Hjälp, min ork och energi är snart slut

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Har ett syskonpar placerade hos mig sedan tre år tillbaks, en flicka som är 3,5 år samt en pojke som är sex år. Med flickan flyter allt på helt normalt och har gjort hela tiden. Hon krävde ingenting alls i början men detta har utvecklats mycket och hon är helt åldersadekvat på alla områden idag.
Pojken som är sex nu ska börja skolan till hösten han har en så kallad desorganiserad anknytning enligt Bup. Sedan barnen kom hit har det gjorts ett antal umgängesutredningar och utredningar av föräldraförmågan för hemgångsbegäran mm. Otaliga umgängesformer har provats då stora pojken reagerar kraftigt efter umgängena. När vi åttog oss uppdraget blev det sagt att det skulle vara umgänge 1g/mån efter första halvåret. Så blev inte fallet umgänge var i stället 2ggr mån för mamma och 1 g mån för pappa. Reaktionerna har hela tiden bestått i att han blir konfliktfylld inför mig som mamma framförallt då mamman säger till honom att han ska flytta hem till henne m.m. Han slår sin lillasyster hela tiden.
På dagis är reaktionerna desamma att han slåss och kommer i konflikt hela tiden. Sedan i höstas har man dessutom ökat umgänget så han nu har umgänge varje vecka alltså med mamma 3ggr mån o pappa 1g mån. Och sedan dess har situationen blivit ohållbar både hemma och på dagis. Han slåss nu ännu mer och situationen hemma går mest ut på att skydda lillsyrran från honom. Han har även börjat ge sig på djuren här hemma nu. Vet inte vad jag ska göra men jag orkar inte mera , funderar på att säga upp uppdraget med pojken, men så kommer oron vad händer då med flicka där är ju inga problem,,,, Har meddelat soc om mina tankar och nu ska de utreda igen men det känns som att de utreder sönder situationen, men sen då... vi behöver lugn och ro!!! Pojken har assistent på dagis pga sin problematik, i dagsläget finns inga misstankar om typ damp eller annat. Snälla dela med er om era tankar om detta... By the way, detta är en uppväxtplacering.
 
Stackare!
Vad skönt att du kan skriva av dig här*L

En tanke....
6 årsåldern kan vara hemskt jobbig för ett barn, man är inte liten, inte stor. Kroppen hänger inte med knoppen, får ej glömmas bort*L

Men det låter som han inte har knytit an till er/dig, och kanske är rent avundsjuk på lillasyrran som ser ut att passa in (i hans ögon sett).
Finns det möjlighet att ni delar upp er, din man o du? så att man fokuserar tex 3 dgr bara en vuxen och pojken och vise versa? Jag tror det är viktgt att ibland ha föräldern (1 vecka vad vet jag) för sig, här kallar vi för "idag är det din o min dag" Och under en period strypa allt umgänge?? Fokusera och Berömma honom för bra saker han gör....
Be om handledning!

Ja det är inte lätt....
det var bara en tanke från mig! :idea:

Kram och lycka till!
MammaC
 
Tack för ditt snabba svar! Det stämmer säkert som du säger att pojken har väldigt mkt nu och att där kan finnas en slags avundsjuka, tror oxå att nu när han är äldre så blir det kanske mera tydligt för honom att där finns en skillnad mellan honom och lillsyrran vilket naturligtvis skapar konflikter inom honom.
Det jag tycker känns jobbigt är att när man påtalar detta för soc med anknytningen så menar de att Bup har bedömt honom som anknuten till oss( så mkt som han nu kan bli det vill säga) men jag tycker inte att det är tillräckligt. Kanske ställer jag för stora krav på vår relation , :? ...Min man har för närvarande inte så stor möjlighet att ställa upp på en sådan delning av olika skäl för tillfället, kanske framöver.
Handledning har vi fått massor av och det har hjälpt men det ändrar inte att han blir utåtagerande etc efter umgängena. Jag tror nästan att det lutar åt att säga upp uppdraget då jag känslomässigt är helt slut och det gynnar honom inte..men är såå orolig över vad som ska hända med honom lillsyrran osv.
 
Om det är en uppväxtplacering så är det INTE okej umgänge!!!

Ska barnet inte flytta hem, kräv att få veta VARFÖR det är så viktigt med så täta umgängen när pojken uppenbarligen mår så dåligt av det. Detta är verkligen inte ur barnets perspektiv! Skulle tro att soc är rädda för att föräldrarna försvinner om de minskar mera och det blir så förstås umgänge på föräldrarnas villkor och det är absolut inte okej. Strider även mot vad det står i:
Socialtjänslagen 1 Kap 2 §
När åtgärder rör barn skall det särskilt beaktas vad hänsynen till barnets bästa kräver. Med barn avses varje människa under 18 år.

Barnkonventionen Art. 3 Barnets bästa
1. Vid alla åtgärder som rör barn, vare sig de vidtas av offentliga eller privata sociala välfärdsinstitutioner, domstolar, administrativa myndigheter eller lagstiftande organ, skall barnets bästa komma i främsta rummet.
2. Konventionsstaterna åtar sig att tillförsäkra barnet sådant skydd och sådan omvårdnad som behövs för dess välfärd, med hänsyn tagen till de rättigheter och skyldigheter som tillkommer dess föräldrar, vårdnadshavare eller andra personer som har lagligt ansvar för barnet, och skall för detta ändamål vidta alla lämpliga lagstiftnings- och administrativa åtgärder.


BBIC:s grundläggande principer kap. 3
BBIC tar sin utgångspunkt i ett antal grundprinciper framtagna inom ramen för det engelska forsknings- och utvecklingsarbetet. Helhetssynen betonas, vilket illustreras av den så kallade BBIC-triangeln (se kapitel 4). Grundprinciperna bygger på en värdegrund, teori och metodsyn som är i linje med aktuell svensk barnavårdsforskning, lagstiftning och praxis. BBIC genomsyras av dessa grundprinciper. I detta kapitel beskrivs grundprinciperna ingående.

BBIC:s grundprinciper utgår från:
• barn och unga i centrum
• teoretiska utgångspunkter – utvecklingsekologisk syn och andra teorier
om barns och ungas utveckling
• likvärdiga möjligheter för alla barn
• samarbete med barn och deras familjer
• samverkan mellan myndigheter vid utredning och bedömning av insatser
• identifiera resurser och brister
• insatser under utredningens gång
• utredningen som utgångspunkt för planering och uppföljning av insatser
• kunskap och beprövad erfarenhet.

Barn och unga i centrum
Som en följd av att barnkonventionen har införlivats i lagstiftningen förväntas barnets ställning stärkas inom den sociala barn- och ungdomsvården. Principen om barnets bästa (artikel 3) och principen om barnets rätt att få komma till tals, med hänsyn till ålder och mognad (artikel 12), är införda i SoL och LVU.

Principen om barnets bästa innebär att varje beslut som rör ett barn måste grunda sig på en bedömning om vad som är bäst för just det barnet. Olika förslag till lösningar behöver analyseras och vägas mot varandra i en beslutssituation.
Barnets bästa ska alltid beaktas, utredas och redovisas. Barn kan emellertid inte ses isolerade från sina föräldrar. Att de vuxna får bästa möjliga stöd genom socialtjänsten ligger också i barnets intresse. Vid en intressekonflikt mellan barnet och de vuxna måste dock barnets intresse ha företräde.
Principen om barnets rätt att få uttrycka sina åsikter och få sin åsikt beaktad, med hänsyn till sin ålder och mognad, innebär att barnets inställning ska klargöras i frågor som rör barnet personligen. Uppgiften för socialtjänsten blir att skaffa sig en bild av barnet och dess behov. Barnet får emellertid inte pressas på synpunkter eller sättas i svåra valsituationer.


Lycka till!

/Sara
 
Tack Sara för din tydlighet. Har nog bestämt mig för att säga upp uppdraget, har pratat med soc angående den lilla och hon kommer med största sannolikhet att stanna hos oss, då BUP oxå styrker att så bör bli fallet. Men vad gäller pojken i fråga så har man åter startat upp utredning på BUP och jag vet inte men det känns som att mina krafter i detta är slut..det är inte lätta åtagande vi har som familjehem..vi tar hand om barn som behöver oss som allra mest och vi ska anpassa oss efter så otroligt många parter som har olika åsikter i frågan osv..

Det känns så oerhört hårt att känna så här...hur kan man säga att man inte orkar att ta hand om ett litet barn mer..går det överhuvudtaget att säga???

Soc säger att de vill ha till stånd en lägre umgängesfrekvens men att de måste prova olika alternativ först. Motiveringen till att pojken ska ha så tätt umgänge är att han ska se hans mammas begränsningar och därmed förstå att biomamma inte har förmåga att ta hand om honom.. Själv har jag svårt att se att en fem -sexåring ska kunna få en inblick i detta. Vi har nu provat olika alternativ i tre år och jag känner att det är åtminstone ett -två år för mycket!!
 
Hej

Vi har också en uppväxt som har varierat i umgänges frekvens. Från 2 tillfälle i veckan vid 1,5 års ålder tills i dag när det är varannan vecka två tillfälle med kontaktperson. :angel: visade på olika sätt att det inte var bra genom att bla vara orolig, sova PÅ mej hela nätterna, ha svår separations ångest till att så småning om helt gå in i sin egen värld vid långa tillfälle.

Mitt råd till dej ..om du känner att en förändring av umgänget skulle förändra pojkens sätt att vara och det ändrade beteendet skulle ge honom en ny chans hos er STÅ på er hos soc.

Om soc tycker att det är viktigt att han stannar hos er och sin syster borde de lyssna på er.... Men det viktigaste är om ni orkar ta fighten med soc och pojken för hans beteende sitter säkert djupt.

Glad Påsk och lycka till
 
lisean sa:
Det känns så oerhört hårt att känna så här...hur kan man säga att man inte orkar att ta hand om ett litet barn mer..går det överhuvudtaget att säga???
Ja, det går att säga och framförallt så FÅR man säga det. Har själv varit där. Det är otroligt tungt men det är så viktigt att man säger stopp. För det är så lätt att "gå in i väggen" och då finns inga krafter kvar till övriga familjen och framförallt till en själv.

lisean sa:
Soc säger att de vill ha till stånd en lägre umgängesfrekvens men att de måste prova olika alternativ först. Motiveringen till att pojken ska ha så tätt umgänge är att han ska se hans mammas begränsningar och därmed förstå att biomamma inte har förmåga att ta hand om honom.. Själv har jag svårt att se att en fem -sexåring ska kunna få en inblick i detta. Vi har nu provat olika alternativ i tre år och jag känner att det är åtminstone ett -två år för mycket!!
Detta är återigen ett tecken på att soc inte är kompetenta när det gäller barn! Om ni hållt på i alla år att hitta ett fungerande umgänge och barnet visat tydligt att inget fungerat, ja då tar man beslutet att minska kraftigt på umgänget. Vilket borde ha skett efter högst ett halvår. Visst barn kan förstå till en viss punkt vad deras föräldrar klarar av och inte, men detta ska de inte själva behöva förstå och ta ansvar för, när de är så små, för att kunna säga "nej det här fungerar inte, nu tycker jag att vi minskar på umgänget". Det är de vuxnas ansvar! Det verkar som att soc lagt över detta ansvar på barnet då de är rädda för att ta det själva, inte okej!
Jag tycker att du ska ringa till socialstyrelsen(som är de som har ansvaret för socialtjänsten) och prata med dem om detta. Bara för att se vad de säger och sen kanske du får lite mera på fötterna till soc.

Styrkekramar från mig
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp