Kommunöverflyttning?

[Annisen]

Helt plötsligt har kommunöverflyttning blivit aktuellt för våra placeringar. De kommer från samma kommun, men har föräldrarna utspridda i andra kommuner numera. En förälder finns kvar i ursprungskommunen. Men inte ens det barnet är det tänkt att placerande kommun ska behålla. Tanken är att flytta "ärendena" till mödrarnas kommuner.

Nu undrar jag hur vanligt detta är? Någon som har erfarenhet och kan berätta lite? Går det att förhindra? Brukar nya kommunen försöka arbeta efter gamla kommuners "tänk" kring barnen eller kan vi räkna med helt nya idéer? Vi har gravt anknytningsstörda barn som behöver trygghet och stabilitet, aktiv BUP-kontakt som stöder detta (framhåller det) och än så länge bra stöd av socialsekreterarna, hemflytt är inte aktuellt. Men de som bestämmer och håller i pengarna vill tydligen inte betala utan skjuta över ansvaret på en annan kommun.

Jag behöver väl inte säga att vi är bekymrade..

 

[Mama]

Hej! Förstår er oro för visst blir det Svarte Petter av det hela? :evil: Min erfarenhet är begränsad med bara några enstaka ärenden men jag tror att er oro är befogad. Ny social och socialsekreterare = ny kvast = nya idéer brukar det vara enligt min erfarenhet. Idéer som har en tendens att bara bli billigare och billigare - allra helst om den nya kommunen är betydligt större än den avlämnade.

Svart syn? Ja, just i dag ger jag inte mycket för familjehemsvården i Sverige...

Kan bara råda er att försöka köra er linje som ni känner i magen att det här kan vi stå för!

Kram Mama

 

[Annisen]

Precis så är det, liten kommun som fått ta emot många ärenden från andra kommuner och gärna vill bli av med några till andra, i det här fallet betydligt större kommuner. Jag är såå orolig men vet inte vad vi kan göra för att förhindra det. Tydligen ligger de ansvariga på vår handläggare ordentligt, de vill helst börja omgående med överflyttningen. Jag är verkligen djupt bekymrad.

Frågan hur man kan motverka detta? Någon som vet om länets socialkonsulenter kan vara till hjälp med detta? Jag får nog ringa imorgon och höra efter.

Ärligt talat är jag livrädd för att en ny kommun ska börja jobba för hemflytt! För ett av våra placerade barn skulle det vara en tragedi eftersom behoven är så enorma för att barnen ska få en chans att hämta igen det som föräldrarna bidragit till att förstöra och föräldrarna har inte en chans att ge barnet detta eftersom de ligger på en tonårings nivå när det gäller ansvarstagande och förståelse av barnets situation.

Usch, får ont i magen av bara tanken!

 

[Helgona]

Kanske bra?

Större kommun= mer erfarenhet o mer resurser?

kanske?

vi har inegn erfarenhet av överflyttning dock är det lättare att samarbeta med en något srörre komun än de riktigt små!

handlar det om Sol eller ett LVU?

 

[Annisen]

Visst kan en större kommun betyda positiva förändringar. Men frågan är om vi kan få det så mycket bättre än vi har det nu. Handläggarna är engagerade och känner barnen. De har varit med sedan den yngre föddes. Barnen är LVU-placerade och placerande kommun har inga planer på att hemflytt pga föräldrarnas brister.

Men ni vet ju hur det kan vara, det kan räcka med en enda välmenade handläggare som tror på hemflytt framför allt så kan allt ändras, allra helst om de inte känner till historien. Och dessa föräldrar är som tonåringar, sätter alltid de egna behoven före barnens och har i princip ingen förmåga att sätta sig in i barnens problematik även om de nog är övertygade om att de både kan och gör det. Upprepar mig lite känner jag, men det har ju gått lite tid mellan inläggen