Känslor innan en placering

[Grodan]

Oj,oj,oj..vi är just nu uppe i en inskolning av ett fosterbarn. Har tre biobarn innan som är 3,5 och 7 år, o nu ett litet på g som inte är året. Det jag undrar o gärna får respons på är alla känslor som kommer innan/under inskolningen. Det är mycket att stå i just nu eftersom två av mina egna är sjuka mitt i allt. Själv känner jag mig så stressad i alla känslor för vad som förväntas, vad jag ska göra hur det ska gå, hur det ska funka med mina barn, om jag kommer att orka osv, så att min kropp går på högvarv. Har svårt att somna på kvällarna, svårt att gå ner i varv, skriver listor på allt som ska göras, mensen har hopppat över (för anadra gången denna höst), o så alla dessa tankar..... Ibland blir det så stort så jag känner att jag skippar placeringen, för min kropp orkar inte.
Är det någon mer som känt denna förvirrade oro innan allt blivit klart o man börjat komma in i rutiner med det nya barnet? :?
Hoppas att nån svara på det, för när man inte har några tidigare erfarenheter kring detta med placering, så känner man sig ganksa ensam o osäker i sina känslor.
Har annars fått bra stöd av soc, förutom att det inte är bra koordinerat med tider o så för att det är så många olika personer inblandade. Men det är överkomligt.

 

[honey]

Känner igen allt.
Vi har skolat in två skolbarn precis innan skolan började, har två egna innan.
Under hösten har vi haft 4 dödsfall inom den närmaste släkten, inkl min syster och farmor.
Alla, jag säger ALLA, känslor som far runt obearbetade är jättejobbiga och tar på krafterna.
Dina känslor är helt OK och förståeliga.
Det lugnar sig när barnet väl är placerat och alla bitar faller på plats.
När kugnet lägger sig och man kan börja jobba på att få till riktiga rutiner.
Tog ca 2 månader att få till det så att mornarna funkade, alla skulle ut genom dörren, MÄTTA, i tid.
Nu funkar det mesta och de har börjat testa gränserna, precis som det ska vara :wink: .

Vi har också en ovärderlig kontakt på soc och en suverän handledare som vi kan ringa till hur mycket vi vill.

 

[Drömmaren]

Känslor

Ja visst är det så att man går på högvarv första placeringen när allt är nytt. Känslorna spelar en ett spratt på många sätt. Svårt att sova, planerig, handla inför placering och åter planering samt en massa samtal. För oss tog det ca två månader innan alla landat i våran familj. Det jag blev mest förvånad över var hur snabbt min "modersinstingt" kom igång. En person sa nämligen -men h*n var ju söt. Fy vad jag blev arg, som om ett familjehemsplacerat barn inte skulle vara det. :x
Ett Tips! Be soc om att få kontakt med ett annat familjehem som kan tänka sig att vara som ett bollplank i början. Detta gjorde vi och det har varit jätte bra. Bara lyfta på luren och ringa. Det borde vara obligatoriskt för alla soc att erbjuda nyblivna familjehem detta.

 

[Grodan]

Gud va skönt o höra!!!! När man står mitt upp i det tror man att man e själv om det. Men tydligen inte :smirk:
Jag har oxå räknat med att det ska ta bort åt två månader innan vi är i rutinerna. Nu råkar ju allt bli lite rörigare eftersom julen, o därmed släkten, kommer mitt i alltihopa.
Tack för tipset om att få kontakt med någon annan fosterfamilj. Det ska jag ta upp med soc. Tror de skulle ringa imorgon.
Tack, tack, tack!

 

[Helgona]

Vi med

Vi skolar också in en liten just nu...
O visst är det mycket som snurrar, o inte blir det bättre av att vi har helgbarn som har extra behov där soc hintar om att de kanske blir plac...så vi slits mellan de barn vi redan känner o en ny liten.
Men våra egna o förut placerade känner att det känns bra så...bara att bita ihop...vad då jobb? jul? Pepparkaksbak? julkort? haha