Anknytningen är ju jätteviktig, hur det än går om ni ska ha kvar barnet en lång tid eller inte. Det är ju det som är den jobbiga delen i att vara familjehem, att barnet inte är ens biologiska, att min i bakhuvudet får ha i åtanke att barnet kanske kommer flytta tillbaks till bio.
Det är ju det som ska vara soc. målsättning i alla lägen, men det går ju inte alltid av olika anledningar.
Därför menar jag att ni kanske måste vara beredda på att ta till er barnet till dem där 1000 % hur det än blir med placeringens längd eller säkerhet liksom.
Jag har själv en väninna som är fam.mamma och dem fick sin placering som nyfödd.
Pojken föddes med en hel del grava handikapp som dubbel hörselskada, talproblem, kan inte kontrollera sin saliv, ADHD och Aspergers.
Familjen har älskat denna lilla pojke som om det vore deras egen, SÅ min väninna har fått arbeta med honom.
Idag är pojken 8 år, hans biomamma bedrev mastodonträttegångar för att få tillbaks honom och hon segrade till slut.
Mamman är förvisso drogfri numera, men hon ser inte ett barns behov och hon kommer definitivt inte klara av den här pojkens alla särskilda behov.
Men hon har stängt dörrarna om sig, så min väninna o hennes familj där pojken har levt hela sin barndom har inte fått träffa dem på 5 månader nu och lär nog aldrig få göra det heller.
För honom så är det min väninna och hennes familj som är pojkens familj i första hand. Biomamma har varit en person som kommit och gått, han har aldrig lyckats knyta an till biomamman och biomamman inte till honom heller för den delen.
Allt det här har varit så otroligt tragiskt, men så är det väl att vara familjehem i stora drag.
Vi är helt i händerna på socialtjänsten.
Säkert får jag många protester mot mig nu för det här inlägget, men just angående för er del.
Känn efter själv vad du är beredd att göra.
Är du beredd att älska barnet till 1000 % och ändå ha i baktanke att det kan bli så att barnet ska tillbaks till bio och du känner att du kan överleva det och gå vidare.
Ja, då är väl den här placeringen något för dig!
men känner du att du inte kommer fixa att älska denna lilla unge till max med risk att förlora barnet, ja då blir det nog inte så bra.
För alla dessa utsatta barn behöver så otroligt mycket ovillkorlig kärlek, man kan inte ge dem för mycket.
DET är min fasta övertygelse!