Känsligt men jag är i stort behov av råd *ledsen

[Fiaflopp]

Vad gör man med barn som stjäl?

Visste inte om jag skulle lägga detta inlägg under diagnoser men det beror ju på att jag inte VET om detta beror på just diagnosen eller inte så jag testar här och hoppas det är ok.

Våran nu 8-åring stjäl pengar,fritids,skolan,fröken,hemma, hos sin mormor bland annat :?

Bio-mamma hade samma beteende då hon var mindre och ända upp i vuxen ålder men barnet är för litet för att ha kunnat snappa upp och "göra som mamma gör" tror jag.
H*n skäms inte det minsta det märks,h*n säger att h*n gör det men det ser jag att h*n inte gör,h*n har inte förmågan att läsa av andra människor alls och h*n saknar empati.
Jag skulle vilja säga att barnet är egoistisk men det låter stort för att vara ett barn och det gör ont att säga det :littlesad

I går tog h*n 200 kr av mig och hade lagt i sin egen plånbok som h*n skulle ha med sig i gelgen då det var meningen att h*n skulle åka till sin bio-pappas mormor men jag upptäckte det precis då vi skulle åka.
Fy så ledsen jag blev och är!!
H*n ville ändå inte åka för det är inge roligt där ändå sa h*n och h*n begriper heller inte varför det inte blir lördagsgodis idag.

H*n fick själv ringa till mormorn och berätta att han inte kom men han vägrade säga varför så det fick jag göra.

Ringde vår handledare som bekräftade vår ide om konsekvens att inte få åka och hon sa att vi ska inte gömma pengar för banet utan i stället kolla hur mycket vi har hela tiden och det är vi med på men kan man ha det så i längden,vi måste ju kunna göra något mer???

Snart stjäl barnet från "fel" person ch då råkar h*n troligen illa ut ju!

Vi hopstt vi kommit medien tbildningom srstyrd barn mellan 5-9årsom BP anordnar,vi får svr nästa vecka och där måste dom kunna ge oss råd tycker man men ille höra m ni andra haft / har samma prblematik?

 

[mika]

Vi är med om liknande. I början var det mycket sorg, besvikelse, ilska och prat från vår sida. Men ingenting hjälpte. Vi försökte förstå vad det hela rörde sig om. Var det brist på pengar eller stod det för något annat?

Jag vet att det är vanligt att barn på barnhem tar för att kompensera sitt inre tomrum. Barnen har då sakerna ett tag för sig själv för att sedan lämna tillbaka. Att ta har också en betydelse att man tycker att man har ett värde och kan då ge till sig själv och bekräfta sig.

Vår tar både saker och pengar - trots att h*n har pengar själv. Naturligtvis har vi varit upprörda och tyckt att det känns obehagligt att bli frånstulen av en familjemedlem. Det gör att hemmet inte är fredat och tryggt som det borde vara. Syskonens pengar försvinner också.

Allt vårt prat och att vi var ledsna och besvikna hjälpte inte så vi accepterade till slut att h*n kanske tar av oss fortfarande. Men vi kom överens om (då h*n själv inte tycker om sitt beteende) att om h*n kände för att ta - så gör det - behåll ett litet tag och lägg sedan tillbaka. Jag tror att det har för oss fungerat. Det blir inte så stort och slutgiltigt för . Det kan vara svårt att stå emot impulser, men här finns möjlighet att ångra sig utan att det blir någon stor sak av det. Ibland ser jag någon slant ligga framme och den rörs ej! Vi har däremot inga större summor framme eller tillgängligt. Så har vi försökt lösa detta. Kan säga att vårt barn är tonåring och detta har hållit på i flera år. Det är tråkigt att inte kunna ha samma tillit till denna vår men vi har inte kunnat lösa detta på annat sätt.

 

[Fiaflopp]

Tack för ditt svar,det betyder mycket att få stöd av de som förstår!
Vårat 8 åriga troll köper saker för sina pengar som h*n tar så barnet har alltså planer på vad pengarna skall gå till.

Sist det skedde var då barnet skulle på kryssnig med sin mormor och barnet visste att jag gett mormorn 200 kr som var barnets för att h*m skulle få köpa sig någontng på båden...mormor ringde unde reasan för att berätta att det går bra och att alla hade revligt och nu var barnet i affären och skulle köa en båt för pengar som han fått av dg...jaha men räckte de 200 du fick till en båt frågade jag? Nej men h*n fick ju pengar av dig i sin egen plånbok också fick jag till svar...nej det fick barnet inte alls! Då VET h*n ju att vi får veta,alltid får vi veta-

Svaret vi fick denna gång var att "ingen har lärt mig" förut vilket INTE är sant!

Ska vända mig till BUP på Måndag och höra hur man ska bete sig för just vårat barn eftersom hon känner oss ganska väl

 

[Anonymous]

Jag har också haft problem med tonåring som stulit. Vad ska man göra? Prata är det bästa förståss eller låsa in saker och pengar. Jag har gjort båda. Jag kanske läste fel men förtsod det så att 8-åringen som hade stulit 200 kronor fick som bestraffning att inte få åka på den planerade resan till bio-pappas mormor. Jag tycker att det var ett litet hårt straff för en 8-åring. Dessutom tror jag att det är fel att blanda in bio-släktingar i bestraffningar. Det är väl ändå något som man bör uppmuntra och arbeta för att den placerade ska få så bra kontakt som möjligt med bio. Jag är ledsen men detta är min uppfattning men jag kanske läste fel.

 

[Pirvil]

Måste bara inflika, att jag förstår om barnet inte fick åka. Det sved säkert, med tanke på svaret (trotsighet) :smirk: . Uppmuntra umgänge gör man ju, men stjälandet verkar vara systematiskt. Ta när man ska någonstans (trots att barnet redan fått pengar), det verkar lite väl planerat :x .
Hoppas Bup har idéer om hur ni kan göra...

Styrkekramar.

 

[Anonymous]

Ja, alla har vi olika uppfattningar om hur man bestraffar barn. Jag för min del tycker att 8 år är alldeles för ungt för att bestraffa och dessutom dubbelbestraffa på det här sättet. Inte åka till pappas mormor och inte få lördagsgodis. Jag hade agerat annorlunda just för att barnet endast är 8 år. Om det är från 13 år och uppåt hade jag reagerat på ett annat sätt.

 

[bortblåst]

Ja det är bara att konstatera att vi är så olika. Vi får inte glömma att dessa barn redan har en tung ryggsäck då dom kommer och behöver inte bestaffas för straffets skull.
Visst blir man besviken över att en 8 åring tar pengar ifrån oss. Men det finns säkert inget behov från denna 8 åringen att behöva dessa pengar. Kan vara ett rop på uppmärksamhet eller rent av en testning från dennas sida. Om h*n stjäler tillräkligt många ggr så kanske ni flyttar på h*n.
Vi har haft en placering som gjorde exakt samma sak jätte länge. Efter ett tag så upphörde det bara. Efter några år då vi kom att prata om det så fick jag svara att h*n ville kolla om vi verkligen ville ha h*n. Att straffa med att ta bort ett umgänge känns fel för min del. Detta skall inte blandas in i bestraffnings syfter eller belönning. Utan bör få ligga utanför. Tror tyvärr att detta skadar mer än att det gör nytta. Men det är min egen åsikt.
För att stilla sin egen frustration vid en sådan händels så kanske man bör redan ha en rutin på vad som kan vara lämpligt att ha som "bestraffning". Så är det redan fixat och klart vid nästa miss från 8 åringen.
Lycka till

 

[Fiaflopp]

Bestraffning? Konsekvens snarare...
detta är ett systematiskt återkommande beteende och detta var INTE ett planerat och vanligt umgänge utan en helat annan.
Vi pratade med handledaren innan självklart och hon sa att vi skulle göra som vi gjorde.
Om man inte kommer åt problemet så måste man ju testa olika metoder och detta verkar ha gått in,barnet frågade nu då dom är på umgänge om dom fick med sig en peng vilket dom också fick.

Att barnet är 8 år kan tyckas hårt men om man som 8 åring gör detta om och om igen och även i skola,fritids och hos vänner så behöver man ju pröva olika metoder som kan tänkas hjälpa,har jag så fel?

 

[Fiaflopp]

Dessutom kan man ju inte bara fortsätta ge och ge när barnet ändå fortsätter stjäla?
Barnen kan ju råka illa ut om de stjäl från "fel" människa den dagen det kommer för den dagen KOMMER att komma om detta inte slutar och vi finner ett sätt att få barnet att förstå hur fel det är.
Det har alltså pågått hela placeringstiden vilket är snart 2 år. och även innan enl bio-mamma och mormor.Vi har testat massa olika konsekvenser men inget fungerat hitills,då kanske man måste förstå att vi var utan ideer?

 

[Fox]

Usch vad tungt och jobbigt - för er alla såklart!

Vi har haft plac som inte förstod det här med konsekvens - blev senare kopplat till en diagnos..... Ibland kanske man behöver "vända på steken" och bara jobba vidare med de bra sakerna barnet gör och ta bort möjligheterna att göra fel... Vet inte men så fick vi jobba iaf och det blev bra resultat!

Önskar er all lycka - det är ett riktigt hästjobb ni gör! Heja på :claphappy:

 

[Pirvil]

Man kan jobba på flera sätt med just stjälande . Huvudsaken är ju att det tar slut. Men tycker fortfarande fiaflopp, som jag skrev redan tidigare att barnen behöver lära sig att det blir konsekvenser av fel beteende. Vi hade en med bokstavskombination och vi blev tvugna att välja vilka strider vi skulle ta och ett av dom var stjälande. Det kunde bli riktigt allvarligt med tiden, därför måste konsekvenserna komma dirkekt. Ofta var ändå väl medveten om vad som komma skulle och gjorde det ändå :roll: . Med tiden (och med hjälp av konsekvenserna) avtog och försvann det tillslut.

Det är jobbigt och tråkigt att vara mitt i stormen, både för och familjen. Skickar massor med styrkekramar till er.

 

[Lollipop]

Vårt biobarn stal när hon var 5-6 år. Hon tog klistermärken från kompis och var ganska oberörd av våra tillsägelser.
Hon tog bland annat ett litet hårband från en affär - fick själv lämna tillbaka, betala och be om ursäkt. Äldre syskon peppade flickan innan och sa tänk så skönt det blir för dig när du får säga förlåt... Resultat - hon var mest arg och irriterad över att behöva göra detta.

Vi var så ledsna och bekymrade för ingenting vad vi sa eller gjorde hjälpte - tills - maken i sin frustration, oro och ledsnad började gråta när han pratade med vår gullplutt. Efter den dagen har hon aldrig tagit det minsta lilla. Än idag som tonåring kan hon berätta om den dagen. Hon blev så rädd när pappa började gråta att hon verkligen förstod hur hemskt vi upplevde situationen. Ibland kör vi vuxna med så mycket ord och konsekvenser som kanske inte alls upplevs sammanhangsmässigt av barnen. De oplanerade tårarna var det som nådde ända längst in till flickan och då fick vi äntligen en ändring.
Man blir verkligen ledsen och frustrerad när man inte når fram till barnen. Samtal och konsekvenser av olika slag använder vi oss oftast av men det hjälper inte alltid...
Vi hade tur med vår flicka känns det som :razz:
Håll ut och försök nå barnet med kärlek trots att tilliten till barnet är kantstött.

 

[Fiaflopp]

Vi har provat de flesta alternativen men utan positivt resultat tyvärr, skall gå tillbaka till metoden att uppmärksamma de positiva och bortse det negativa så långt det går och se om det har framgång nu lite senare.