Kulturkrock eller "bara" annorlunda....??

[Kråkan]

Känner mig som en usel människa som skriver detta, men det känns inte alls bra med vår nya jourplacering... :roll:
H*n passar inte alls in i vår familj och jag vet inte hur det ska fungera i 4-6 månader !!!
Missförstå mig rätt, h*n är artig och förmodligen väldigt väluppfostrad ur sin kulturs synsätt. Inga större problem vad vi vet iallafall. Så vad är det då ...?
H*n är extremt osocial, vill helst tillbringa dagarna framför datan,tvn eller i telefonen i sitt rum. Visst, kommer ner när man ber om det , men det verkar mest vara av artighet. Känns som om h*n inte alls vill umgås med oss eller lära känna oss :roll: Har förvisso bara bott hos oss i en vecka, men alla våra försök att umgås nekas eller genomförs högst motvilligt. H*n verkar inte vara direkt blyg heller, verkar bara vara VILJAN som saknas. Mobilen går varm HELA dagarna och kvällarna. Detta pipande driver en till vansinne... När h*n pratar i telefonen sitter h*n och pratar på sitt språk, varvat med svenska. Det känns konstigt, som om h*n pratar om oss. Våra biosar reagerar på det också.
Nu när det är så fint väder vill vi gärna att alla våra barn (tonåringar) ska vara UTE, om än bara sitta på verandan och läsa, men h*n sitter 5 minuter och går sen in på sitt rum med stängd dörr. Precis som att "jag gjorde det ni bad om, får jag vara ifred nu ?" Allt är nytt, jag vet, men tänk om det fortsätter såhär ?
Har försökt prata men får bara enstaviga svar, artiga naturligtvis. H*n är inte på något sätt otrevlig eller stöddig. Visar bara väldigt tydligt att h*n inte vill umgås med nån av oss. H*n är 17 år och våra biosar ligger nära i ålder men vad hjälper det....
Känns hopplöst och jag skulle i ärlighetens namn önska att vi aldrig tackat ja till denna plac... :littlesad
Jag känner mig verkligen JÄTTEHEMSK som känner såhär, men sommaren blir inte kul för nån av oss om detta fortsätter ! Vi vill ju hitta på saker tillsammans i sommar, men hur ska det gå... :? Ge mig hopp....eller råd...

 

[bortblåst]

Tänk så här.... Han kommer till er med vetskapen att han inte skall bli kvar hos er uta "gå" vidare i livet om 4-6 månader. Varför skall han lära känna er och kanske börja trivas hos er. Då blir det ytterligare ett smärtsamt uppbrott från en tillvaro som är bra. Detta att han avskärmar sig och är på sitt rum är säkert för att han tar det säkra förre det osäkra. Känner igen det då vi har haft ungdomar i den åldern. Ge honom tid.
Be honom lägga ifrån sig telefonen då ni äter eller gör något tillsammans. Vår ungdomar får göra så här. Även lämna ner telefonen på kvällarna tex vid 22 tiden då det är vardag. Vi har nämligen haft problemet att dom har blivet uppdingda på sena kvälla och nätter av biosarna och blivet hotade mm.

 

[Turnit]

Sen antar jag att barnet är en tonåring.....Har ni tonåringar sedan innan??

Tonåringar Är osociala!! Det bara är så...mina barn är det, jag var det. Låg på rummet och läste, det var innan datorernas tid. Hade heller ingen TV på rummet. Men jag läste, skrev och målade....umgås med morsan och farsan....tvi vale!! Roligare fanns att göra.

Idag umgås jag gärna med mina föräldrar men jag minns hur det var och tvingar inte mina barn att göra saker med mig. Det viktigaste är att jag frågar typ när jag ska åka och handla, vill nån åka med? Ibland får jag med mig tjejerna ibland inte.

Om jag ska åka och bada, samma sak.

Vill de inte så vill de inte. JAG kan inte tvinga dem till det.

Ta inte illa upp. Barnet vill inte såra dig. Sen har det också gått igenom en separation, blivit placerat hos er....känner sig nog ganska vilset.

Lycka till!

 

[Kråkan]

Ja, som jag skrev är h*n 17 år, våra biosar är 3 st. i närliggande ålder. De är VÄLDIGT sociala med oss !
Följer mer än gärna med oss vad vi än gör, sitter med oss framför tv:n, är med och lagar mat, spelar spel , you name it. Till och med när de har kompisar hemma är de runt oss, frivilligt ! Nästan så att man emellanåt skulle önska lite privata stunder, men är samtidigt glada att de gillar att umgås med oss... Inte alltid såklart, men faktiskt oftast ! Det är deras eget val, inget påtvingat överhuvudtaget :bounce:
Vår förra plac. var också väldigt sällskapssjuk, TROTS flera svåra uppbrott innan h*n kom till oss. Så det där om att tonåringar är osociala, har vi definitivt inte varit med om tidigare. Nuvarande plac. har själv valt att flytta från föräldrahemmet pga. sin kultur, har dessutom särskilt bett om att få komma till en helsvensk familj..
Ingen har för avsikt att TVINGA någon till nåt, men samtidigt har vi semester nu och vill väldigt gärna GÖRA något på den. Gröna Lund, fiska, bada, åka iväg några dagar osv. Sånt som vi har lovat våra biosar & som vi alla sett fram emot hela året. Vad gör man då , lämnar plac. ensam hemma eller skaffar "barnvakt " ? Eller delar på oss vuxna ? Nää, är det något vi har lovat våra egna barn genom vår resa för att bli familjehem, så är det att vår biologiska familj är viktigast i slutändan. Den dagen våra barn tycker att det blir för mycket slutar vi, hur gärna vi än vill hjälpa andra som har det svårt. Att det skulle ta mycket tid och ork i anspråk, det visste vi alla, inget snack om saken. Men nånstans måste man väl ändå få vara ärlig och säga ifrån om det inte känns bra med "extramedlemmen ". H*n kanske inte alls trivs med OSS heller, kanske därav beteendet ??? :roll:

 

[Lilla Ja]

Jag är nog benägen att hålla med Turnit, har tyvärr oxå lite erfarenhet av detta med osociala barn. Man får liksom hitta vad det är de tycker är roligt att göra Liseberg m.m Barnet har ju bara varit hos er i en vecka behöver kanske ha sin tid för att komma lite tilrätta hemma hos er. Barnet kanske har mycket att fundera över, Hoppas det löser sig för er.

/Lilla ja

 

[skärtorsdagsnatt]

H*n vet att h*n skall vidare snart och gör väl bara det h*n "måste" vad gäller umgänge med er, en försvarsmekanism från h*ns sida känns det som, att inte riskera att knyta an till er och på så sätt slippa en jobbig separation.
Det är förstås tråkigt när ens placeringar inte vill dela familjelivet och vardagen men det är nog inte så mycket att göra åt, h*n känner sig kanske dessutom som ett totalt "UFO" när h*n ser hur era egna ungdomar och deras kompisar umgås med er vuxna, om h*n nu inte är van vid en sådan relation.

 

[Trixen]

Ja det är sånt som är nackdelen med att vara jourhem, matchning är det oftast inte tal om när det gäller sån kort tid, ibland har man "tur" och får som smälter in hur bra som helst och ibland har man "otur" och får helt enkelt "stå ut" och ta massor med duster.
Men jag tycker absolut att ni kan kräva att ska följa med om ni ska vara borta hela dagen som grönan eller bad, är det däremot några timmar så kan dom få välja om dom ska med eller inte.
Men vissa får man vara "hård" mot, och förklara att DETTA GÄLLER I VÅR FAMILJ, bara att gilla läget...... eller ring din socialsekreterare och be om en ny jourfamilj!

Stå ut :rollhappy:

 

[Gör mitt bästa...]

Hej! Jag tänkte på det, har någon av er vuxna gått in för att prata med 17-åringen om hur haan eller hon upplever det hela, hur hon eller han önskar ha det. Försöka skapa en kontakt inne på rummet eller under någon lugn stund på lugn plats.

Släpper han eller hon in er på något vis överhuvudtaget eller är det helt stopp??? För är det ingen kontakt alls att tala om kanske soc.sekr borde prata med honom/henne om hur det egentligen är. Förmodar att tonåringen talar svenska då det önskades en helsvensk familj.... Språket borde ju inte vara ett problem då, iaf inte det verbala....

Funkar det inte verbalt så kanske ett brev kan funka att starta en god kommunikation på. Testat detta med en 13 - åring vi var kontaktperson för för längesen.

Lycka till!!