Hur som helst så får inte "vem som helst" LSS stöd. Vad du menar lindrigare funk.hinder. vet jag inte.
Det är ju verkligen olika från person till person hur man väljer att kategorisera funk.hinder måste jag säga.
Jag lever själv med min son som har funktionshindret Aspbergers med diverse "sidoinkomster" som följer med honom.
Det gäller att vara en mycket medveten föräldrer, anpassa sitt liv och leverne efter vad man har osv.
DÅ blir livet enklare att leva helt enkelt.
För vår del passar det teex enormt illa att på semestrar bo på hotell eftersom han inte kan äta i restaurangmiljöer.
Vi väljer därför alltid att bo i stuga på semestrar.
Nu är ju detta bara en fjärt i rymden av alla anpassningar som vi gör och kommer på hela tiden.
MEN, bland dem mest störande momenten är att väldigt många människor har så stora behov av att VISUELLT se att en person har funk.hinder. Jag får alltså alltid försvara min sons funk.hinder.
Man bör nog också tänka på att aldrig ställa sig bakom en diagnos för att försöka få ett bekvämare liv. TVÄRTOM! Man bör ha god, tydlig struktur på hur det blir bäst för det barnet som har någon form av hinder och ta in mycket information hur man bäst går till väga med aktuellt funk.hinder.
Nu har det ju tillsatts en arb.grupp av vår gamla regering som ska skära ner även på det här området med LSS, främst blir det troligen assistans som dem kommer skära ner på. Den arb.gruppen har väl inte varit alltför aktiv men har nu blåsts in nytt liv i från vår nuvarande regering som ju har som främsta mål att skära och tära i alla socialt utsatta personer.
Det är med andra ord ingen dans på rosor att ha ett LSS uppdrag. Det är ju inte "bara" att vara assistent, för då är du det på arb.tid. Här är du ju det dygnet runt, men kan troligen ibland behöva avlastning.
Jag ska också avslutningsvis säga att det är min egen biologiska son som jag skriver om, så ni inte tror jag utelämnar en massa info om någon placering.
Så!