Jag har under nästan hela mitt vuxna liv haft funderingar på att bli familjehem någon gång. Maken har varit mer tveksam och har på goda grunder hävdat att vi inte varit på rätt ställe i livet (småbarnsår,flytt, husrenovering, utbildning mm) för att ta oss an ett sådant uppdrag. Men nu börjar bitarna falla på plats och jag kan se oss som familjehem inom en treårsperiod.
När jag blir engagerad i något läser jag på, tar reda på fakta och vill vidare i processen. Han är mer nja, kanske, vi får se-typen. När mitt engagemang gått över i något mer konkret så är han hur involverad som helst. Det gäller såväl våra bio-barn (jag har längtat, planerat och funderat - han har "hängt med" - för att sedan vara en mycket engagerad pappa som t.ex. har varit föräldraledig i långa perioder), som hundar och husrenoveringar. Men att bli familjehem kräver ju att vi bryter detta mönster, dels med tanke på utredning ody, dels med tanke på allvaret i uppdraget.
För något år sen fungerade vi som en informell kontaktfamilj till släktingbarn under en period. Som vanligt var jag motorn i det hela, medan han var engagerad i barnen när de var här.
Så för att göra en fråga av det här - hur aktiva har du respektive din partner varit i det här med att bli familjehem? Vem har varit loket- och vem har varit vagnen? Är det någon som haft en mer ovillig/avvaktande partner som kommit med på tåget? Hur?
När jag blir engagerad i något läser jag på, tar reda på fakta och vill vidare i processen. Han är mer nja, kanske, vi får se-typen. När mitt engagemang gått över i något mer konkret så är han hur involverad som helst. Det gäller såväl våra bio-barn (jag har längtat, planerat och funderat - han har "hängt med" - för att sedan vara en mycket engagerad pappa som t.ex. har varit föräldraledig i långa perioder), som hundar och husrenoveringar. Men att bli familjehem kräver ju att vi bryter detta mönster, dels med tanke på utredning ody, dels med tanke på allvaret i uppdraget.
För något år sen fungerade vi som en informell kontaktfamilj till släktingbarn under en period. Som vanligt var jag motorn i det hela, medan han var engagerad i barnen när de var här.
Så för att göra en fråga av det här - hur aktiva har du respektive din partner varit i det här med att bli familjehem? Vem har varit loket- och vem har varit vagnen? Är det någon som haft en mer ovillig/avvaktande partner som kommit med på tåget? Hur?