Jag får kalla fötter!

L

Lingka

Vi är mitt uppe i en utredning och tycker såklart att det är spännande och roligt. Inser att eventuella placeringar kommer att bli krävande, var och en på sitt sätt.

Nu har jag ägnat dagen, pga Vab, åt att läsa mängder av gamla inlägg. Och nu är jag helt vettskrämd :(
Herregud, vissa soc verkar ju helt galna att jobba med. Barn som rycks upp omedelbart, orimliga krav på umgänge, de nekar avlastning och en massa, massa annat. Även svårigheter med bios och så enorma problem med barnet.

Vi är en lugn o trygg familj och det vill jag att vi fortsätter att vara. Som jag skrev så förstår jag att det kan bli svårt/tungt och rent av hopplöst av ta hand om barn, men jag vill inte få grava sömnproblem och att mina barn blir helt sjuka.....

Jag har också läst om fina solskenshistorier med fantastiska soc och/eller barn och biosar, så allt är inte nattsvart. Dock undrar jag om jag kommer att orka med att ta uppdrag. Tänk om jag inte gör det??

Vet inte vad jag vill egentligen, men undrar om ni också känt er tveksamma till att ta emot barn? Eller ni har bara varit positiva?
 
visst finns det dagar man undrar vad vi gett oss in på!
Vi har hållt på med det här till och från sedan mitten på 90-talet.
Precis som det finns jobbiga människor överallt finns de även på soc men man måste inte älska varandra.
Vi har bara jobbat mot kommuner och inga organisationer, tycker det har fungerat bra för det mesta.
Ni måste ju inte börja med värsta placeringen, mjukstarta som kontaktfamilj eller stöd/avlastning så får ni känna på att ha andras barn i familjen.
Vilken ålder är det förresten på era barn?
Utgå från dom!
 
Vad roligt att ni vill finnas till för ett barn som behöver precis det du skrev att ni har: trygghet!
Vi har inte bara positivt att säga om vårt soc men det har funkat bättre och bättre... och vår relation med bio har varit bra från första stund!

Sen tror jag så här, det är när det INTE funkar som detta forum kan vara en skön ventil. När det rullar på så tänker man inte på att skriva om det. Så ta inte alla inlägg här som att det oftast är jobbigt och tungt, men använd oss som ventil om ni behöver framöver. Och lycka till!!
 
Hej
Vi tar emot barn där tror att vi kan hjälpa till...........då blir det inte så svårt när det krånglar.
Tycker personligen att 95 % av tiden med dessa barn är kanonbra, 5% är besvärligt.
Lite ungefär som att vara gift med sin respektive ;)
 
Tack kompisar för era svar :)
Det känns bättre nu. Att någon gång tvivla på sig själv är nog ganska normalt och jag lär göra det många ggr framöver om vi nu ger oss in i familjehemsvärlden.....Det gäller bara att komma ur det tänket och tänka att man är rätt bra ändå :)

Tack, tack för allt som skrivs här och skrivits genom alla år. Det är enormt värdefullt för ett blåbär som jag :)
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp