K
Kenja
Guest
Vi har ett barn som är sen i utvecklingen och därmed svår att läsa vad som är "rätt och fel". Svårt att veta när något förändras om det är "normalt" eller om barnet är sjukt. Man sitter och ringer sjukvården får komma dit för tester, pratar med psykolog om felet ligger där. Får hjälp av terapeuter för att se om felet ligger där osv osv
Jag känner mig som en mycket dålig mamma emellanåt som inte längre orkar alla gånger då barnet vägrar äta, gnäller och gråter. VAD ÄR FEL? Jag vet inte kan bara gissa.
Detta skulle vara ett normalt beteende hos många barn som utvecklas normalt, men detta barn har ätsvårigheter, är ständigt trött, svår att få kontakt med ibland osv.
Alla resurer är i rullning och jag pushar nu så det är inte problemet, utan känslan av maktlöshet att inte VETA varför barnet gör si eller så. Man känner sig inkompetent. Efter ett år borde man väl kunna läsa ett barn känner jag i detta fall men det går inte. Har heller ingen magkänsla på vad som kan vara fel om något ens är fel det vet jag ju inte heller. Barnet kanske är "normalt" i sin egna utveckling men det vet ju inte jag.
Det är så svårt och nu känner jag bara att nej nu orkar jag inte längre. Familjen tar stryk av detta och jag mår inte alls bra. Men hjälpen är på väg väntar samtal från psykolog/läkare.
Ville bara skriva av mig lite frustration, känner mig ledsen idag och går snart och gråter en skvätt
Finns det fler där ute med barn som har en sen utveckling? Hur har ni haft det och vilken hjälp har ni fått om någon? Hur ser livet ut idag?
/Kenja
Jag känner mig som en mycket dålig mamma emellanåt som inte längre orkar alla gånger då barnet vägrar äta, gnäller och gråter. VAD ÄR FEL? Jag vet inte kan bara gissa.
Detta skulle vara ett normalt beteende hos många barn som utvecklas normalt, men detta barn har ätsvårigheter, är ständigt trött, svår att få kontakt med ibland osv.
Alla resurer är i rullning och jag pushar nu så det är inte problemet, utan känslan av maktlöshet att inte VETA varför barnet gör si eller så. Man känner sig inkompetent. Efter ett år borde man väl kunna läsa ett barn känner jag i detta fall men det går inte. Har heller ingen magkänsla på vad som kan vara fel om något ens är fel det vet jag ju inte heller. Barnet kanske är "normalt" i sin egna utveckling men det vet ju inte jag.
Det är så svårt och nu känner jag bara att nej nu orkar jag inte längre. Familjen tar stryk av detta och jag mår inte alls bra. Men hjälpen är på väg väntar samtal från psykolog/läkare.
Ville bara skriva av mig lite frustration, känner mig ledsen idag och går snart och gråter en skvätt
Finns det fler där ute med barn som har en sen utveckling? Hur har ni haft det och vilken hjälp har ni fått om någon? Hur ser livet ut idag?
/Kenja