Soc hämtade vårat troll i dag,familjehemsekr svarade på trollets fråga varför h*n måste flytta genom att svara barnet att jo för Fia orkar inte längre.
Pedagogiskt svar...
H*n kommer att få gå kvar i sin skola och förhoppningsvis kommer dom att finna ett fam.hem i den stad vi bor så h*n kan ta sig till skolan utan taxi,h*n vvill så gärna bo kvar i denna stad.
Det känns väldigt bra för både barnet och oss att det förhoppningsvis blir så!
Sekreteraren frågade mig även högt och tydligt "Hur ska du släppa det här nu då från och med att vi åker och tar barnet med oss"?
Jag kunde då inte hejda mig längre efter att allt hon vräkt ur sig om mig och hur vi inte orkar,att jag inte kan få biologiska barn mm.mm.mm.mm så jag svarade att vaddå släppa?
Jag varken vill eller tänker släppa ett barn jag älskar och har levt med så länge,det ligger mycket mera bakom än att jag inte orkar längre vilket du också vet,det vet till och med barnet så hur kan det komma sig att DU inte vet,då är du den enda i såfall.
Då de kom till jourhemmet som vi då känner väl säger sekreteraren till barnet tt om det är något h*n undrar över så är det bara att ringa henne varpå barnet svarar att dig tänker jag då fán inte ringa till i alla fall.
Då säger sekr att jamen,du har ju inte Fia att ringa till längre!!!
Hur förbannat dum får man vara för att arbeta med hennes uppgifter egentligen?
Barnet vet mycket väl tack och liv att h*n kan ringa mig dygnet runt om det behövs,precis när h*n vill.
När det lugnat sig lite så ska jag sätta mig och skriva ner allt från början till slutet hur vi blivit behandlade ända från starten av placeringen och sen ta det med Länsstyrelsen,så som vi som familjehem blivit behandlade får det inte gå till hoppas jag och som barnet blivit behandlad får det verkligen inte gå till hoppas jag.
Pedagogiskt svar...
H*n kommer att få gå kvar i sin skola och förhoppningsvis kommer dom att finna ett fam.hem i den stad vi bor så h*n kan ta sig till skolan utan taxi,h*n vvill så gärna bo kvar i denna stad.
Det känns väldigt bra för både barnet och oss att det förhoppningsvis blir så!
Sekreteraren frågade mig även högt och tydligt "Hur ska du släppa det här nu då från och med att vi åker och tar barnet med oss"?
Jag kunde då inte hejda mig längre efter att allt hon vräkt ur sig om mig och hur vi inte orkar,att jag inte kan få biologiska barn mm.mm.mm.mm så jag svarade att vaddå släppa?
Jag varken vill eller tänker släppa ett barn jag älskar och har levt med så länge,det ligger mycket mera bakom än att jag inte orkar längre vilket du också vet,det vet till och med barnet så hur kan det komma sig att DU inte vet,då är du den enda i såfall.
Då de kom till jourhemmet som vi då känner väl säger sekreteraren till barnet tt om det är något h*n undrar över så är det bara att ringa henne varpå barnet svarar att dig tänker jag då fán inte ringa till i alla fall.
Då säger sekr att jamen,du har ju inte Fia att ringa till längre!!!
Hur förbannat dum får man vara för att arbeta med hennes uppgifter egentligen?
Barnet vet mycket väl tack och liv att h*n kan ringa mig dygnet runt om det behövs,precis när h*n vill.
När det lugnat sig lite så ska jag sätta mig och skriva ner allt från början till slutet hur vi blivit behandlade ända från starten av placeringen och sen ta det med Länsstyrelsen,så som vi som familjehem blivit behandlade får det inte gå till hoppas jag och som barnet blivit behandlad får det verkligen inte gå till hoppas jag.