Kontaktfamilj-svårt med regler

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
E

ela

Vi är idag kontaktfamilj till en kille på 9 år, han är inte van med regler och hemma hos oss blir det mycket tjat. Känns ibland som attt vi bara tillrättarvisar honom.

Dessutom har han ofta med sig nya mobiltelefoner, mp3 spelare också vidare. Vilket inte känns helt ok för oss. Här finns det massor av annat att göra och vill han ringa har vi telefon som han gärna får låna. Våra egna barn har inga mobiler och heller inte tillgång till internet mer än genom en gemensam dator i allrummet. Han sitter ofta och spelar/kikar på telefonen, kollar på tv osv, han har även möjlighet till internet i telefonen.

Hur skulle ni göra? Överreagerar vi?
 
Hej!
Nu har jag inte varit kontaktfamilj men vill ändå slänga in lite reflektioner som jag får när jag läser ditt inlägg.

När mina barns kompisar tex kommer hit så gäller MINA regler, när barnen kommer till dagis/skola gäller DERAS regler. Tänker som så att man kan ha olika regler alt inga alls men att man måste lära sig att respektera vad som gäller vart.

När lillans kompis kommer hit så är det mycket övervak och rättning, då det inte finns så många regler hemma hos dem, vilket gör att jag är tjatig och att han inte vill vara här så ofta (tror jag är anledning i allfall till att han alltid vill leka hemma hos sig).

Men som sagt DINA regler gäller hemma hos dig , men man kan komma fram till reglerna gemensamt. Kanske kan man ha ett familjemöte vid köksbordet där ni kommer fram till vilka regler som ska gälla och att alla får komma till tals och att ni vuxna är övertydliga med varför ni tycker som ni gör, vad gäller vissa saker, tex telefonen.

Låter enkelt men är svårt. Men det går kanske att ta det i etapper, "ta bort" en sak i taget eller liknande.

Lite tankar som sagt från mig :razz:

Lycka till!

/Sara
 
Hej!

Några tankar kring detta att vara kontaktfamilj.
När vi tar emot ett barn så brukar jag skynda långsamt. Kollar upp, så gott det går, vad som gäller i barnets hem. Ser vad som är gemensamt vad gäller trivsel. Vi har inga "du får inte"(försöker ialla fall) utan vänder på det hela "så här gör vi".

Försöker ha så få grundprinciper som möjligt.

Det är lättare, tycker jag, att vara familjehem när det gäller de här frågorna.Kontaktbarnen byter värld så ofta, så det kan vara svårt att ställa om sig.

Det är inte alltid så att samma sak gäller för kontaktbarnen som biobarnen hos oss. Anpassar ibland till kontaktbarnens "fördel".De behöver uppleva att helgen är avkoppling och vila.

Min erfarenhet av mobiltelefoner är att barnen kan vara väldigt upptagna av dem. Till en början brukar jag inte bry mig alls.Efter en tid säger jag att vi lämnar mobilerna på rummen när vi äter.Brukar inte vara några stora protester. Nästa steg kan vara att de lämnas när vi kvällsmyser.( Biobarnen använder sina mobiler väldigt lite hemma)Ett steg kan vara att när vi spelar spel så lämnas de på rummen. När vi hittat en bra nivå behöver jag inte säga något mera.
För en del barn kan det vara viktigt att få ha lite kontakt med kompisar eller få säga godnatt till mamma. Det gäller att hitta en bra balans, vara flexibel och att välja sina strider.

God fortsättning tillsammans med era barn
Gittan
 
Gott nytt år på er alla!

Det är som natt o dag att vara familjehem respektive kontaktfamilj! Vi har varit med om båda delarna o vi har upplevt att det är mycket enklare att vara familjehem! Att vara kontaktfamilj är att uppleva mer splittrade barn, så är det vad än alla experter säger! Har läst mycket den sista tidenn att alla barn mår mycket bättre att få vara med sina biologiska föräldrar, det tror inte vi på o inte våra placerade barn heller.
 
Tack så mycket för råd och tips. Vi försöker också ha så lite regler som möjligt men håller hårt på vissa.

Det som ororar mig mest med mobilen är att han ofta sitter vid internet och då även bio barnen eftersom han gärna delar med sig. Jag har ingen aning om vad han tittar på och vilka sidor han är ute på och det känns väldigt olustigt.

Mamma ringer han aldrig från oss.

Det jobbigaste är att det alltid är tjafs när han kommer för att sedan fungera bra samma dag som hans ska hem, nästa helg är det samma visa igen vilket är mycket frustrerande.
 
Hej Ela!

Många gånger är barnen inte delaktiga i besluten om kontaktfamilj.De får bara finna sig i det. Efter en början med protester brukar barnen acceptera situationen för att sedan t.o.m. längta efter helgerna hos kont.fam.

Hur länge har pojken varit hos er? Kanske han behöver mera tid att acceptera.

Vilken ålder är det på era barn?

Hälsningar
Gittan
 
Pojken har haft kontaktfamilj sen han var tre år, det har dock varit problem och familjerna många, hos oss har han varit sen i våras.

Våra egna barn är 2,5,7 år

Han är en jättego kille men är väldigt bestämd och kör gärna med de yngre barnen som självklart ser upp till denna killen.

Han har svårt för att veta vad som är rätt och fel samt hur man behandlar andra, känns som de två helgerna vi har med honom i veckan är alldeles för lite för att ändra hans beteende.

Dessutom vill jag att hans ska trivas och få lite lugn och ro men allt för ofta får vi tjata om rätt och fel.
 
Nio år är ju en ålder man kan "prata med" barnen. Kan ni inte prova att sitta ner och ta ett snack om att "nu har du varit hos oss i XXX gånger och nu är det dags att prata om hur vi gör här". Ställ frågor, låt honom vara med och bestämma, var/när lägger vi ifrån oss mobilen när han kommer (föregå med gott exempel och lägg även era där), hur gör vi vid matbordet, datorn - när får man sitta där och hur länge (nio år då borde man kunna klockan och att sätta en maxtid tycker inte jag är fel), hitta på roliga aktiviteter dagtid där ALLA deltar så att TVn bara blir ett kvällsnöje (här är det vi vuxna som bestämmer om och NÄR TVn kommer på).

Vi kämpar just nu med våra heltidsbarn med samma saker.............................

Lycka till!

PS ibland kan handling, typ lyfta ner fötterna eller lägga undan saker under tystnad, kännas som "mindre tjat" om man blir "trött i munnen"
 
Efter över 30 år inom förskolans värld tycker jag mig ha märkt att "vanliga" barn oftast inte har några problem alls med att ställa om sig mellan de regler som gäller hemma-på förskolan-hos mor/far-föräldrar..... Lite testande är ju bara sunt! 8)
Men barn som har extra problem i form av bokstäver/stökig livssituation/lindrig utvecklingsstörning osv ofta har betydligt svårare att ställa om sig och testar gränserna betydligt mycket hårdare.....Dom behöver också en övertydighet som "vanliga" barn inte behöver......och mindre "förhandlingar"......
Att vara kontaktbarn kan jag tänka mig hör till ett av dom svåra situationerna i ett barns liv.....och är man dessutom störra/äldre än dom andra i familjen så kanske det också bidrar till att försöka prova sin ställning.....?
Eller????
 
Hej!

Håller med eje i allt du skriver.

Kontaktbarnen har det ofta väldigt tufft.

Ela, jag vet inget om din pojkes hemmasituation.
Har han en fungerande mamma och pappa? Menar inte att du ska berätta om detta för oss andra.
Kanske är det så att han skulle behöva lite egentid med din man.Speciellt om han inte har en närvarande pappa hemma.Eller tvärtom, om hans mamma inte räcker till. Då frigörs det tid till mer intima samtal. Ofta så kommer kontaktbarnen med massor av frågor och funderingar. Tror inte att biobarnen förlora på detta. Den andra föräldern kan göra något med de övriga barnen. Kan vara enkla saker i hemmet.

Vi gör så här ofta och vi märker att barnen mår bra av det. De känner sig utvalda. Det är inte självklart att alla barn har varit på julbasar, lagt till lunch över öppen eld i skogen osv.

Ibland kan det räcka med att ta en promenad med ett eller flera barn.
Vi behöver inte göra allt tillsammans.

När vi har barn som är i stort behov av egentid med en vuxen brukar vi planerar från gång till nästa vad vi ska gör på egentiden. Barnen känner sig delaktiga och får något att längta efter.Det kan också leda till bättre relationer till alla i familjen.

Tankar från Gittan
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp