Hur talar jag om för bio barnet...
- Trådstartare Hoppfulla
- Start datum
När vi pratade om det de första gångerna med våra barn så pratade vi mest om att de fanns barn som inte hade det bra. Hur man på olika sätt kunde hjälpa dem. Vi skänkte leksaker och kläder. Vår äldste ville att vi skulle köpa mkt majblommor. Så den vägen tog vi. Vi lät barnen få mogna in i vårt val.
Tak Familjen<3, jag funderade på hur jag skulle formulera det då vi gjorde lika dant.
Jag skulle aldrig personligen gå in i det om inte hela familjen är med på det.
Det går ut så mycket över alla att det vore omöjligt att genomföra annars.
Börja diskutera om prata om allas olika förutsättningar, vad ni kan dela med er av ( tid, kläder, leksaker, pengar) och kanske sök er till er kommuns stödcenter för utsatta barn/ungdomar.
Så småningom, när allt landat, börja att prova som kontaktfamilj en helg i månaden eller så.
Tror också att ni ska försöka undvika konkurrenssituation med jämngammal, alltså ingen påtvingad kompis.
Hellre åldersskillnad på ena eller andra hållet så bio får fortsätta vara stor/liten vilket som passar bäst.
Med andra ord, ta det lugnt och låt det mogna.
Lycka till!
Jag skulle aldrig personligen gå in i det om inte hela familjen är med på det.
Det går ut så mycket över alla att det vore omöjligt att genomföra annars.
Börja diskutera om prata om allas olika förutsättningar, vad ni kan dela med er av ( tid, kläder, leksaker, pengar) och kanske sök er till er kommuns stödcenter för utsatta barn/ungdomar.
Så småningom, när allt landat, börja att prova som kontaktfamilj en helg i månaden eller så.
Tror också att ni ska försöka undvika konkurrenssituation med jämngammal, alltså ingen påtvingad kompis.
Hellre åldersskillnad på ena eller andra hållet så bio får fortsätta vara stor/liten vilket som passar bäst.
Med andra ord, ta det lugnt och låt det mogna.
Lycka till!
Fast jag tänker ändå, att bilbarnet är rätt litet, inte får barnet bestämma över så viktiga val i livet? Tänk om det vore ett biosyskon på gång? Jag skulle nog förklara lugnt och sakligt att vi har bestämt detta, och försök ta reda på vad det är som han reagerar på. Ålder? Konkurrens? Utrymme? Kärlek? Finns ju såklart massor ett barn kan fundera över / oroa sig över. Våra biosar var 6 och 10, när vår placering kom. Vi kom tillsammans med 10-åringen fram till ålder. 10-åringen var positiv hela tiden, medan 6-åringen var rätt negativ. Hon trivdes rätt bra med att vara yngst helt enkelt, och funderade en del över att jag skulle älska den nya mer osv. Ungefär som jag tror Jon skulle reagerat vid ett biologiskt syskon.
Lycka till!
Lycka till!
Att få ett "syskon" med ryggsäck går inte att jämföra med ett biosyskon som växer i mammas mage och kommer som ett blankt kort och delar din familj och dina släktingar.EmmaLisa sa:
Ett familjehemsbarn kommer ju inte ensamt, det är hela dess biofamilj med kanske både delade föräldrar och syskon spridda för vinden samt mor- och farföräldrar, som kanske ska hållas kontakt med.
Nej, barn ska inte bestämma men vad händer med bio om det kommer ett barn som behöver så mycket att det går ut över bio?
Eller att bio motarbetar, på barns vis oftast genom att reagera negativt, och se till att få uppmärksamhet oavsett om den är negativ för bio?
Mitt råd är att ha is i magen och invänta din son.
Med medkännande föräldrar brukar barnen oftast ta efter men deras tankar kanske inte springer lika fort.
Hej!
Jag håller med EmmaLisa att barnen kan inte få bestämma hur vi vuxna vill ha det. Vi har adopterat flera av våra barn och med det är dom inga "blanka kort" ...
Vi har informerat barnen om hur det kan vara att hjälpa andra människor i vårt hem och gjort det så naturligt det går(!) och att vi inte kommer låta dom fara illa iom våra beslut.
Nu är vi jourfamilj åt två små och vår yngsta, 7 är sotis-trots att hon har tjatat om småsyskon hela vägen
Vi inbegriper henne i mycket av skötseln samtidigt som vi ger henne extra "egentid" när småttingarna lagt sig. Funkar!
Jag tror på att om vi vuxna vet vad vi vill och kan kommer det bli bra för övriga familjen men jag kan ju ha fel
Önskar er alla ett riktigt bra 2015 så som ni vill ha det!
Jag håller med EmmaLisa att barnen kan inte få bestämma hur vi vuxna vill ha det. Vi har adopterat flera av våra barn och med det är dom inga "blanka kort" ...
Vi har informerat barnen om hur det kan vara att hjälpa andra människor i vårt hem och gjort det så naturligt det går(!) och att vi inte kommer låta dom fara illa iom våra beslut.
Nu är vi jourfamilj åt två små och vår yngsta, 7 är sotis-trots att hon har tjatat om småsyskon hela vägen
Vi inbegriper henne i mycket av skötseln samtidigt som vi ger henne extra "egentid" när småttingarna lagt sig. Funkar!Jag tror på att om vi vuxna vet vad vi vill och kan kommer det bli bra för övriga familjen men jag kan ju ha fel
Önskar er alla ett riktigt bra 2015 så som ni vill ha det!