Tar gärna emot era tankar och erfarenhet kring frivilliga placeringar och hemtagande.
Vårt fall är en familjehmsplacering som varit varannan helg för 1 1/2 år sedan som efter ett halvår blev extra dagar och varje helg för att sedan övergå till hela sommaren och varannan veckas placering som sedan övergått i placering på heltid med hemmavistelse varannan helg.
Vuxen ber oss hömta tidigare på de helger som är hemma hos vuxen.
Vuxen hör aldrig av sig i veckorna när är hos oss vilket blir i 14 dagars perioder innan helghemgång.
Nu har blivit skriven hos oss, samma dag som brevet kom med posten brakade allt löst. Vuxen säger: Nu ska hem!
Vuxen lever under minimala förhållander ekonomiskt och det sakans alltid pengar. Tror att avsaknaden av barnbidraget på 1050kr utlöst hela utbrottet.
Vi har fått informatione av soc samt haft samtal, det är under pågående utredning - men frivillig placering. Soc har försökt att lugna ner vuxen och har pågående samtal.
I samtal med soc håller dom med om att en hemgång för inte är lämplig men det känns som att soc är ganska maktlösa.
Vi har naturligtvis lämnat våra syn på det hela utifrån behov och läget i biologiska hem.
Äntligen sover om nätterna, äter,leker och utvecklas i lek och skola. ligger efter i sin sociala utveckling och har mycket att ta igen.
Hemma väntar ett hem i kaos med en vuxen med psykiska problem som medicinerar - kan inte gå utanför sitt hem av olika anledningar,barnen (finns en baby boende hemma) hemma vistas hela tiden inomhus i en lägenhet som är i stort behov av storstäd, vuxen lagar ingen mat utan serverar smörgås som mat. Mamman är trött och orkar inte så mycket utan placerar barnen framför tv och går och lägger sig.
Det finns inga regler eller rutiner. får ta ansvar att gå upp och ta sig själv till skolan med buss med byten av linje hem och tillbaka. Ingen hjälp med läxor. är 8 år och hade aldrig varit hos läkaren när kom till oss, trots upprepade öroninflammationer. Vuxen låter och syskon bi framför tv ,exbox och dataspel. Vilket har bidragit till att barnen låter som dataspel och kan all reklam utantill som långa ramsor. har stora brister i sociala koder, hade aldrig cyklat, åkt skidor, simma eller pulka när kom till oss.
Var livrädd för allt. har äntligen börjat komma ikapp i sin utveckling socialt och motoriskt samt att få uppleva sådant som barn tar som självklart. Lyckan att få göra en snögubbe, att lära sig simma, åka pulka, fira jul ,påsk, - var total för
Vuxen har fått insatser hemma flera gånger i veckan, det finns inget socialt näverk att bygga på- familjehistorien har gått i arv i tre generationer.
Sist vi var hos vuxen och skulle planera vara det så smutsigt så att det rann i mina ögon efter 10 minuter. Det är damm och gamal smuts överallt och ligger saker framme, sopor från golv till tak i hallen, ett kök i misär, mitt i det bor vuxen med baby och en kaff- kattlådan är nog aldrig tömd och katten har gjort sina behov på väggar och i linneskåp.
Det är ingen bra miljö alls för barn. Vuxen är i sämre skick än när vi kom in i bilden.
Vad kan vi göra? Hur kan lagen för barnen bli bättre för att skydda barnen, ibland känns det som föräldrarnas rätt alltid går före barnens.
Någon som känner igen sig? Eller har erfarenhet eller tankar och tips om hur man kan tänka eller agera för att ska få en bra trygg uppväxt där kan få vara barn?
Vårt fall är en familjehmsplacering som varit varannan helg för 1 1/2 år sedan som efter ett halvår blev extra dagar och varje helg för att sedan övergå till hela sommaren och varannan veckas placering som sedan övergått i placering på heltid med hemmavistelse varannan helg.
Vuxen ber oss hömta tidigare på de helger som är hemma hos vuxen.
Vuxen hör aldrig av sig i veckorna när är hos oss vilket blir i 14 dagars perioder innan helghemgång.
Nu har blivit skriven hos oss, samma dag som brevet kom med posten brakade allt löst. Vuxen säger: Nu ska hem!
Vuxen lever under minimala förhållander ekonomiskt och det sakans alltid pengar. Tror att avsaknaden av barnbidraget på 1050kr utlöst hela utbrottet.
Vi har fått informatione av soc samt haft samtal, det är under pågående utredning - men frivillig placering. Soc har försökt att lugna ner vuxen och har pågående samtal.
I samtal med soc håller dom med om att en hemgång för inte är lämplig men det känns som att soc är ganska maktlösa.
Vi har naturligtvis lämnat våra syn på det hela utifrån behov och läget i biologiska hem.
Äntligen sover om nätterna, äter,leker och utvecklas i lek och skola. ligger efter i sin sociala utveckling och har mycket att ta igen.
Hemma väntar ett hem i kaos med en vuxen med psykiska problem som medicinerar - kan inte gå utanför sitt hem av olika anledningar,barnen (finns en baby boende hemma) hemma vistas hela tiden inomhus i en lägenhet som är i stort behov av storstäd, vuxen lagar ingen mat utan serverar smörgås som mat. Mamman är trött och orkar inte så mycket utan placerar barnen framför tv och går och lägger sig.
Det finns inga regler eller rutiner. får ta ansvar att gå upp och ta sig själv till skolan med buss med byten av linje hem och tillbaka. Ingen hjälp med läxor. är 8 år och hade aldrig varit hos läkaren när kom till oss, trots upprepade öroninflammationer. Vuxen låter och syskon bi framför tv ,exbox och dataspel. Vilket har bidragit till att barnen låter som dataspel och kan all reklam utantill som långa ramsor. har stora brister i sociala koder, hade aldrig cyklat, åkt skidor, simma eller pulka när kom till oss.
Var livrädd för allt. har äntligen börjat komma ikapp i sin utveckling socialt och motoriskt samt att få uppleva sådant som barn tar som självklart. Lyckan att få göra en snögubbe, att lära sig simma, åka pulka, fira jul ,påsk, - var total för
Vuxen har fått insatser hemma flera gånger i veckan, det finns inget socialt näverk att bygga på- familjehistorien har gått i arv i tre generationer.
Sist vi var hos vuxen och skulle planera vara det så smutsigt så att det rann i mina ögon efter 10 minuter. Det är damm och gamal smuts överallt och ligger saker framme, sopor från golv till tak i hallen, ett kök i misär, mitt i det bor vuxen med baby och en kaff- kattlådan är nog aldrig tömd och katten har gjort sina behov på väggar och i linneskåp.
Det är ingen bra miljö alls för barn. Vuxen är i sämre skick än när vi kom in i bilden.
Vad kan vi göra? Hur kan lagen för barnen bli bättre för att skydda barnen, ibland känns det som föräldrarnas rätt alltid går före barnens.
Någon som känner igen sig? Eller har erfarenhet eller tankar och tips om hur man kan tänka eller agera för att ska få en bra trygg uppväxt där kan få vara barn?