Hur orkar ni?

[Lillasyster]

Vi har haft äran att ta hand om en nyfödd under 4 månader. Tanken när vi tackade ja till uppdraget va att hen kanske skulle bli kvar hos oss som uppväxtplacering. Men innan jul fick vi besked om att lillen skulle adopteras bort till en ny familj som bor långt bort. Vi fick också veta att vi inte fick adoptera då vi bor för nära. Beslutet va redan taget och den nya familjen vald.
Jag vet att man ger sig in i detta med de förutsättningarna och att barn i många fall ska jobbas hem.
Men detta har varit jobbigt och känner mig tveksam till att våga mig på detta igen. Liten flyttade för ett tag sedan och känner att jag svek denna lilla människa som jag burit i famnen, tröstat, matat och givit all kärlek till. Sen försvinner vi bara.
Är det alltid lika tungt när de små flyttar??

 

[Ove]

Oj, finner inga passande ord mer än att jag beklagar Man måste alltid ha i åtanke att barnen en dag kan komma att flytta hem. Men det är svårt att inte fästa sig. Speciellt om hen placerades som nyfödd. Hade varit en sak om barnet skulle hem till sin mor och far (under förutsättning att dem kunde ta hand om sitt barn). Men att lämna till en ny familj...

Har själv en bio på 4 månader och det är ju i den åldern dem börjar interagera med oss på riktigt så förstår att det är svårt!
När flyttar liten?

Stor kram

 

[Lillasyster]

Tack för svar och din omtanke!

Liten flyttade för ett par veckor sedan, det gick snabbt efter att vi fick ta del av beslutet.
Saknaden är stor♡

 

[Familjen<3]

Men va ledsen jag blir. Har ett litet spädbarn placerat hos oss... Känns verkligen som vår egen.
Jättesorgligt att inte ni kunde få adoptera barnet som bott o knutit an med er.

Kram

 

[honey]

Visst är det tufft, vi har utmaningen framför oss.....
Har en fyramånaders på jour som bott i drygt två månader och verkligen krupit in under huden.
Vi har tidigare haft ett tufft uppbrott från en SOL som plockades med tre dagars varsel för "bio ville inte mer".
Som vi grät när bilen körde iväg även om vi log och vinkade mot den förtvivlat gråtande ängeln.
Det uppbrottet märkte oss och sedan dess har vi bara jourat, vi vet att dessa bara mellanlandar hos oss.
Denna gången kommer det att bli lika tufft fast vi vet att vi gjort ett bra jobb och fått beröm för utvecklingen på alla håll.
Svårast är egentligen att inte få veta hur det går för dom......efteråt.
(Svammligt men jag jobbar med separationsångest redan )

 

[Lillasyster]

Lider med er (Honey) som har det framför er. Hoppas att det går bättre till denna gång. Det är en svår balans känslomässigt och det är svårt att "känna lagom" när man väl står där med ett litet knyte.