Mamma/pappa?

[Adal]

Envis..
Vårt lånebarn kom till oss som nästan 5 åring och pratar någon enstaka gång om sin biomamma. H*n har telumgänge 2 ggr/v där h*n tar luren men säger ingenting, vi säger till att säg hej till mamma.... DÅ först säger h*n något, max 2 min pratar om h*n överhuvudtaget vill prata alls med mamman.

Vi pratar om biomamman om börjar prata om henne, annars inte eftersom de utöver telumgänget har umg då de träffas varannan vecka ca 8 timmar/gång vilket jag anser är mycket då vår bo hos oss länge enl soc ...

 

[Anonymous]

Envis..
Vårt lånebarn kom till oss som nästan 5 åring och pratar någon enstaka gång om sin biomamma. H*n har telumgänge 2 ggr/v där h*n tar luren men säger ingenting, vi säger till att säg hej till mamma.... DÅ först säger h*n något, max 2 min pratar om h*n överhuvudtaget vill prata alls med mamman.

Vi pratar om biomamman om börjar prata om henne, annars inte eftersom de utöver telumgänget har umg då de träffas varannan vecka ca 8 timmar/gång vilket jag anser är mycket då vår bo hos oss länge enl soc ...

Vilket anser du är mycket? Umgänget?

 

[Hjärtat]

Hej!

Påminner ni barnet om deras riktiga mamma och eller pappa?

Vad är en riktig mamma och pappa menar du?

 

[Anonymous]

Hej!

Påminner ni barnet om deras riktiga mamma och eller pappa?

Vad är en riktig mamma och pappa menar du?

Lika många som det finns placeringar lika olika kan dom se ut.
Jag är riktig mamma även om barnet är inte med mig.
Barnet får kalla fostermamma för mamma.
men fostermamman får inte konkurrera ut mig.

 

[mat-tilda]

I vår familj har vi vuxna aldrig kallat varandra för mamma och pappa när vi fick barn. Vi har alltid använt våra namn. Detta berodde på att när de två första placeringarna kom hade vi inga egna barn och en av placeringarnas förälder förbjöd barnet att kalla oss mamma och pappa. Därför har våra biologiska också kallat oss vid namn. Efter flera år och när de växt upp och kommit ut bland kompisar och i skolan har de blandat vad de på ett naturligt sätt kallat oss och det ena har inte haft mer betydelse än det andra. Det är bara två av som demonstrativt inför sina mammor beslutat sig för att kalla mig mamma. Inte poppulärt, men jag kommenterar det inte.
Alla föräldrar är RIKTIGA föräldrar, men här har vi en magmamma och så jag. I vuxenprat använder vi psykologiska föräldrar om oss och biologiska föräldrar om barnets föräldrar.
Med en mamma har jag ett okomplicerat förhållande genom att vi bestämt att vi är som en skillsmässofamil. Vi är just nu s boendeförälder och biologmamman är umgängesförälder.

 

[fia]

Hej!

Påminner ni barnet om deras riktiga mamma och eller pappa?

Vad är en riktig mamma och pappa menar du?

Lika många som det finns placeringar lika olika kan dom se ut.
Jag är riktig mamma även om barnet är inte med mig.
Barnet får kalla fostermamma för mamma.
men fostermamman får inte konkurrera ut mig.

Hej Envis!
Jag tycker det ligger mycket i det du säger. Det viktiga är inte vad barnet säger utan jag tycker det är viktigt att barnen känner till sitt ursprung. Vi har en lite som säger ma/pa till oss och då biologiska mamman kommer så säger vi mamma.....och sedan namnet på föräldern. Efter en kort tid så vet barnen att de har 2 mammor och pappor och att den ena är bara deras mamma. Lill vet detta trots att h*n är bara 2,5 år.
mvh: Fia

 

[Hjärtat]

Hej!

Påminner ni barnet om deras riktiga mamma och eller pappa?

Vad är en riktig mamma och pappa menar du?

Lika många som det finns placeringar lika olika kan dom se ut.
Jag är riktig mamma även om barnet är inte med mig.
Barnet får kalla fostermamma för mamma.
men fostermamman får inte konkurrera ut mig.

Jag tänkte på vad du menade med om vi pratar med barnen om deras riktiga föräldrar tidigare.

Hur menar du med konkurrera ut dig?

 

[Trygga Rekan]

vi har ramat in en stor bild på den placerades mamma som hänger i litens rum. det förekommer inget umgänge och liten har svårt att uttrycka sig. men min tanke är att det är viktigt att inte förringa litens tidigare liv. vad liten känner och tänker inför bilden/tavlan kan jag bara se som positivt även om liten inte säger mamma.man kan påminna om mamma utan att säga mamma. Att låssas som om de inte finns tycker jag är fel. sitt ursprung ska ingen ta ifrån barnen. Se bara på adoptivbarn fast de komm till sina adoptivföräldrar som veckogamla, så är det mycket vanligt att de söker sina rötter. om vi kan hjälpa våra familjehemsbarn att hålla liv i deras ursprungs historia så tycker jag att vi är skyldiga att göra det.

 

[Adal]

ja.. umgänget
De allra flesta barn som ska bo länge i ett familjehem har betydligt mindre umgänge än vår lill*
Att ha telumgänge 2 ggr/vecka och dessutom 8-9 timmar eget umgänge varannan vecka anser jag är mycket med tanke på att liten inte ska hem på lång tid.

När det är biomamman som brister i sin förmåga - då är det väldigt lång tid på egen hand med 8-9 timmar. Det finns ju en anledning till att hon inte kan ha sitt barn boende hos sig. Jag hade gärna sett att kunde bo hos sin mamma eftersom jag ser att de verkligen älskar varandra och blir väldigt glada när de träffas, men tyvärr har mamman inte förmågan.,..

Envis..
Vårt lånebarn kom till oss som nästan 5 åring och pratar någon enstaka gång om sin biomamma. H*n har telumgänge 2 ggr/v där h*n tar luren men säger ingenting, vi säger till att säg hej till mamma.... DÅ först säger h*n något, max 2 min pratar om h*n överhuvudtaget vill prata alls med mamman.

Vi pratar om biomamman om börjar prata om henne, annars inte eftersom de utöver telumgänget har umg då de träffas varannan vecka ca 8 timmar/gång vilket jag anser är mycket då vår bo hos oss länge enl soc ...

Vilket anser du är mycket? Umgänget?

 

[Anonymous]

ja.. umgänget
De allra flesta barn som ska bo länge i ett familjehem har betydligt mindre umgänge än vår lill*
Att ha telumgänge 2 ggr/vecka och dessutom 8-9 timmar eget umgänge varannan vecka anser jag är mycket med tanke på att liten inte ska hem på lång tid.

När det är biomamman som brister i sin förmåga - då är det väldigt lång tid på egen hand med 8-9 timmar. Det finns ju en anledning till att hon inte kan ha sitt barn boende hos sig. Jag hade gärna sett att kunde bo hos sin mamma eftersom jag ser att de verkligen älskar varandra och blir väldigt glada när de träffas, men tyvärr har mamman inte förmågan.,..

Envis..
Vårt lånebarn kom till oss som nästan 5 åring och pratar någon enstaka gång om sin biomamma. H*n har telumgänge 2 ggr/v där h*n tar luren men säger ingenting, vi säger till att säg hej till mamma.... DÅ först säger h*n något, max 2 min pratar om h*n överhuvudtaget vill prata alls med mamman.

Vi pratar om biomamman om börjar prata om henne, annars inte eftersom de utöver telumgänget har umg då de träffas varannan vecka ca 8 timmar/gång vilket jag anser är mycket då vår bo hos oss länge enl soc ...

Vilket anser du är mycket? Umgänget?

Ok i see. Där ser man hur soc jobbar olika. Om mamman inte har nån förmåga hur kan soc ge henne dessa timmar med barnet. Som du själv sa det finns en anledning varför barnet är placerat. Konstigt om barnet inte vill prata i telefon så mkt då du säger att det syns hur mkt dom älskar varandra. Jag har förmåga att ta hand om mitt barn och jag gissar att soc har fattat det...men allt tar tid.

 

[Adal]

många barn vill ju inte prata i telefon, tycker inte om det eller vad det nu beror på.
Nej.. jag kan heller inte förstå hur de resonerar, det är mammans/barnets sekr som bestämt hur mycket tid de ska ha tillsammans... I vårt fall tror jag det beror på att mamman ibland högljutt klagar på hur lite tid de har tillsammans och att soc sekr inte "vågar" stå emot mamman.

Men jag håller med dig, det tar ibland alldeles för lång tid att få till förändringar.