A
Anonymous
Guest
Nä säkert inte..
Men läser runt på trådar och blir så illa berörd små som tas hem och mår uppenbart dåligt av det. Bup som ser skola, barnomsorg som ser men nej bios har sina rättigheter. Vad hände med BBIC?????
Är ju själv familjehem men har inte tagit emot småttingar ännu minsta har varit tio.
Men har erfarenheter då jag och sambo kämpat för hans bio. Trots att jag kastade en hög med kläder förlåt trasor och skor med stora hål i på bordet hos soc och sa titta här vad hxn får gå i till skolan så säger soc att nu ska vi inte titta bakåt nu ska vi se till vad mamma vill åstakomma.
Det tog två år innan skolan äntligen även dom kom in med en anmälan och vi har kämpat hårt för att bygga upp barnet igen så enormt sviken av vuxen världen, idag tonåring och gjort eget beslut om att skita i mamma som lovar men inte håller. Hon har försökt i tio år att bli en bättre mamma men inte blivit det. Skiter i födelsedagar,har inga pengar,byter karlar och skaffar ungar på löpande band,lovar besök men håller inte det super i perioder ja listan kan göras lång.
Varför gör vi så här mot våra barn?? När det finns tydliga brister som inte går att förändra varför måste vi envisas med att försöka??
Så då till hur soc tänker gör dom det över huvud taget??
När dessa små knytit an och funnits i en familj i flera år att flytta dom till ett hem med tydliga brister där även den lilla inte känner sig hemma och trygg??
Hur orkar ni???
Är på G att bli jourhem vet att det inte kommer att bli lätt men jag skulle nog aldrig klara av en liten under längre tid och att knyta an så mycket. Som jour lär man visst säkert bli irriterad och illa berörd av dåliga beslut men man vet att det är för en kortare tid.
Men läser runt på trådar och blir så illa berörd små som tas hem och mår uppenbart dåligt av det. Bup som ser skola, barnomsorg som ser men nej bios har sina rättigheter. Vad hände med BBIC?????
Är ju själv familjehem men har inte tagit emot småttingar ännu minsta har varit tio.
Men har erfarenheter då jag och sambo kämpat för hans bio. Trots att jag kastade en hög med kläder förlåt trasor och skor med stora hål i på bordet hos soc och sa titta här vad hxn får gå i till skolan så säger soc att nu ska vi inte titta bakåt nu ska vi se till vad mamma vill åstakomma.
Det tog två år innan skolan äntligen även dom kom in med en anmälan och vi har kämpat hårt för att bygga upp barnet igen så enormt sviken av vuxen världen, idag tonåring och gjort eget beslut om att skita i mamma som lovar men inte håller. Hon har försökt i tio år att bli en bättre mamma men inte blivit det. Skiter i födelsedagar,har inga pengar,byter karlar och skaffar ungar på löpande band,lovar besök men håller inte det super i perioder ja listan kan göras lång.
Varför gör vi så här mot våra barn?? När det finns tydliga brister som inte går att förändra varför måste vi envisas med att försöka??
Så då till hur soc tänker gör dom det över huvud taget??
När dessa små knytit an och funnits i en familj i flera år att flytta dom till ett hem med tydliga brister där även den lilla inte känner sig hemma och trygg??
Hur orkar ni???
Är på G att bli jourhem vet att det inte kommer att bli lätt men jag skulle nog aldrig klara av en liten under längre tid och att knyta an så mycket. Som jour lär man visst säkert bli irriterad och illa berörd av dåliga beslut men man vet att det är för en kortare tid.