Ledsen....

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Den här veckan så har våran minsta :angel: flyttat hem :cry: . Vårat söta, undebara, charmiga, intensiva lilla troll :razz: :wink: .

Och det gör så ont, det gör så fruktansvärt ont det värker i hela kroppen på mej. Jag vet (/hoppas/håller tummarna) att :angel: kommer att få det bra men det hjälper inte att tänka så. Det gör ändå lika ONT. Hjälp mej hur gör man, jag måste vidare för resten av familjens skull.
I morgon ska jag ta bort :angel: säng, stol, skötbord osv.
Vill inte, vill inte tvätta ängels sängkläder vill bara ha dem att lukta på, ängels kudde att gråta i. Tårarna bara rinner och jag tror att jag går sönder.

Att det ska göra så ont........... hur många barn orkar man ta farväl av?
Den här :angel: gick rakt in i hjärtat från första gången jag fick den i min famn och jag tror att :angel: tog med det när :angel: gick. Ialla fall sin del av det. Hur många bitar av hjärtat har man att ge bort??

Kvällarna är värst då kommer tankarna när barnen sover.
Men jag vet att det känns bättre i morgonbitti.
Sen blir det kväll igen :roll: .......... :cry: :cry:
Jag vet att det tar tid.........att smärtan avtar.........men just nu :cry:

Skönt att skriva av mej :smirk:

Från en ledsen Viva
 
Känner med dig :cry:

Tror att man har många delar av hjärtat att "ge bort" för på något sätt blir hjärtat mera helt av att det delas ♥....

Glömmer aldrig mina små prinsessor - det har gått över ett år sedan dom flyttade men gråter fortfarande...tänker på dom dagligen :cry:

Mina stora prinsessor och prinsar tänker jag naturligtvis också på men dom kan vi ju ha kontakt med - dom kan ju själva bestämma och det känns naturligtvis mkt lättare när man då och då träffas eller pratas vid på telefon.

Ibland undrar man över om man är riktigt klok som utsätter sig för denna sorg som det innebär att skiljas - men det övervägs av den längtan efter att finnas till och kanske kunna hjälpa och vara delaktig i små och stora :angel: resa i livet.

Kramar till dig/A
 
Massor med styrke kramar till er...sitter själv på nålar...bio har begärt mer umgänge o även att få bort Lvu.. skulle beslutats igår...är såå nervös.
Tänk om vår skulle flytta hem...hemska tanke.Tänker på er och hoppas att ni hittar styrkan att hjälpa en liten själ till även om avslut är jobbigt.
 
Vet hur du har det, hjärtat flytta i januari .... sängen står kvar och gapar tom, :cry: :littlesad

Men livet går vidare och nya :angel: är på plats ... Men man glömmer aldrig!!
 
Att våra :angel: lämnar oss är smärtsamt och baksidan av vårt livsverk. Det är dessa stunder som man kan ångra sig att man gav sig in i detta med att vara familjehem. Men efter ett tag så lättar den stora smärtan och man är igång igen med nya placeringar.
Man få försöka tänka posetivt i dom mörka stunder, att man fick glädjen att ha dessa :angel: hos sig en tid.... Det är svårt att tänka sig ta nya placerina när man skickar hem någon.
Vi har 5 placerade från 3 olika kommuner och har haft turen att ha uppväxt placeringar för det mesta.
Styrke kramar till alla
 
Tack så jättemycket för styrkekramar och kloka ord från er allihopa :bow .

Just nu är det välldigt tungt men jag vet att det lättar....det är bara det där med tid. Att det tar tid/ att ge det tid, det gör ju så förbaskat ont under tiden :smirk: :roll: .

Kram på er alla
Vivan
 
Usch denna ångest, sorg och saknad.

Önskar att de som i sin okunskap tycker att fosterfamilj blir man bara för pengarnas skull (är inga fosterfamiljer men TROR de vet) verkligen förstod hur mycket av sig själv man ger.

Det du skriver, Vivan, kommer att bli min/vår verklighet om tre månader och jag bävar så!
Jag försöker att inte tänka på den dagen alls men när jag läser dina ord så vet jag ju att det kommer att bli fruktansvärt. Jag känner verkligen med dig och skickar många styrkekramar!
 
Om 10 dagar flyttar 2 av våra exbarn.
Har bott här i nästan 3 år.
Känns lite konstigt.
Men faktiskt så tror jag det är bäst så.
Dom har lärt sig otroligt mycke under denna tid.I
I vissa fall är dom 12-14 i dom flesta fall 5-8.
Ilängden är det otroligt jobbigt.
Saknaden är alltid stor när dom flyttar.
Men dom kanske hälsar på,som alla andra brukar göra..
Hoppas dom andra orkar med,har inte haft "lätt förståndshandikapade förr"
Jag tror vi lärt oss en hel del.
Kanske till nytta för andra
Vi ska ha sem ett tag nu.
BARA VARA VI
 
Efter ett tufft uppdrag är det skönt att "bara vara vi".
En del uppdrag är svåra att avsluta medan andra kan kännas "skönt".

Njut och ladda era batterier, det behövs mellan varven.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp