Lite tankar o ledsnad

[Gör mitt bästa...]

Mitt i all julglädje, mitt i all gemenskap föds den, ledsnaden. Det blir ibland så tydligt o klart att vår Liten inte är riktigt som andra barn- o då menar jag inte att Liten inte bor med sina biologiska föräldrar- för det märks inte i våra släkt- o vänskapssammanhang (för Liten betraktas som vårt barn av alla :love: ) - utan det faktum att h*n är utvecklingsförsenad, att allt inte är som det borde vara. Liten är snart i skolåldern o borde vara självständig, borde förstå mer än vad h*n gör. När nästan de jämnåriga "kusinerna" gör olika saker hamnar Liten på efterkälken mentalt. Vi älskar detta lille knyte så enormt o det skär i mitt hjärta då jag inser att Liten kanske aldrig kommer bli som dem. H*n får vara som h*n är, men ändå- jag blir ledsen. O lite irriterad över det ibland. Är så svårt att veta av o till hur mkt vi kan "kräva " att Liten ska klara av, orka med. Rädd att kräva för mkt o får emellanåt dåligt samvete då jag jämför.

Samtidigt lite stressande att Liten inte orkar med så mkt. "Alla" andra barn klarar senare kvällar, mkt stök o mkt stimulans. Men inte Liten o det är ledsamt. Vi anpassar oss helt naturligt. Men känner ändå en viss sorg. Tror att det är fullt naturligt att sörja ett inte helt friskt barn , ett handikappat barns tillkortakommanden. Hade så gärna velat att h*n var frisk, pigg, alert o utvecklades som andra barn. Har sådana här stunder emellanåt. O kanske får det vara så. Någon som känner igen sig? Eller är jag för "blödig"? :?

 

[mammac]

...inte blödig, bara mäsklig!
Det är i sådana stunder vi hämtar styrka känner jag ibland!
Styrkekram till dig, och tack o lov att denna lilla ängeln fått dig
( och du denne)
Kram C

 

[Trixen]

Jag förstår precis GMB fick för 15 år sen en placering som då var drygt 1,5 år.
"Lite senare i utvecklingen men det var nog inget att oroa sig för" hete det.
Vi kämpade i 15 år, varje ålder har sin sorg när inte hängde med, gick först i en liten klass, sen i en vanlig med assistent (för att jag ville det) i åk 4-5 blev det särskola.
Man får kämpa sig blå över så mycket saker.
Sista var ängelns (och våran) sorg över att inte kunna börja övningsköra vid 16 år som dom andra barnen gjort.
Jag vet vad som väntar dig och det blir faktiskt jobbigare o jobbigare vart efter dom växer, kanske låter grymt men så var det för hela våran familj.

Du gör ett otroligt jobb, var rädda om er för ängeln kommer behöva mycket i framtiden.
Styrkekramis

 

[Gör mitt bästa...]

Säger just nu bara tack. Lite tungt här idag med. Liten har vaknat (efter 13.5tim sömn) o ser redan nu så trött ut. Hur ska denna dag gå? :? Middag med släkten. Julen tar massa energi- även om vi tar det mkt LUGNT.... Får ev ställa in vår fm-tripp till köpcentret o rean- om inte morfar ställer upp som barnvakt(brukar aldrig vara ngt problem iofs) för sedan ska middag med storfamiljen njutas.

Nåväl. Trixen- jag förbereder mig på många svårigheter i framtiden samtidigt som jag ser fram emot all lyca o kärlek som kommer ges- o fås. O mammac- alltid väldigt skönt att få kontakt/respons med ngn när tårarna rinner....läste ditt inlägg igår kväll redan o tog med mig dina ord in i drömmarnas land. Tack.

 

[tre]

He GMB!

Jag känner igen mig. Har en med liknande svårigheter.

Kram till dig

Tre

 

[nica]

Hej!
Förstår är du är ledsen! Men tänk så bra att har nån som är så bra för som ser h*ns svårigheter och älskar h*n för den h*n är!!!
Vi har en liten hos oss som kanske kommer få svårigheter längre fram (bio föräldrar med diagnoser) och det som egentligen stör mig mest är att folk som vet om bio föräldrarnas problem frågar över huvudet på om förväntas bli "normal" :? !!! Än är så liten så h*n omöjligt kan förstå detta men hur tänker man när man frågar sådant??? Hur bemöter man en sån fråga? Jag brukar bara säga att spelar det någon roll? Dessa barn ska väll oxå ha en chans till en bra uppväxt. Nu vet vi ju inte om får några problem men jag utgår ifrån det så kan det ju bara bli lättare!!!
GOTT NYTT ÅR och kämpa vidare :claphappy:

 

[Vildavillan]

Hej GMB!

Håller så med förra inlägget, varje barn älskas för den de är men visst sörjer jag oxå i hjärtat när hindren dyker upp och det blir så tydligt att inte har samma förutsättningar som dom andra.

Vi har sån tur att vår kan själv sätta ord på sina tankar och funderingar och då kan vi vara lessna tillsammans, hör att det låter svamligt men lite så är det. Just körkort och andra "bevis" på att man är stor är tunga trösklar att klättra över.

Eller som vår säger: tänk jag kommer att få köpa sprit och rösta i val men inte köra bil eller jobba på samma villkor :smirk:

Gott slut och hoppas att Nyårs helgen blir lugn och härlig!