnet som minsann vet att vara elak? Du kan ju meddela BUP att det alldeles säkert finns ett syfte förutom att såra just er.
Vad säger BUP om barn som slåss? Ska man ge dom en snyting och fråga hur det känns?

Det är väl klart att man ska hejda ett felaktigt beteende, men blir man sårad och skriver av sig i något som liknar "get-even" tycker jag man ska överväga sin egen självkänsla.

Du/ni tar väl illa vid dig igen kan jag tänka, men jag säger inte "rätt" saker för att vuxna ska vara glada.
 
Jag håller med mor anna och jen med att vilja medvetet såra har en placering som varit exakt likadan,har man inte belönats av att vara omtänksam visa att man tänker på någon annan utan bara blivit behandlad med kränkningar så är såra känslan lika skön för barnet som det är för oss vuxna när vi gör en god gärning,jag pratar lite ludigt men svårt att förlklara genom skrift,vi har jobbat med detta beetende i 3 år nu börjar vi få belöning för mödan,vi började med att han skulle tacka för allt då menar jag allt sen ,kan jag be och få, varje gång blev det vad glad jag blir när du är så trevlig,sen minsta trevliga han gjorde så blev det vad trevligt m.mjag blev arg :evil: när det kom fula saker ur munnen nu skulle han aldrig säga något som skulle vara sårande detta har nu även smittat av sig till dagis inte helt men han är på god väg,när han gör något dumt idag och jag blir arg kommer till och med ett förlåt.så idag får han samma vällust känsla av att vara trevlig som han fick i början av att såra så visst gjorde han det med vilja för att få denna vällust känsla men idag kan han vissa dagar vara otroligt trevlig för han vill få denna känsla lite som en heroinkick.detta är min teori och den har funkat för oss.
 
Mor Anna sa:
jen - du får gärna misstro mig men både jag och psykologer ansåg att det var med största medvetenhet att det skulle just såra. Det fanns INGET att vinna på det mer än känslan av ATT ha sårat, precis som det är för en vuxen som gör det.

Alla fyraåringar är inte barn - de har fått blir mini-vuxna allt för tidigt. :(

jag misstror inte *dig* men tror inte som du gör.
menar du att barnet skulle vara ute efter just den kännslan? skulle den vara skön för barnet?
 
jen sa:
jag misstror inte *dig* men tror inte som du gör.
Det behöver du inte - jag bara talar om den erfarenhet jag fått/har.

jen sa:
menar du att barnet skulle vara ute efter just den kännslan? skulle den vara skön för barnet?
Ja, känslan av att kunna, medvetet, såra någon är skön - "för en gångs skull mår någon annan sämre än mig". Jag har fått uppleva det med vår placerade gosse och jag ser det hos min väninnas dotter (som har en trasslig familjesammansättning med mkt intriger och olust) mot henne själv.

Det är givetvis ALDRIG förlåtligt att de gör så - jag bara säger ATT de kan göra det medvetet.
Och ja, det är vuxna som brustit oerhört när en fyraåring känner behov av att såra andra.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp