Jag är så o proffsig

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Åren går och det har nu passerat en hel del ungdomar och barn hos oss. För vissa har det varit flytta hemifrån och lägenhet osv de håller kontakt med oss på sina villkor.En fick komma till bio mamman som inte vill ha kontakt, vilket man kan förstå. Vissa har familjehemsvård inte varit "tillräcklig"och de vårdas/utreds på institution.Alla uppdrag är vi uppsagda ifrån och får direktiv av vår uppdragsgivare att avsluta för att kunna ta emot nya uppdrag.

Men.......... speciellt den som sitter på institution. x har ingen annan x vill ringa hit och vi till x. x vill komma hem(till oss) när utredningen är klar. men har fått till svar att vi har nya fosterbarn.Vi har plats och tid och rum. Vi har tagit för givet att X kommer hem hit. Alla x saker fick vi packa och skicka till biosarna( som var orsaken till LVU placeringen initialt)

Jag klarar inte av att vara "proffs mamma"som avslutar och stänger av. Jag och övriga i familjen ÄLSKAR vår skrutt på instutionen och vill att X kommer hem. Har fått direktiv att inte uppmuntra x.???????
Initialt när x flyttade till oss så skulle vi jobba med ANKNYTNING. Vilket lyckats från båda håll. Nu ska vi AVSLUTA.Jag har blivit erbjuden egen terapi vilket jag avböjt.

Jag känner att det är så fel att låta en redan traumatiserad ung människa förlora sin familj för att de sitter på Institution. Just i detta läge så behöver x säkerligen oss ännu mer.

Någon som känner igen situationen.
 
Jag känner inte igen situationen men jag känner MED er!
Grymt att beröva X sin familj när ni så väl behövs, vill och kan.

Tänker på er!
 
....Till den rubriken skulle jag vilja tillägga.... SOM TUR ÄR!!! :claphappy:
Skönt för den ungdomen att ni har dom rätta känslorna!!!Sen att andra har åsikter om att all kontakt ska klippas av får ju stå för dom.....Att ni verkligen bryr er och vill finnas kvar är ju nåt som ingen kan ta ifrån ungdomen om ni berättar det....Sen att ni inte får rent praktiskt för andra är ju nåt annat....!
Hänger ni med i mina tankegångar?
Ibland blir ju saker och ting inte som man tänkt sig eller som man ens kan förstå.....och man får försöka gå vidare....Så småningom kanske allt klarnar och faller på plats!!!
Lycka till!!!
 
Vi ska o alla fall få åka och hälsa på i helgen.

Ska fixa lite små mys att ta med. lite smink gillas och pärlot vet jag.Vår bio har gjort en skylt i slöjden. VÄRLDENS BÄSTA SYRRA.

Jag får inte börja gråta, suck. Det ska bli en glad dag.
 
Vi fick inte heller träffa våran(p).Dom sa han inte ville!!(P) var också på inst. i många år.Vi skickade födelsedagskort+julkort till honom.Till sist på en annan inst. så tog dom upp detta om kort.Sa han skulle ringa oss.Sedan har vi haft kontakt hella tiden och nu är han ute sedan många år.Vi är hans fam.hit kommer han med sin fam.Till påsk jul och födelsedagar. Han är som en av våra söner,vi är farfar farmor till hans barn.Försök att ni skickar kort ibland.Tänker på honom till födelsedagen och jul.
Lycka till.
 
Min spontana reaktion blir den att ni bör kämpa för att ehålla kontakten-tror att ni kan hjälpa barnet mkt genom att finnas kvar- en trygghet. Var kontaktperson för en flicka från det att hon var 11-19 år och än idag- hon är 24 nu - är det mig hon ringer då det händer saker i hennes liv. Mycket strul har det varit även efter hennes flytt, och många nattsamtal och konkret hjälp till olika instanser har det varit men nu har det stailiserats. Hon fungerar och mår bra i samhället. Flickan ville då hon var 15 o hos mig-av skäl som var förståeliga, men det fanns inte tillräckligt starka skäl då far motsade sig det medan mor tyckte det vore bra. Men uttökat antal nätter i mitt hem blev det som kontaktperson och det hjälpte en del. bra soc.... :claphappy: . Tror att hon haft en mer otrygg tillvaro om hon ej visste att jag fanns där- plus min ursprungsfamilj- jag var ung då jag blev kontaktperson. Hon är glad att jag fortsatte tro på henne och fanns där då livet krisade. När hon säger att det är bra att jag fortsätter ta hand om barn säger hon _" det finns det ingen som är bättre på" då tänker jag att det var tur att jag ej gav mig och fick förlängt uppdraget även då soc ville svsluta i nya kommunen då tjejen var 17 år. Tjejen säger att jag var den mamma som hon alltid ville har- och nu är jag som en systermamma....tror det är bra, jag... så fortsätt kämpa för kontakt..... Om ni själva önskar det förstås....vilket jag tolkat det som....
 
Vill bara skicka mitt deltagande, Trygga rekan. Fy f-n för att behöva släppa när varken X eller ni vill! Hoppas att soc ändrar sig!

/Deanna, som iofs har mycket goda erfarenheter av egen terapi. Terapeuten har ju ingen lojalitet mot soc så det ska ju inte handla om att "övertala" dig att släppa, utan att hjälpa dig igenom en tuff period så att du mår så bra som möjligt. T ex så du orkar kämpa för att få tillbaka placeringen.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp