efter önskemål från en god vän lägger jag in en liten berättelse här.
Bakgrunden är en liten placering som kom till oss i höstas. Efter 14 dagar var vi inbjudna till en husvagnsträff. Vi såg fram emot den och min man ville väl skryta lite, han var ju nu småbarnspappa.
Sagt och gjort, vi lastade in oss i bilen, jag var skeptisk, men men...ville att min man själv skulle komma på att det inte var så bra.
Kommer upp till campingen, sätter placeringen i sin vagn och vi rustar vår så den får el och blir ansluten till spillvattenlungan.
Vi hälsar på svärisarna som bjuder in oss på en kopp kaffe.
I vår vagn börjar placeringen få lite panik. Är ju inte likt det som barnet är van vid.
Ger kvällsmat, barnet somnar gott. Vi går in till svärisarna igen och äter lite mat.
Barnet vaknar redan 21 första gången. Jag ger välling och tröstar, sen fortsatte det. Klockan 01 var jag beredd att ge upp. Men min man ville vänta lite till.
Klockan 5 säger han att nu packar vi ihop.
Så när campimgsäsongen började nu ville vi öva lite.....Vart var bäst att öva om inte i trädgården.
Natten till torsdagen övningssov vi i husvagnen på parkeringen vid vårat hus. Lade plutten, tog en stund innan barnet somnade. Först fick jag halvligga hos h*n, sen kunde jag sitta på knä, gav sista vällingen. Förflyttade mig till stående, för att efter en stund sätta mig på soffan bredvid h*ns säng.
Efter ytterligare en stund kunde jag dra för dörren halvvägs, sen däckade h*n. Summa...ca 1timme.
Bjöd ut grannarna på vin i våra campingmöbler.
För två år sedan satt vi i husvagnen och invigde den våra grannar och vi.
När vi sen gick in och stängde dörren till vagnen kom snickarn åkande...han vinkade glatt..undrar vad han tänkte.
Natten avlöpte mkt bra. Plutten vaknade mitt i natten, fick sova hos mig resten. Vaknade av makens larm 6.45.
Då hade jag varit inne i *servicehuset* och pinkat vid fem. Tog med morgontidningen tillbaka, men sov en stund till.
Vi måste ha varit ett gulligt gäng som knallade in i villan vid halv åtta. Plutten springande bredvid mig i sin pyamas med änglahåret nästan självlysande i morgonsolen. Höll så snällt min hand.
Undrar om grannarna tror att vårat hus blivit för litet?
Bakgrunden är en liten placering som kom till oss i höstas. Efter 14 dagar var vi inbjudna till en husvagnsträff. Vi såg fram emot den och min man ville väl skryta lite, han var ju nu småbarnspappa.
Sagt och gjort, vi lastade in oss i bilen, jag var skeptisk, men men...ville att min man själv skulle komma på att det inte var så bra.
Kommer upp till campingen, sätter placeringen i sin vagn och vi rustar vår så den får el och blir ansluten till spillvattenlungan.
Vi hälsar på svärisarna som bjuder in oss på en kopp kaffe.
I vår vagn börjar placeringen få lite panik. Är ju inte likt det som barnet är van vid.
Ger kvällsmat, barnet somnar gott. Vi går in till svärisarna igen och äter lite mat.
Barnet vaknar redan 21 första gången. Jag ger välling och tröstar, sen fortsatte det. Klockan 01 var jag beredd att ge upp. Men min man ville vänta lite till.
Klockan 5 säger han att nu packar vi ihop.
Så när campimgsäsongen började nu ville vi öva lite.....Vart var bäst att öva om inte i trädgården.
Natten till torsdagen övningssov vi i husvagnen på parkeringen vid vårat hus. Lade plutten, tog en stund innan barnet somnade. Först fick jag halvligga hos h*n, sen kunde jag sitta på knä, gav sista vällingen. Förflyttade mig till stående, för att efter en stund sätta mig på soffan bredvid h*ns säng.
Efter ytterligare en stund kunde jag dra för dörren halvvägs, sen däckade h*n. Summa...ca 1timme.
Bjöd ut grannarna på vin i våra campingmöbler.
För två år sedan satt vi i husvagnen och invigde den våra grannar och vi.
När vi sen gick in och stängde dörren till vagnen kom snickarn åkande...han vinkade glatt..undrar vad han tänkte.
Natten avlöpte mkt bra. Plutten vaknade mitt i natten, fick sova hos mig resten. Vaknade av makens larm 6.45.
Då hade jag varit inne i *servicehuset* och pinkat vid fem. Tog med morgontidningen tillbaka, men sov en stund till.
Vi måste ha varit ett gulligt gäng som knallade in i villan vid halv åtta. Plutten springande bredvid mig i sin pyamas med änglahåret nästan självlysande i morgonsolen. Höll så snällt min hand.
Undrar om grannarna tror att vårat hus blivit för litet?