Hur petig får man vara?

[lubi]

Hej, och tack för alla intressanta diskussioner och små inblickar i hur det kan vara i ett familjehem.

Vi, eller kanske mest jag än så länge, går och funderar på om vi skulle kunna öppna upp vårt hem och familj för en liten i behov. Jag tänker därför att jag startar en egen tråd och ställer alla mina dumma frågor, kanske någon klok vill svara.

Kort om oss: Familj bestående av mamma (35), pappa (41), barn (9), barn (6), och en snäll liten hund.
Bor i villa i Sthlm.

* Hur snäva önskemål kan man ha kring placeringen i ansökning/utredningsfasen? Självklart vet man ju inte vad som väntar, antar att man inte ska förvänta sig något men vara beredd på allt. Men om man ändå vill styra lite kring de kända faktorerna, för att minska risken för att överbelasta den familj som redan finns.

T.ex:
Ålder minst två år yngre än våra biologiska, eller annat åldersspann, vissa sjukdomsbilder eller placeringsanledningar man inte tror sig klara.

* Ni som har/haft s.k uppväxtplaceringar, har ni fått indikation på detta från start?

* Alla barn i hemmet ska erbjudas eget rum med fönster. I vårt hus på 200 kvm finns 6 sovrum så det är inte brist på egna rum, men endast 3 är belägna på ”sovplanet”. Därför skulle vi föredra delat rum för två av de hypotetiska tre barnen för att ha nära på natten. Det måste väl vara okej eller kan man nekas för det?

* Hur vet man att man ska vara familjehem? Räcker det med att vilja, och ha en stark tilltro till att vår energi och kärlek räcker för en till? Är det fel att tänka att man vill ta in det placerade barnet som en i familjen och gärna skulle ta emot ett barn för stadigvarande placering?

 

[anne]

Hej!
Man kan hur snäva önskemål man vill. Viktigt att det känns bra och att det blir en bra matchning. Dock kan det ta längre tid när man önskar yngre barn då många kan tänka sig ta emot det. Bra att vara medveten om sina "svagheter och brister" för att på så sätt inte ta emot barn som man redan från början vet att man inte kommer att kunna hjälpa. Också bra att ha med sig att npf ex kan vara ärftligt, i vårt fall så har det varit en tuff resa, även om barnen kom när det var små och vuxit upp hos oss.

I båda fallen för oss så pratades det om uppväxtplacering (många år sedan). Handläggaren kan ha en känsla för om barnet kanske kommer att behöva växa upp i familjehemmet, men det finns inga garantier och det ska handläggaren heller inte ge. Omständigheterna kan ändras för biofamiljen och ibland så flyttas barn hem när en ny handläggare kommer och har andra åsikter.

När det gäller rummen så är det väldigt olika hur kommuner/företag ser på det så den frågan skulle jag säga att du får ett bättre svar när du väl kontaktar en kommun/företag.

Man kan aldrig veta hur det blir efter att ett barn flyttar in. Det vänder upp och ner på hela familjen när alla ska hitta sin nya plats vilken ibland kan ta tid och vara turbulent. Viktigt att man har en trygg och stabil relation för det kommer att bli slitningar och barnen kan känna sig åsidosatta under en period.

Mitt tips är att ni kontaktar några kommuner och företag och pratar förutsättningslöst om uppdraget. Vilka krav har de och framförallt vilket stöd de erbjuder. Det är många involverade i ett uppdrag, där ni är utförare men där andra dikterar villkoren vilket bara det ibland är en stor utmaning.

Under hösten så kommer kommunerna att ha informationsträffar dit man kan gå och få veta mer om olika uppdrag. Ibland finns det även med t.ex. ett familjehem så man kan ställa direkta frågor.

Välkommen in i familjehemsvärlden!

Anne