Hur ska man göra egentligen?

[Josse]

Hejsan!
Vårat lilla pyre ( nu 2 år gammal) som bott här sedan i somras har umgänge varann vecka 3 timmar. Eftersom biosar är skilda har dom alltså varsin vecka. Under själva umgänget funkar det hyfsat men pyret måste ändå ha koll så att jag finns nånstans i huset. Men när de åkt hem så släpper inte h*n oss en sekund utan ska upp i famnen resten av dagen/kvällen.. Och natten ska vi inte prata om! Sover oroligt och vill ligga i våran säng (vilket h*n får ). Har pratat med soc. om detta och de ska kolla upp olika alternativ på hur vi ska få umgänget att funka för pyret.. Är det någon här som kanske varit i samma sits?
Sen en sak till när det gäller umgänget. När ena "biosen" har umgänge är den nya partnern alltid med och pyret tyr sig mest till denne istället för till bio. Det är även denne som leker och busar och "fixar" med pyret. Vilket jag tycker känns lite knepigt eftersom meningen är ju att pyret och bio ska få en bra relation. Men har man rätt att "neka" biosar pojkvän/flickvän att följa med på umgänget? Känns som detta blev lite smårörigt, men jag tror ni förstår vad jag skrivit ändå :razz:
Kramar Josse

 

[tre]

Hej!

När vi har umgänge får inte nya respektive vara med. Om de är med får de göra något annat under tiden på annan plats. Vår soc betonar vikten av att det är bioförälder som ska vara med sitt barn.

Tre

 

[mamma mu 66]

Hej!!Det är jobbigt med bio kontakt för våra barn oxå,jättekul att se mamma ,men söker oss hela tiden.Det här med nya förhållande har vi o soc sagt nej till,dom ska inte med på umgänge.Hoppas det löser sig för erKram

 

[honey]

Samma erfarenheter här!
Det är bio som är viktig och den som ska ha umgänget.

 

[Deanna]

I vårt fall så fick nya partnern hålla sig borta några månader. Eftersom de dock snabbt gifte sig och soc ansåg att partnern hade en lugnande effekt på umgängena så är de numera båda två med på umgängena. Så det är en fall-till-fall-fråga.

Det ideala är förstås att bion och barnet får all tid till varandra, men om bion behöver stöd och om partnern kan vara ett sånt stöd, varför inte? Det kan ju minska dramatiken i umgängena, särskilt med små barn då.

Extra gos och stöd efteråt är supernormalt och oftast inte ett tecken på att umgänget behöver förändras. Det är klart att det gör ont att bli påmind om sin längtan efter mamma/pappa, men teorin bakom umgängen är ju att det är bättre för barnets identitetsutveckling och trygghet på lång sikt att ha hållit kontakten - trots att det gör ont också. Som familjehem får vi helt enkelt ta på oss att stötta barnet genom oron efteråt. (Man kan ju passa på att njuta lite av extrakramarna och närheten själv också :razz: )

 

[Gör mitt bästa...]

Vår numera femåring behöver fortfarande ha oss i SAMMA RUM under hela umgänget. En period då barnet var strax över tre år fick bio lov att lämna rummet utan oss, med barnet (Dock i samma hus)- men det resulterade i liknande reaktioner som de ni nu har hos ert barn. Vi ska nu alltid finnas synliga. Bio har sagt saker till barnet tidigare och vi behöver även hålla koll på sånt- då barnet blivit enormt påverkat av det.

Jag kan tänka mig att den nya partnern kandke är mer avslappnad än bio, och att barnet därför söker sig till denna. Vår lill söker sig ofta till närvarande kontaktpersonen som inte är för påträngande utan alldeles avslappnat normal....

 

[pappsen]

Hejsan Josse!
Vi är i precis samma sits med reaktioner efter umgänge.
Vår har även kräkts efter ett flertal träffar. Precis som att spänningarna sedan släpper....
Jag lämnar ALDRIG själv irummet tillsammans med bio. Någon gång har jag behövt "besöka huset" och då har lilla själv valt att följa med mig...
Det är en svår situation men ändå måste man ju vara den trygga som finns där och hjälper då söker en.
Jag kan förstå att vill ha min hjälp i vissa fall.Tex så har inte bio "fått" byta blöja en ända gång
på 1 1/2 år.Lilla VÄGRAR...Skriker att jag ska...Att lilla söker mig när det är frågan om "närhet" men lilla vill ha min hjälp oavsett vad det är när bio är med.
Vill de läsa en bok kan lilla ta den ur deras hand för att krypa upp i mitt knä och så ska jag läsa...
Fikar vi och bio sätter i sugröret i en festis dricker hellre vatten....... :angel
Men snart är det dags för boende på instution för lilla ochbioföräldrar.
Våra hjärtan skriker......DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ
Sen ibland tänker man att vi har fäst oss för mycket vid lilla och reagerar för starkt på "småsaker".Att den lilla kanske visst kan bo med dem bara lilla får vänja sig... :?
Man får vända och vrida på sina tankar och funderingar .Detta är väl ett sätt att skydda sig själv....

 

[Adal]

pappsen..
har soc någon gång varit med på umg och sett hur er lill* reagerar?
Om inte så borde de verkligen vara det och även få "bevis" på hur lill* reagerar efteråt. Har ni olika kontaktpersoner på soc en för er vuxna och en lill* eller samma? Är det olika så kanske en av personerna har en förståelse för hur lill* mår efter umg.
Annars kan man ju undra var barnperspektivet finns?
/Adal

Hejsan Josse!
Vi är i precis samma sits med reaktioner efter umgänge.
Vår har även kräkts efter ett flertal träffar. Precis som att spänningarna sedan släpper....
Jag lämnar ALDRIG själv irummet tillsammans med bio. Någon gång har jag behövt "besöka huset" och då har lilla själv valt att följa med mig...
Det är en svår situation men ändå måste man ju vara den trygga som finns där och hjälper då söker en.
Jag kan förstå att vill ha min hjälp i vissa fall.Tex så har inte bio "fått" byta blöja en ända gång
på 1 1/2 år.Lilla VÄGRAR...Skriker att jag ska...Att lilla söker mig när det är frågan om "närhet" men lilla vill ha min hjälp oavsett vad det är när bio är med.
Vill de läsa en bok kan lilla ta den ur deras hand för att krypa upp i mitt knä och så ska jag läsa...
Fikar vi och bio sätter i sugröret i en festis dricker hellre vatten....... :angel
Men snart är det dags för boende på instution för lilla ochbioföräldrar.
Våra hjärtan skriker......DET KOMMER ALDRIG ATT GÅ
Sen ibland tänker man att vi har fäst oss för mycket vid lilla och reagerar för starkt på "småsaker".Att den lilla kanske visst kan bo med dem bara lilla får vänja sig... :?
Man får vända och vrida på sina tankar och funderingar .Detta är väl ett sätt att skydda sig själv....

 

[pappsen]

God morgon!
Först Josse: Du kan visst neka biosars nya att vara med... Har behov av en relation med denna personen?? Umgänget är ju för barnet och bioförälder. Självklart finns ju undantag men man får hela tiden vända till barnets behov.De orden har vi hört många gånger.... :angel

Adal,vi har haft soc med på måååånga umgängen så de har både sett och hört.
Nu övervakar vi själva umgängena och informerar soc med jämna mellanrum....
Biologföräldrarna är så starka ochöverklagar allt. "Bra" advokater som VILL VINNA sitt mål utan att se konsekvens av sitt beslut.
Föräldrarna förstår verkligen inte sina brister utan är väldigt verbala och kan prata för sig. :?
Tycker instution låter hemskt men det är nog det bästa i längden.
Människorna som jobbar där måste väl också se..... :angel
Samtidigt känns det bra att veta att kunniga är med och övervakar och kan styra upp så det inte blir alltför tokigt...

 

[Josse]

God morgon!
Först Josse: Du kan visst neka biosars nya att vara med... Har behov av en relation med denna personen?? Umgänget är ju för barnet och bioförälder. Självklart finns ju undantag men man får hela tiden vända till barnets behov.De orden har vi hört många gånger.... :angel

Adal,vi har haft soc med på måååånga umgängen så de har både sett och hört.
Nu övervakar vi själva umgängena och informerar soc med jämna mellanrum....
Biologföräldrarna är så starka ochöverklagar allt. "Bra" advokater som VILL VINNA sitt mål utan att se konsekvens av sitt beslut.
Föräldrarna förstår verkligen inte sina brister utan är väldigt verbala och kan prata för sig. :?
Tycker instution låter hemskt men det är nog det bästa i längden.
Människorna som jobbar där måste väl också se..... :angel
Samtidigt känns det bra att veta att kunniga är med och övervakar och kan styra upp så det inte blir alltför tokigt...

Hejsan pappsen!
Förstår att det känns jobbigt i både hjärta och själ med situationen kring er lill.. Klart att man fäster sej "för mycket", går ju inte styra sina känslor även om man vet vad som kanske komma skall i framtiden. Det har ialla fall jag gjort med vårat pyre som "bara" bott här i 6månader. Man ska knyta an till varandra samtidigt som man ska hålla distansen vilket för mej är omöjligt..

Jag tror inte vårt pyre har behov utav en relation med denne faktiskt.. Utan h*n är med för att inte bio "klarar av " att umgås med pyret själv. Jag har pratat med soc. nu på morgonen ang. umgänget och dom ska försöka göra en umgängesändring så att endast bio kommer.
Kramar Josse

 

[Gör mitt bästa...]

Efter diverse hemtagningabegärningar, överklaganden och nu senast att barnet blev akut allvarligt sjuk och vi har tillbringat de senaste veckorna inom sjuvkården har tanken på att hålla viss distans totalt försvunnit...det hjälper ju till också att soc ringde förra veckan och ska börja förbereda för ansökan till vårdnadsöverflytt. Jag tror att alla våra barn mår bäst om vi ger allt vi kan, att vi ej håller distansen, men inser med hjälp av backspeglar att jag haft distans för att skona mig själv, men sen vi för tre veckor sedan inte visste om Liten skulle överleva har den distansenflugit sin kos.... Jag tror att vi ska knyta an -HÅRT- speciellt när det gäller de allra yngsta av våra barn. Vem ska de annars förlita sig på?! :?

 

[Gör mitt bästa...]

Deanna- jag tror inte att alla placerade barn längtar efter sina föräldrar och attt den känslan påverkar dem så att de blir mer känsliga, iaf tror jag inte att de barn som omhändertagits före ett års ålder har den bindningen till sina bio. I många fall tror jag däremot att det blir knepigt för barn att träffa sina bio när de är små, då det oftast inte är på barnens villkor då. Det blir en konstlad situation. För vårt barn är det så att Liten aldrig haft några tydliga föräldrarelationer innan oss. Bios styr mycket och kan bete sig konstigt för barnet då det hela riskerar att bli lite konstlat och där det ofte är många osäkerhetskänslor i omlopp före, under och direkt efter ett umgängestillfälle. Detta tror ja är huvudorsaken till våra smås reaktioner i många fall. Umgängen skapar mycket osäkerhet-något som jag enser borde undvikas för barnens skull.

 

[buskus]

hej!
jag sitter i liknande situation som dig...
jag höll oxå distans, men barn behöver knyta an väldigt mycket.
jag släppte allt och gav allt vad jag kunde och kan.
för barn är det viktigt att känna detta extra som vi kan ge dom,(känslomässigt)
speciellt när man får små små barn.(bebisar).
du verkar vara en go och varm person....
så gå du på instinkt.
ha det nu gott!