Hur många barn i en familj?
- Trådstartare lisean
- Start datum
- Status
Vi bor i ett stort hus med ca 150-160 kvm i varje plan.
Vi har en nu vuxen nygift utflugen bioson.
En utflyttad placering som fortfarande "kommer hem" med (o)jämna mellanrum.
Två adopterade söner varav en går i skolan än så länge.
Två (ny)placerade tjejer i låg/mellanstadieåldern.
Det som är största skillnaden mellan att ha två eller fyra hemmaboende barn är ljudnivån och tvätten. Maten är i stort sett samma sak men det blir inte så många matlådor längre. :wink:
Även föräldramöten och (jul)festerna märks
Vi har en nu vuxen nygift utflugen bioson.
En utflyttad placering som fortfarande "kommer hem" med (o)jämna mellanrum.
Två adopterade söner varav en går i skolan än så länge.
Två (ny)placerade tjejer i låg/mellanstadieåldern.
Det som är största skillnaden mellan att ha två eller fyra hemmaboende barn är ljudnivån och tvätten. Maten är i stort sett samma sak men det blir inte så många matlådor längre. :wink:
Även föräldramöten och (jul)festerna märks
Hej lisean!
Våran familj är stor och vi har en placering som vi har haft i tre år. Vi har sammanlagt 6 barn, varför socialen har valt oss är för vi har plats i vårat hjärta och att vi orjar och hinnner med våra barn. våran äldsta är 16 1/2 och yngsta är 6 år. Fastän vi har många barn så finns det både organisationer och kommuner som vill ha oss. Men att matcha ett barn kan i bland vara svårare om man har många barn eftersom endel barn behöver komma till ett fam.hem med lite barn eller inga barn.
Jag har en gång frågat en soc.sekreterare varför de godkände oss trots att vi har många barn så sa hon att det är för att vi har så stor erfarenhet och att vi jobbar i ett team hela familjen. För hon frågade våra bio.barn vad dom tyckte och dom var bara possetiv till fler barn. ( jag var inte med och hörde på då hon frågade ut dem) Jag vet att många tycker att vi gör fel eftersom vi har många barn, men så länge barnen och vi mår bra tar jag ej åt mig.
Hur mång barn har Ni?
mvh: Fia
Våran familj är stor och vi har en placering som vi har haft i tre år. Vi har sammanlagt 6 barn, varför socialen har valt oss är för vi har plats i vårat hjärta och att vi orjar och hinnner med våra barn. våran äldsta är 16 1/2 och yngsta är 6 år. Fastän vi har många barn så finns det både organisationer och kommuner som vill ha oss. Men att matcha ett barn kan i bland vara svårare om man har många barn eftersom endel barn behöver komma till ett fam.hem med lite barn eller inga barn.
Jag har en gång frågat en soc.sekreterare varför de godkände oss trots att vi har många barn så sa hon att det är för att vi har så stor erfarenhet och att vi jobbar i ett team hela familjen. För hon frågade våra bio.barn vad dom tyckte och dom var bara possetiv till fler barn. ( jag var inte med och hörde på då hon frågade ut dem) Jag vet att många tycker att vi gör fel eftersom vi har många barn, men så länge barnen och vi mår bra tar jag ej åt mig.
Hur mång barn har Ni?
mvh: Fia
Själv har vi två biobarn och tre placerade barn. Skulle gärna vilja göra detta på heltid men behöver lite mera plats tycker vi och så är det ju detta med att förlora tryggheten i en anställning. Vi trivs som aldrig förr sedan vi blev familjehem och känner att hela familjen kommit varann närmre! Alltså mest bara positivt även om det är klart att det har sina motgångar ibland och att man kan bli lite trött, men är det inte så livet är för de flesta familjehem eller ej? (som Ejsa skrev i hans inlägg vart det nu tog vägen? eller är det jag som är helt yr; tyckte jag satt och läste det sedan var det fösvunnet :? Hmm )
Hej!
Ibland blir inte livet som man planerat och tänkt sig. Att vara familjehem bygger på att båda två i förhållandet är beredda att leva som fosterföräldrar i kanske 10 - 20 år framåt. Orkar eller vill inte båda blir det kris. Det hände oss för två år sedan. Mitt x. orkade inte längre med våra placeringar, 3 st. pojkar med särskilda behov. Han har sjukbidrag efter en hjärtsjukdom och kraven på honom blev så stora att han blev utbränd också.
Fanns ingen annan lösning än att jag tog pojkarna och flyttade. Vad skulle jag välja? Äktenskapet, vi hade varit gifta i 33 år, eller pojkarna, de två älsta hade varit placerade hos oss i 12 år. Den tredje bara i 2½ år.Jag valde pojkarna.
Så nu ser min familj ut så här:
2 pojkar, syskon, 14 ½, och 18 år. Placerade hos oss i drygt 13½ år.
Pojke snart 6, placerad i snart 3 år.
Pojke snart 18, kommer varannan-var tredje helg och på alla lov. Han har gjort så i 7 år.Ensamstående pappan har varit sjuk och under hans sjukhusvistelser har pojken bott hos mig. LSS-placering
Pojke 17½ kommer någon vecka på jul-sommar-höstlov, och ibland på påsklovet.
Pojke 11½ har varit helgbarn varannan helg i 6 år och på lov och en eller två veckor på sommaren, men kommer nu bara ett dygn varannan vecka och lite på loven. LSS- placering
Hans bror 10, kommer var tredje helg och ibland långhelg, torsd - söndag, och någon vecka på sommar- och jullov. Han har en grav CP-skada, LSS-placering.
Jag är sedan fyra år hemma på heltid. Det innebär att jag om jag blir sjuk och inte orkar/kan vara en bra familjehemsförälder måste pojkarna flytta och jag kan troligtvis inte behålla huset på grund av de urusla sociala förmåner vi har. Ja vi har ju ingen som helst trygghet fast vi ställt upp för andras barn i 34 år.
Jag har rätt till avlastning 2 dygn/månad åt 6-åringen, men det blir inte så regelbundet. X:et har inget planerat umgänge och pojkarna har bara besökt honom när han fyller år. Vi bor bara med en gata emellan oss, så de kan gå och komma som de vill. Någon punka har han fått laga också. De stora har umgänge med biopappan en lördagem. i månaden. Då är en kontaktperson med.
Flyttade till en för liten villa på landet, men ville inte bryta upp fungerande skolor och barnomsorg för de tre pojkarna som bor här permanent.
Känns som jag lever i ett reservat med alla mina pojkar. De lever mycket i sin egna lilla värld och jag vill skydda dom från stora stygga världen utanför. De ger mig så mycket erfarenhet och kunskap som jag inte skulle få annars. Barnen har lärt mig uppskatta mina föräldrar , och de har visat på livets alla mörka sidor som man inte kan föreställa sig att barn ska behöva uppleva. Några av dom har erfarenheter som små, som ingen vuxen fått på en hel livstid. Om jag finge leva om mitt liv skulle jag göra samma val igen. Kommer att sitta i min gungstol på hemmet och minnas alla glada dagar och alla mörka dagar som tillsammans gjort mitt liv så rikt på upplevelser.
mat-tilda
Ibland blir inte livet som man planerat och tänkt sig. Att vara familjehem bygger på att båda två i förhållandet är beredda att leva som fosterföräldrar i kanske 10 - 20 år framåt. Orkar eller vill inte båda blir det kris. Det hände oss för två år sedan. Mitt x. orkade inte längre med våra placeringar, 3 st. pojkar med särskilda behov. Han har sjukbidrag efter en hjärtsjukdom och kraven på honom blev så stora att han blev utbränd också.
Fanns ingen annan lösning än att jag tog pojkarna och flyttade. Vad skulle jag välja? Äktenskapet, vi hade varit gifta i 33 år, eller pojkarna, de två älsta hade varit placerade hos oss i 12 år. Den tredje bara i 2½ år.Jag valde pojkarna.
Så nu ser min familj ut så här:
2 pojkar, syskon, 14 ½, och 18 år. Placerade hos oss i drygt 13½ år.
Pojke snart 6, placerad i snart 3 år.
Pojke snart 18, kommer varannan-var tredje helg och på alla lov. Han har gjort så i 7 år.Ensamstående pappan har varit sjuk och under hans sjukhusvistelser har pojken bott hos mig. LSS-placering
Pojke 17½ kommer någon vecka på jul-sommar-höstlov, och ibland på påsklovet.
Pojke 11½ har varit helgbarn varannan helg i 6 år och på lov och en eller två veckor på sommaren, men kommer nu bara ett dygn varannan vecka och lite på loven. LSS- placering
Hans bror 10, kommer var tredje helg och ibland långhelg, torsd - söndag, och någon vecka på sommar- och jullov. Han har en grav CP-skada, LSS-placering.
Jag är sedan fyra år hemma på heltid. Det innebär att jag om jag blir sjuk och inte orkar/kan vara en bra familjehemsförälder måste pojkarna flytta och jag kan troligtvis inte behålla huset på grund av de urusla sociala förmåner vi har. Ja vi har ju ingen som helst trygghet fast vi ställt upp för andras barn i 34 år.
Jag har rätt till avlastning 2 dygn/månad åt 6-åringen, men det blir inte så regelbundet. X:et har inget planerat umgänge och pojkarna har bara besökt honom när han fyller år. Vi bor bara med en gata emellan oss, så de kan gå och komma som de vill. Någon punka har han fått laga också. De stora har umgänge med biopappan en lördagem. i månaden. Då är en kontaktperson med.
Flyttade till en för liten villa på landet, men ville inte bryta upp fungerande skolor och barnomsorg för de tre pojkarna som bor här permanent.
Känns som jag lever i ett reservat med alla mina pojkar. De lever mycket i sin egna lilla värld och jag vill skydda dom från stora stygga världen utanför. De ger mig så mycket erfarenhet och kunskap som jag inte skulle få annars. Barnen har lärt mig uppskatta mina föräldrar , och de har visat på livets alla mörka sidor som man inte kan föreställa sig att barn ska behöva uppleva. Några av dom har erfarenheter som små, som ingen vuxen fått på en hel livstid. Om jag finge leva om mitt liv skulle jag göra samma val igen. Kommer att sitta i min gungstol på hemmet och minnas alla glada dagar och alla mörka dagar som tillsammans gjort mitt liv så rikt på upplevelser.
mat-tilda
- Status