Hej alla!
Har fått en förfrågan om att ta emot ett barn på fyra år och det låter verkligen som en placering som vi skulle kunna lyckas riktigt bra med. Det är bara en sak som jag går och grubblar på. Jag är nämligen 46 år och min man 53 och det känns som vi är i äldsta laget att ta hand om ett så litet barn. Kan tillägga att vårt äldsta biologiska barn är 26 så vi har ju hållt igång ett tag.
Förstår att det här med ålder är väldigt individuellt och man är ju så gammal som man känner sig. Men jag måste ju tänka framåt, för det här är en uppväxtplacering. Min man kommer alltså vara 67 år och jag 60 då den här lilla tösen tar studenten. Orkar man det?
Jag vill så gärna tänka med hjärtat och allt det andra stämmer så bra och vi känner båda att vi verkligen skulle kunna göra nåt riktigt bra av det här.
Hur tänker ni runt sånt här?
Har fått en förfrågan om att ta emot ett barn på fyra år och det låter verkligen som en placering som vi skulle kunna lyckas riktigt bra med. Det är bara en sak som jag går och grubblar på. Jag är nämligen 46 år och min man 53 och det känns som vi är i äldsta laget att ta hand om ett så litet barn. Kan tillägga att vårt äldsta biologiska barn är 26 så vi har ju hållt igång ett tag.
Förstår att det här med ålder är väldigt individuellt och man är ju så gammal som man känner sig. Men jag måste ju tänka framåt, för det här är en uppväxtplacering. Min man kommer alltså vara 67 år och jag 60 då den här lilla tösen tar studenten. Orkar man det?
Jag vill så gärna tänka med hjärtat och allt det andra stämmer så bra och vi känner båda att vi verkligen skulle kunna göra nåt riktigt bra av det här.
Hur tänker ni runt sånt här?