Kluven och förvirrad

[Fiaflopp]

Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera detta,behöver kanske bara ventilera eller få råd för det verkar vi inte få av placerande kommun.

Vår stora plac missklter precis allt nu och har gjort ett bra tag,h*n umgås med fel kompisar ( vi vet att de inte är bra,droger osv),struntar i vad vi säger,i och för sig bara vanligt men inte då vi haft den relationen vi haft ända tills för några veckor sedan..

Skolkar,förra året skolkade h*n inte en eenda lektion,vägrar att skaffa fritidsintresse utan det h*n vill med sitt liv är att röka och hänga med polare,prata problem med dom.
Det enda h*n är orolig för om h*n ska lämna oss är att behöva lämna staaden vi bor i sa h*n i går.

Jag sa att du får lägga dig utan tv i kväll och bara fundera på det här och vad du vill att vi ska göra åt saken.



Jag och min man är väldigt kluvna,det hoppas jag att ni förstår så hoppa inte på mig är ni snälla för jag vet verkligen inte vad jag känner ens.

 

[Mama]

Förstår att du och din man är förvirrade, förbannade, ledsna... ja allt vad man nu kan hitta på. (Jag vet att vi kände så i alla fall i ungefär samma situation.) Frågan är stor och svår så jag tycker att det är svårt att ge råd via nätet utan mer bakgrund men du får gärna höra av dig till mig via pm eller telefon i stället om du vill.

Mama

 

[Turnit]

Jag började skriva förut, men blev avbruten.

Hur gammal är barnet?

Vet av erfarenhet hur det är med tonåringar, de varken vill eller kan ta in oss föräldrar, de vill bara prata med sina kompisar.

Att bara ha förbud hjälper inte. Jag testade det, att däremot mötas på halva vägen, vara mamma men ändå visa att jag lyssnar, att jag finns, hämtar när som helst mm.

Sen måste de få lära sig av sina misstag.

Håller med Mama...om att det är svårt att råda utan mer bakrund. Du får gärna PM:a mig om du vill.

Kramar

Vi vet inte riktigt hur vi ska hantera detta,behöver kanske bara ventilera eller få råd för det verkar vi inte få av placerande kommun.

Vår stora plac missklter precis allt nu och har gjort ett bra tag,h*n umgås med fel kompisar ( vi vet att de inte är bra,droger osv),struntar i vad vi säger,i och för sig bara vanligt men inte då vi haft den relationen vi haft ända tills för några veckor sedan..

Skolkar,förra året skolkade h*n inte en eenda lektion,vägrar att skaffa fritidsintresse utan det h*n vill med sitt liv är att röka och hänga med polare,prata problem med dom.
Det enda h*n är orolig för om h*n ska lämna oss är att behöva lämna staaden vi bor i sa h*n i går.

Jag sa att du får lägga dig utan tv i kväll och bara fundera på det här och vad du vill att vi ska göra åt saken.



Jag och min man är väldigt kluvna,det hoppas jag att ni förstår så hoppa inte på mig är ni snälla för jag vet verkligen inte vad jag känner ens.

 

[Fiaflopp]

Skickade PM till både mama och turnit,TACK för er tid det betyder massor för nu känns det bara likgiltigt¨och jobbigt.
Jag får i princip ingen hjälp eller stöd av soc,socialsekreteraren nedvärderar mig och säger bara att jag inte ska ta det så allvarligt och att jag förstorar saker och målar upp saker som inte skett ännu.
Hon har inte kommit överrens med mig i någon fråga sen hon blev tilsatt i Januari.
"Du är ny så du vet ingenting" fick jag höra då jag bad om semesterpengar för barnet bland annat.
Hon svarar på mina frågor med en motfråga tex...är det särskilt profisionellt?
Ingen handledning trots att vi bett,skolsköterskan har i princip kräft både avlasting och handledning om vi ska orka hela vägen med denna placering men ingen,ingen,ingen som helst varken uppskattning eller lite "puschande" ord på vägen.

Placeringeansvarig säger att "jag kommer inte acceptera det om ni säger upp uppdraget,jag gör inte det",det var hennes ord.
Dom spelar på kärleken som fanns till barnet för jag kan inte säga ärligt om den finns kvar nu lika stark som förut för några månader sedan och det gör mig förvirrad och väldigt osäker på allt.

H*n har ätit upp mig sakta men säkert fick jag höra idag av en vän som är fam.hem åt våran placerings kompis och det har nog den kvinnan rätt i,hon satte ord på det åt mig!

Jag är TOM på känslor just nu,vi behöver vara ifrån varandra och fundera men hur moget och ansvarsfullt är det då kan man ju tycka,då trampar jag genast på mig själv och säger till mig själv att så kan man ju heller inte göra som vuxen!

Vem har sagt att deyt skulle vara enkelt....

 

[honey]

När man hamnar i den situationen kan ibland enda sättet att "rädda" både sig själv, familjen OCH den placerade vara att klippa av.
Lätt att säga men fruktansvärt svårt beslut att ta..............

Har varit där och tvingats ta beslutet som var det svåraste jag gjort i hela mitt liv.
Idag, 5 år senare, ser vi att det var det bästa vi gjort.
Vi har idag en mycket bra relation och h'n förstår varför vi gjorde som vi gjorde.
Trots att vi bröt så är det vi som är "familjen" även om både bio lever.

Bestäm er för var er gräns går.

Lycka till

 

[Fiaflopp]

God morgon Honet och tack.

Hur klippte ni?
Fick barnet flytta hem till bio igen?
Våran har ingen bio som h*n kan flytta till och det gör det ännu mera svårt,mamma är himlen och pappa...ja jag vet inte men finns för barnet gör han inte.
Ingen annan släkt har h*n heller.

Jag kan ju inte känna någonting när jag ser på barnet längre som det är just nu och jag känner mig fruktansvärt dålig som människa.

 

[honey]

Känn dig inte dålig!!
Vi är alla människor med våra begränsningar.
Var gränserna går är individuellt för alla men så länge du gjort vad just DU kunnat, känn dig INTE dålig!

Vi slet vårt hår länge, 10-12 månader, men fick inget gehör från soc.
"Så länge skolan sköts är det INGEN fara" var allt vi fick höra.
När vi till slut fick svart på vitt sa vi att vi varken orkar, klarar av eller VILL ta det ansvaret längre.
Vår negativa spiral var så långt nerskruvad att ingen ork fanns kvar.
Det handlade helt enkelt om att alla skulle överleva.
DÅ kändes det som att om vi inte bryter så går ALLA under!
Det var vårt svåraste beslut någonsin.
Hade vi inte fått bekräftelse på att vi gjorde rätt av den terapeut som vi fick "debreafa" med så hade vi inte vågat fortsätta inom det här, så kassa kände vi oss.

Det blev en omplacering till en släkting som ville göra en insats.
Eftersom dom inte fick infon om anledningen till att vi inte orkade kraschade det där redan efter 7-8 månader.
Fullständigt chockade tog de sin hand från ungdomen och har hållt den borta sedan dess.
Därifrån gick det vidare hem till en kompis som inte hade några som helst regler hemma.
Styvförälder som bjöd på sprit och tobak och vilda fester bl a.
En konflikt med kompisen gjorde att hon efter knappa året blev utslängd därifrån.
För att slippa ett hem till gick soc till slut med på egen lägenhet med STORA krav.
Inga övernattningar, hemterapeut och stödfamilj (=vi).
För genom allt detta är vi de enda som stått kvar!
Det var t o m VI som fick hjälpa henne vid flyttarna!!!

NU har vi en kanonrelation och har kunnat prata om allt som var.
Förståelsen för att vi gjorde som vi gjorde men ändå stod kvar.
För det är VI som är familjen.
Bio finns och fanns men inte som ansvarstagande vuxna.
De är som vilka bekanta som helst men när det gäller så är det HÄR tryggheten finns.

Känn efter vad ni vill, kan och orkar med och fatta ert beslut efter det.

Lycka till!

 

[Mama]

Hej igen! Hur har det gått? Har du fått någon respons från soc?

Kram från nyfiken Mama

 

[Fiaflopp]

Halloj

Jag ringde chefen och berättade att samarbetet inte fungerade och att jag ville byta om det inte hände något omgående för vi bryter snart ihop.
Det tog bara 2 timmar så ringde våran soc upp och vi pratade igenom det hela och förstod varandra hopppas jag så vi får väl se om det händer något.
Hon sa i alla fall att vi får väl ta det här på allvar nu,jag svarade ja det måste ni för annars står ni med en väldigt svår omplacering och det är snart.

Plac har varit hos bio-släkt i helgen och är nu hemma igen,det ären jobbig känsla för mig att inte känna något då jag ser och hör barnet för det har jag gjort SÅ mycket tidigare,känner mig nästan dålig men känslkorna är ju inte desamma som förut-
Ingen rolig sitts alls"

Placeringen fick höra av en vuxen som träffat pappa att han sagt något i stil med att han pratar med barnet varje vecka ( stämmer inte för han ringer aldrig,inte plac heller) och att barnet kunde lika gärna stanna där h*n var hos sina bra föräldrar som till och med campar och har sig,h*n trivs ju så bra där.
Moget kan man tycka,fast jag tycker nog det var värre med bekanten som berättade det för barnet...

 

[Fiaflopp]

NU gick h*n till skolan,bara nonchalant svarade mig att men jag är trött då jag försökte väcka.
Känner inte igen det beteendet alls,barnet mår ju int eheller bra och inte jag heller.
Blir ingen tv i kväll eftersom h*n tydligen inte lägger sig förräns vid 23 och dte är för sent om man behöver kliva upp kl 7.

Tv-n i rummet har vi tagit bort så nu sitter h*n i vardagsrummet och kollar men även om vi säger till att stänga av vid 21 så lägger h*n sig ju inte utan ligger vaken i rummet vilket resulterar i att maan blir svårväckt.

 

[Trixen]

Om du plockar bort vecko eller månadspengen då?
En jour jag hade som skolkade fick jag igenom med lärarens hjälp att varje gång x uteblev skulle dom ringa mig på momangen....... för synd att bänken skulle vara tom, JAG kom istället!!!!!!!! Behövde bara komma EN gång till klassrummet, ryktet spred sig snabbt.... och det var jä***gt pinsamt för x att behöva berätta varför jourmorsan satt i dennes bänk en hel lektion......
I krig o kärlek är allt tillåtet :claphappy:

 

[Turnit]

Om du plockar bort vecko eller månadspengen då?
En jour jag hade som skolkade fick jag igenom med lärarens hjälp att varje gång x uteblev skulle dom ringa mig på momangen....... för synd att bänken skulle vara tom, JAG kom istället!!!!!!!! Behövde bara komma EN gång till klassrummet, ryktet spred sig snabbt.... och det var jä***gt pinsamt för x att behöva berätta varför jourmorsan satt i dennes bänk en hel lektion......
I krig o kärlek är allt tillåtet :claphappy:

DEN var bra....kanon!! Ska jag komma ihåg och använda om det behövs!!!

 

[Mina Goa Barn]

Haha, ja, det var verkligen iniativt må jag säga!
Sånt gillar jag!

Om du plockar bort vecko eller månadspengen då?
En jour jag hade som skolkade fick jag igenom med lärarens hjälp att varje gång x uteblev skulle dom ringa mig på momangen....... för synd att bänken skulle vara tom, JAG kom istället!!!!!!!! Behövde bara komma EN gång till klassrummet, ryktet spred sig snabbt.... och det var jä***gt pinsamt för x att behöva berätta varför jourmorsan satt i dennes bänk en hel lektion......
I krig o kärlek är allt tillåtet :claphappy:

 

[Fiaflopp]

Det här med att jag kommer till skolan har jag krt med flera ggr men tydligen hjälper det inte trots att det är pinsamt,h*n bryr sig inte i längden ändå.
Veckopeng har vi krt också,h*n är skyldig oss 4 veckors veckopeng redan.

Tom fortfarande på känslor,vad göra...

 

[Trixen]

Jaaaaa du enda som är kvar är väl ett STORT möte där ni kallar in ALLA, soss, lärare, ni, eventuellt nätverk, kanske BUP....... sätter er ner med ängeln och spaltar upp regler, följs inte dom så får ängeln flytta. Förklarar hur allvarligt alla ser på det och slutar samtalet med att bollen ligger hos ängeln själv.....

Kämpa kan man göra men har man inte 100% stöd från alla inblandade är det svårt.

 

[mamma haj]

Hej Fiaflopp , har du fullföljt och verkligen gått till skolan och satt dej i bänken eller bara hotat göra det ?
Jag tycker det var en kanon bra grej :claphappy: , hoppas jag kommer ihåg den om det skulle behövas
Jag önskar dig lycka till med ditt lilla trassliga barn

 

[Lalis]

varför använder ni hela tiden bestraffningar ni säger ju själv att det inte funkar? det är inte precis som man giller er mer då, bara helt tvärtom och roligare att visa att "ni" inte bestämmer över en och man gör vad man vill, blir nästan som en uppmuntran på att provocera och skita fullständigt i vilka straff ni kommer ge . tycker det är helt löjligt med straff specielt och om man flyttar till en fosterfamilj då man inte har de i sina referensramar , slutar ju oftast bara med att ni får komma på 1234546 andra straff

 

[Trixen]

Lalis i mycket har du rätt MEN även barn med problem ska kunna följa lagar o regler, går man till jobbet får man lön, uteblir man så blir det ingen lön, i min värld så likställs veckopeng med lön. Alltså ska man gå till skolan för att få vecko och månadspeng.
Självklart finns även ett belöningssystem, har man presterat bra (efter SIN egen förmåga) kan det bli bonus..... så fungerar även dom vanliga jobben i samhället.
Att klara av vissa saker får man helt enkelt lov att lära sig, slår du folk på käften= då blir man inlåst eller får böter, är du en otrevlig vän som inte håller det du lovar eller ljuger= då får man inga vänner. Kör du 100 på en 30 väg= ja då får du inte behålla körkortet.
Att lära sig handling och konsekvens gör man från det man är liten och får man en tonåring som inte vet detta ja då får man börja från basic......

Sen är jag väldigt medveten om att t.e.x ADHD barn och traumatiserade barn uppträder utan impulskontroll. Men bland dom barn jag haft så har jag satt hårt mot hårt, Jag har även en regel åt mig själv, jag har ALDRIG låtit något barn straffa ut sig, om det så är det sista jag gör så ska dom inte straffa ut sig, det har inneburit att vi varit vakna dygnet runt och bara passat men uppsagda av mig blir dom inte!!
När dom flesta testat hela registret o märker att det inte funkar så har dom faktiskt lugnat ner sig med utstraffandet.
Men placeras dom hos mig då SKA dom till skolan eller praktiken eller vad det nu kan vara.

Men låt höra hur skulle du själv göra med ett barn som vägrar allt o gör allt för att straffa ut sig?

 

[mamma haj]

Känns skönt att du skriver så , vi kör också hårt mot hårt och jag tycker att vi börjar se en ljusning efter snart två år , visst använder vi massor av beröm , mys och kärlek , men sköter man sig inte får det konsekvenser och det känns som det är rätt men visst har man tvivlat ibland när samma sak upprepas gång på gång , regler blandat med kärlek kommer man lång med :bounce:

 

[Tilde]

Jag är en också en vuxen som haft tonåringar och de tackar mig att jag satte gränser idag som de då inte gillade (såklart)
Det som jag var noga med är att förvarna för konsekvenserna och inte hitta på dem just när man har problemet.
Om du inte håller tiden denna vecka så får du nedragen veckopeng el ingen alls ex.
Står man på fredag och tonåringen inte skött tiderna i veckan så ska man inte huxflux säga att du får inga pengar nu när du inte lyssnat på mig.
Det funkar inte alls då. barn/tonåringar vill och måste lära sig att planera och fundera och testa på resultatet.sen analysera hur det gick.
Har haft flera tonåringar plus mina egna och "konsekvenstänk" är ju lära för livet.