Vi har tagit beslutet om att ta emot en ny placering. Ny fas i livet med egna utflygna biologiska barn, ett tomt hus och saknad efter liv och rörelse och glädjen som barn medför. Känner en otrolig glädje inför vårt beslut och längtar till att vi får en ny familjemedlem som är efterlängtad. Känslan och glädjen att kunna hjälpa någon/några är så skön. Samtidigt som vi själva tycker det är väldigt roligt. 
Fick frågan idag på jobbet om man kan älska andras barn. :?
Konstig fråga tänkte jag först och det spontana svaret blev: Hur menar du?
Ja, men det är ju inte dina egna, löd svaret.
Runt bordet satt en annan kollega som adopterat barn, en som genomgår en provrörsbefrukning och två som har egna biologiska barn samt jag som har biologiska och som valt att ta hand om andras barn. Vi tittade lite på varandra och visste nog inte vem som skulle börja svara.....
För mig har det inte varit viktigt från start att få egna biologiska barn- tanken fanns från början att ev adoptera. För mig är det självklart att man kan älska andras barn. Kärlek är tjockare än blod. Eller som jag läste så klokt någon stans "Du växte inte under mitt hjärta, men i mitt hjärta"
Det blev en intressant samtal, där alla kunde berätta utifrån sina egna känslor och tankar. Respekt gentetemot varandras känslor och tankar.
Det blev tre olika berättelser om att ha barn som inte är biologiska, berättelser som berörde. Alla var vi eniga om att alla barn är värda att bli älskade oavsätt hur och vem dom kommer till av :claphappy: Dessutom väckte jag en tanke hos en av kollegorna som blev intresserad att ta steget vidare och bli familjehem eller kontaktfamilj.
Nu väntar vi med spänning på att få samtalet från komunen om vår placering om den blir av och när vi ska påbörja inskolningen. För oss är valet lätt -glädjen att kunna erbjuda ett tryggt hem och bidra till att ett barn får utvecklas i en trygg miljö men en bra uppväxt är stor. Nu väntar vi och står startklara och flera intressanta samtal lär det bli- ämnet berörde alla idag..
Fick frågan idag på jobbet om man kan älska andras barn. :?
Konstig fråga tänkte jag först och det spontana svaret blev: Hur menar du?
Ja, men det är ju inte dina egna, löd svaret.
Runt bordet satt en annan kollega som adopterat barn, en som genomgår en provrörsbefrukning och två som har egna biologiska barn samt jag som har biologiska och som valt att ta hand om andras barn. Vi tittade lite på varandra och visste nog inte vem som skulle börja svara.....
För mig har det inte varit viktigt från start att få egna biologiska barn- tanken fanns från början att ev adoptera. För mig är det självklart att man kan älska andras barn. Kärlek är tjockare än blod. Eller som jag läste så klokt någon stans "Du växte inte under mitt hjärta, men i mitt hjärta"
Det blev en intressant samtal, där alla kunde berätta utifrån sina egna känslor och tankar. Respekt gentetemot varandras känslor och tankar.
Det blev tre olika berättelser om att ha barn som inte är biologiska, berättelser som berörde. Alla var vi eniga om att alla barn är värda att bli älskade oavsätt hur och vem dom kommer till av :claphappy: Dessutom väckte jag en tanke hos en av kollegorna som blev intresserad att ta steget vidare och bli familjehem eller kontaktfamilj.
Nu väntar vi med spänning på att få samtalet från komunen om vår placering om den blir av och när vi ska påbörja inskolningen. För oss är valet lätt -glädjen att kunna erbjuda ett tryggt hem och bidra till att ett barn får utvecklas i en trygg miljö men en bra uppväxt är stor. Nu väntar vi och står startklara och flera intressanta samtal lär det bli- ämnet berörde alla idag..
att tycka om sitt familjehem, barn är lojala och är nästan alltid lojala med sina föräldrar, så känner