många turer blir det....

Hej!
Jag och min man har varit involverade i en liten ängel som förmodligen ska bli placerad som uppväxtplacering hos oss. Informationen började så smått för ett antal månader sen och flera gånger har vi fått stå mentalt fförbereda för en eventuell akutplacering av detta lilla barn. Efter det sista mötet med Socialen kommer det dröja ytterligare ett antal månader då det ska ansökas om LVU. Blir förtvivlad och frustrerad att allt ska ta sådan tid när man ser att ett barn inte mår bra och far illa. Börjar också tvivla på min egna förmåga att fixa detta då jag känner redan nu att jag är urladdad av alla tvära kasst. Vilket deppigt inlägg det blev... Nya tag imorgon:)
 
Vart finns barnet nu? Låter ju konstigt om de pratar om uppväxtplacering samtidigt som de inte har tillräckliga grunder att omhänderta barnet omedelbart?
 
Det är ganska komplicerat men finns personal runt mamma och barn så anses inte akut just nu. Även om barnet påverkas negativt i utvecklingen så anses det som det bästa för framtida relationer. Förstår hur de resonerar och jag litar på att handläggaren vet vad hen gör. Bara frustrerad av hela denna långdragna process då det är på bekostnad av barnet mående även om det inte bedöms som akut fara.

Ha det gott!
 
Nu förstår jag inte helt hur du menar? Det finns ju aldrig någon garanti för en uppväxtplacering. Men visst heter det fortfarande så även om det finns släkt? Ha det gott!
 
Enligt den kommunen jag "jobbar" åt finns det inte uppväxtplaceringar. Utan barnen ska alltid jobbas hem. Har man små placeringar kan de vårdnadsflyttas efter några år. Men efter en vårdnadsflytt så avslutas placeringen. Kanske så du menar?? ;)
 
Aha då förstår jag:) I vår kommun säger de tänkt uppväxtplacering, det kan vara pågrund av oförmåga som troligen inte kommer att förändras exempelvis en funktionsnedsättning. Man kan ju inte jobba hem ett barn där föräldrarnas tillstånd eller förmåga är oförändligt.
Ha det bra:)
 
Topp