Konvertera till förstärkt familjehem?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
D

Deanna

Hej,

Nu är det länge sedan jag var här men jag hittar ingen liknande tråd. Ber om ursäkt om det är något jag har missat.

Vi har en placering sedan fyra år nu. Hen har särskilda behov och har nyligen fått flera olika diagnoser, däribland utvecklingsstörning och så flera NPF-diagnoser. Vi har hela tiden haft olika lösningar med deltids tjänstledighet och lönebortfallskomp utifrån placeringens behov.

Dels pga diagnoserna och dels pga att tiden gått så känner jag att jag ledsnat på att hitta tillfälliga lösningar, pussla runt med jobb, söka tjänstledighet och hoppas på det bästa. Det här barnet kommer troligtvis inte att återförenas med sin biofamilj (hen omhändertogs vid två års ålder, för sex år sedan). Ingen av diagnoserna rör sådant som går över heller, så vi behöver en lösning som gör att vi vuxna i familjen känner att vi håller på lång sikt.

Jag är hundratusen procent säker på att om vi sa upp oss så skulle det bli förstärkt familjehem eller HVB. Placeringen behöver vuxenstöd _all_ vaken tid, och oftast måste hen vara ensam med en vuxen, annars blir det för mycket.

Jag vill inte säga upp oss, vi älskar den här parveln och hen är trygg och mår bra hos oss efter förutsättningarna.

Därför funderar jag på att föreslå för soc att de gör om oss till ett förstärkt familjehem. Om jag får vara hemma på heltid och om vi får till rätt LSS-stöd osv så tror jag att det här kommer att funka. Att bo kvar vore också helt klart det bästa för barnet och det billigaste för kommunen.

Har någon här gjort en sån förändring? Eller vet nån som gjort det? Jag tror jag kan få med vår socialsekreterare på det, men cheferna/nämnden är det nog knivigare med. Behöver all hjälp jag kan få med hur man kan argumentera och stödja ett sådant beslut.

(Obs: jag behöver INTE i det här läget få höra att "det är omöjligt" eller "vilken hemsk människa du är". Jag har inte sovit en hel natt på flera år och har blivit överkänslig mot kritik. Tack för er förståelse.)
 
När jag läser det du skriver Deanna så blir jag lite förvånad att ni inte redan är ett förstärkt familjehem. Med det vårdbehov du beskriver så borde det vara självklart att ni skulle kunna konvertera till förstärkt. Blir så arg då jag läser såna här historier. Vad håller kommunerna på med egentligen? När de gör så här så bränner de ut sina familjehem på nolltid.

Jag gör som Mammac, skickar massor med styrkekramar! Ni gör ett otroligt jobb! Nu är det kommunens tur att dra sitt strå till stacken och underlätta för er.
 
Allt är ganska lätt faktiskt om detta vore ert biobarn skulle det finnas insatser och vårdersättning mm. mm. ta reda på allt detta lägg fram ärendet till er placerings kommun. så gjorde vi med en :angel: resultatet blev bra.

er uppförsbacke kommer att plana ut. Bamse kramar.
Mikkeman
 
Vet inget om förstärkt familjehem, men om barnet kommer gå under lss får ni söka avlastning vilket det låter som att ni behöver, det är det enda jag kan komma på. Se till att ni får intyg så är det bara att söka de insatser ni behöver hos biståndsbedömmaren. Hoppas det löser sig för er.


/Lilla ja
 
Deanna, vi har varit i liknande situation.......när vi ville ha höjd ersättning fick vi höra att ni har ju haft ängeln sen 2 års ålder, våran fick också utvecklingsförsening mm
Det är ursvårt om ni inte har en bra förstående kommun, kommunen jag jobbade med vägrade ge högre ersättning. Vi fick inte ens lönebortfall.

Just därför kommer vi ALDRIG gå med på fler såna slavkontrakt.

Skulle vi varit vårdnadshavare så skulle vi kunnat fått vårdnadsbidrag.......
Jag önskar dig lycka till i förhandlingarna, berätta hur det går.
Styrkekrami
 
Hej! vet ite ngt om detta. men är intresserad av denna tråd. Tror dessvärre att vi kan hamna i liknande sits om ngt /några år.... Problemen märktes inte då barnet var 2 år...men nu flera år senare märks svårigheterna alltmer. Följer gärna din resa genomm detta.

Orkekramar!

(ps Skulle inte ens komma på tanken att säga att du är en hemsk människa. Du är nog allt annat än det !!! Det visar ju bara ditt engagemang i denna tråd!!! o omöjligt, det säger jag nästan aldrig att något överhuvudtaget är :angel . Stor kram fylld med lycka tillhälsningar i era samtal med soc!!! )
 
Hej,

Oj, vad många svar. Tack så mycket.

Jag vill bara framhäva att jag inte upplever att kommunen har lurat, förminskat eller blundat för behoven i den här placeringen. Skulle den göras nu, tror jag som sagt att det skulle bli förstärkt utan så mycket diskussion. (Och det kanske inte blir diskussion nu heller? Det kanske går jättesmidigt? Jag har ju inte lagt fram det än.)

Däremot har både vi och kommunen varit osäkra på var problemen "egentligen" ligger, om de kanske minskar med tiden osv. Diagnoserna har precis satts och den här tråden är mina allra första steg att undersöka vägen "vad behövs för att vi ska kunna behålla ansvaret".

Det jag tycker känns tungt just nu, rent mänskligt: en utvecklingsstörning går ju liksom inte över. De barnen blir inte enklare och gulligare och trevligare vartefter tiden går. Sen att jag har ett föräldraperspektiv nu och tycker hen är världens stjärna, det är ju en sak ... men jag vore ju naiv om vi tog över vårdnaden nu och tänkte att "tonåren löser sig säkert".

Och jag vet ju att ni som skriver här ofta inte skulle anklaga mig för att vara en hemsk människa. Förstås! Det jag ville säga var att jag fixar inte en debatt eller motargument just nu, jag är här för att höra om andras erfarenheter och idéer på hur det SKULLE KUNNA GÅ.

Återkommer här i tråden om/när det händer något.
 
Ju mer jag tänker på det, desto självklarare tycker jag faktiskt att det är att antingen min man eller jag skulle ha det som heltidsjobb att stötta det här barnet. Precis som att hen behöver en personal vid sin sida hela skoldagen för att kunna lära sig något, behöver hen ju en vuxen vid sin sida för att utvecklas känslomässigt, socialt, i vardagsfärdigheter.

Häromdagen räknade jag ut att OM allt planerat umgänge blir av (det avbryts ibland pga att biofamiljen inte har rätt kunskap och resurser för att kunna ta hand om barnet --> konflikter och utbrott) så ägnar vi ändå 2400 timmar per år åt att planera, assistera, övervaka barnets vardag och aktiviteter. På en heltidstjänst jobbar man drygt 1800 timmar per år ...

Och rent ekonomiskt handlar det om en pytteförändring, det vi har nu i arvode + lönebortfall jämfört med vad jag skulle begära i arvode och stöd. Förändringen är nog mest i mitt huvud och i kommunens planering: att göra familjehemmandet till min huvuduppgift, och att säga rakt ut att så här kommer det att vara i många år framöver.

Jaha, se där! Ett par inlägg och lite kramar från er här, så har jag gått från att känna mig trött och överväldigad till att vara hur jävlar anammig som helst :)
 
jag är av den åskten att oavsett hur gammalt barnet är, vilken/a diagnoser eller hur tung ryggsäcken är så tycker jag att vi vinner massssor på att en vuxen kan vara hemma på heltid med dessa barn. Dem är inte vilka barn som helst, dem är underbara, fantastiska, skitjobbiga och helt enkelt krävande på ett annat sätt än våra egna.
Lycka till med förslaget till soc, går säkerligen bra och gör det inte det så gör du säker som vi andra..STRIDER för "våra" barn!!!!
 
Hej,
En sak som man kanske inte tänker på: Den ekonomiska biten i.o.m. att ni ändrar på jobbsituationen. Tjänstepensionen faller ju bort som ni annars får av er arbetsgivare.
 
När mitt nu 23-åriga familjehemsplacerade barn skulle placeras hos oss fick vi ge förslag på vad vi ansåg att vi behövde för resurser för att klara honom. Han hade då bott periodvis med psykopatiska, missbrukande föräldrar och varit utsatt för många traumatiska händelser. Han var helt autistisk och visste inte ens sitt namn. Helt i sin egna värld. Vi begärde den högsta ersättningen enl. SKL för själva uppdraget som familjehem + vad vi skulle ha fått i vårdbidrag från försäkringskassan. Vi fick då 2* den högsta rekomenderade ersättningen + högsta skattefria omkostnadsersättningen + betalda utbildningar. Dessutom bra sröttning av BUP och socialtjänsten under alla år. Nu sedan i maj, efter att han gått i särskola, särgymnasiet, provat på olika praktikplatser, har han flyttat till en egen liten etta och han har daglig sysselsättning inom omsorgen och klarar sig med mig som gode man och givetvis är han som en biologisk son i familjen.
Deanna: Lss- insatser kan man söka om det ingår en autismdiagnos i NP- diagnosen. Vissa landsting ger även de insatserna vid grav ADHD. Avlastning i hemmet, avlastning på korttids, ledsagare mm söker man genom LSS:en. Om insatserna inte beviljas kan man söka samma insatser från soc.
Denna placering hos oss är en solskensplacering där vi under alla år fått höra att vi gör och gjort ett fantastiskt jobb med honom och hans lillebror som har en Asbergerdiagnos och med deras mycket, mycket jobbiga och oförutsägbara föräldrar.
Tyvärr har jag inte samma goda erfarenheter vad gäller en senare placering. En pojke som kom som tre-åring på avlastning och som omgående placerades. Flera NP-diagnoser. Dålig ersättning, dålig stöttning och nu i april totalt sammanbrott då han flyttas hem till biologförälder under pågående LVU som nyss tagits i kammarrätten. Totalt nedtryckt i skorna och misstänkliggjord. Pojken är nu 10 år och det går inte bra för honom. Jag brukar ta "hem" honom en helg i månaden och han kan fortfarande inte inse att han inte ska bo med oss.
Mat-tilda
 
Tillägg.
Efter tre års placering ska vårdnadsflytt övervägas. Då har ni rätt att söka vårdbidrag och att välja skolor, läkare, handledning och andra insatser som ni själva vill. Min erfarenhet är att den bästa hjälpen vad gäller barnen/ungdomarna får man inte från socialtjänsten utan från landstinget, skolan och andra i instanser i samhället.
 
Hej!
Vi har endast erfarenhet av att vara förstärkt familjehem, och utan förstärkningen skulle vi inte fortsätta. För egentligen behöver inte alla barn det? kanske framför allt tonåringar, vilken omhändertagen ung person behöver inte förstärkning?? med hjälp av det får jag och min man möjlighet till tjänstledigt när det behövs, vi har kontinuerlig utbildning och stöd från social sekreterare med spetskompetens, vi har hjälp med allt från bup tider till att slippa stå i telefonkö. För att inte tala om den ibland så långa handläggningstid som vi annars kan möta från olika socialförvaltningar.

Så för mig har valet varit enkelt, men visst pensionen måste vi tänka på själva. :D
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp