Info/erfarenheter om anknytning

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!

Vi ska strax bli utredda för att förhoppningsvis ta emot ett ensamkommande flyktingbarn framöver. Det blir då troligtvis en tonåring mellan 13-16 år.
Jag tycker att det här med anknytning är väldigt intressant.
Undrar om det är någon som har förslag på bra böcker, hemsidor eller liknande om anknytning. Helst om det finns något skrivet om lite större barn och tonåringar.

Era erfarenheter tar jag så klart också gärna del av om det är någon som skulle vilja berätta. :razz:

Mvh Muminmamman
 
Har bara erfarenhet av anknytning när det gäller små barn och då är det hålla i och hålla nära som gäller.
Tror knappast att en tonåring går med på det.
Dock tror jag på att göra delaktig, tala till och inte om, lyssna och förklara och HUMOR.

Lycka till!
 
Vet ju inte i vilken landsände du bor i men FaCO har en föreläsning i Borlänge om just anknytning sista helgen denna månad finns o läsa på deras hemsida
 
Tack för tipset, men det är tyvärr för långt bort för oss.

Däremot gick jag in på FaCOs hemsida och där fanns ju tidningar som man kunde läsa om man blev medlem. Det verkade ju bra.

Är de många av er härinne som är medlemmar i FaCO? Bör man vara det som familjehem, eller finns det något annat förbund eller förening som man ska/bör ansluta sig till?

Mvh Muminmamman
 
Puffar...
och undrar om det finns någon annan som har förslag på bra böcker eller hemsidor om anknytning? (helst när det gäller anknytning för lite större barn/ungdomar)

/Muminmamman
 
Hej! HAr inte mkt erfarenhet av NY anknytning när det gäller ungdomar, mer än att försöka känna in o vara lite lagom nära. Tror man måste halite fingertoppskänsla för dessa personer som klarat sig mkt själva. En del kansker vill fortsätta göra det i viss mån, andra knasek bara öppet "suktar" efter närhet o engagemang. Kan tipsa om böcker rörande adoption, har även för mig att det finns bra böcker som berör ungdomar. Kanske kan det vara en idè att läsa om ungdomar generellt . Har arbetat som nattvandrare o det finns kanske bra litteratur att finna som berör det. Bara några tips.
 
Kan ju inte säga att jag satt mig in i ämnet anknytning men har haft ett tiotal ungdomar placerade men inte ensamkommande flyktingar dock andra generationens invandrare.
Tonåringar är knepiga i sig vissa har knytit sig an starkt dom har varit sådana som personer kramiga o öppna,vissa knyter så småningom an då vi är dom första vuxna som ser o hör o uppmuntrar vilket tar tid att bygga upp det förtroendet.
En del håller en på avstånd o gud nåde dig om du kliver för nära ,där gäller det att respektera det och ha tålamod.
Ungdomarna med invandrar bakgrund o då främst muslimska pojkar är svåra pga religon där är killarna MÄN stora pojkar som klarar sig själva (tror dom)
Sen kan jag gå till mina egna tre tonåringar o säga att dom är olika äldsta sonen hade en period på tre år då han hellre dog än visade sig offentligt med oss föräldrar det var en jätte jobbig period.
Så generellt måste man nog se till att dom är tonåringar först o främst dom har levt en stor del av sitt liv och kanske haft o saknar den dom knytit an till som små o det man kan hoppas på är att bli en god vän och förebild en trygg vuxen som finns där o hjälpa dom den sista biten på vägen in i vuxen livet.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp