Skulle också vilja önska grattis till er som fått små barn på upväxtplaceringar, men det går mig emot då jag vet att det oftast ligger en stor tragik bakom omhändertagandet av de små vi får. Dessutom har jag många gånger fått stötta förtvivlade fosterföräldrar där barnet som uppväxtplacerats fått flytta hem till bioföräldrar. Med hjälp av bra advokater har föräldrar lyckats få hem dom. Det finns heller inget intresse från kommunerna att betala ut arvoden och omkostnadsersättningar under ett barns hela uppväxt, så finns det en möjlighet att flytta hem barnet så görs det. Om barnet blir kvar hela uppväxttiden finns ofta föräldrar eller andra släktingar där och bråkar under alla år. Om barnets föräldrar under överskådlig tid bedöms inte kunna ta hem sitt barn anser jag att en vårdnadsöverflyttning eller adoption är bäst för barnet.
Med det vill jag ha sagt att vi alltid har alla barn, egna och andras bara till låns och att vi får glädjas över att få dela några år med dom och packa deras livsryggsäckar med det bästa vi vill ge dom. Kort eller lång tid spelar ingen roll, det kan vara ett enda ögonblick med barnen som ger dom minnen att hämta kraft och mod ur.