Intigritet och respekt

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej!

Sitter och funderar på hur viktigt det är med intigritet och respekt.
Gränsen kan vara "hårfin".

Att vi visar alla inblandade kring ett barn respekt och respekterar deras behov av intigritet.
Naturligvis i första hand, barnen.

Samtidigt ska vi verka för barnens bästa. Det här kan kollidera.
Att ibland inte säga mer än nödvändigt , kanske t.o.m vara tyst, för att i nästa stund beskriva och lämna ut helheten.

Ja, tankarna går. Funderar på det här i möten runt barnen, men även i familjen och med vänner.

Gittan
 
Jo....det här ÄR jättesvårt! :roll:
Gränserna för vad som känns integritetskränkande varierar ju från person till person!Att hitta balansen är ju inte helt lätt!
Jag som är en öppen person tex.....kan ju för nån annan verka "lösmynt"....medan jag kan uppfatta den personen som om den har nåt att dölja! :oops: ....Och vem har rätt?

Sen finns det ju saker som man bara inte lämnar ut....även om man som jag är av den öppna sorten....men det är ju efter MIN övertygelse!Jag kan också tänka mig att den som är öppnare än jag är tycker att jag har nåt att dölja.....För det är väl JAG som är normen va??? :angel :banan:
 
Om jag ska vara riktigt älrlig så förstår jag inte ditt inlägg riktigt. Har du råkat ut för något där du känner att du sagt för mycket el. för lite.

Men ibland behöver inte våra inlägg betyda så mycket för andra bara man själv får ut något av att skriva det (om du förstår vad jag menar)

Jag är oxo en väldigt öppen människa och kan knappt vara tyst även om det gäller något bra el dålig.

Ingrid
 
Hej!

Nej, mitt inlägg handlar inte om att jag har varit i en eller annan situation.
Det handlar inte om personliga drag. Jag är själv spontan och pratglad.

Det handlar mera om att vi alla väldigt ofta kommer i situationer där vi behöver lägga ribban för respekt och intigritet.

Jag tänker på det som ett grundläggande tankesätt. Ni kanske klarar det här mycket bättre än vad jag gör. Men jag behöver påminna mig själv om detta när jag pratar med andra , i olika situationer, om mina placerade barn eller inte alltid så lätthanterliga bio.

Hur tänker ni, kommer respekt och intigritetstänkande per automatik?

Gittan
 
Jag tror inte att det kommer automatiskt. Men hur skulle det kännas om någon pratade om mig, ifall jag var i samma situation som den placerade/föräldern/släkten etc? Det är ett rättesnöre jag försöker hålla mig till, men som jag inte alltid lyckas med :roll: ...

Men ofta tycker jag att min egen och min familjs integritet kränks. När :angel: ringer till soc för att :angel: inte får sin vilja igenom - eller påstår att det festas - eller menar att :angel: inte får sina märkesjeans/nya mobil/samma regler som biosarna eller har blivit utslängd (då :angel: själv sticker) - ja, då känns det motigt :evil: . Speciellt som vi alltid har haft samma regler för alla. Dvs. sköter man sig får man vissa privilegier etc...

Därmed inte sagt att vi inte har många bra stunder :banan: .
Men man kan faktiskt bli rejält utsatt som familjehemsfamilj också.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp