Matfixering

[extramamma69]

Vi har en liten 8 åring som gått från att
Inte vågat äta någon mat alls till att ha blivit helt matfixerad.
Maten är en helt ny värld för hen.
På senaste tiden börjar vi känna en viss matfixering.
Det finns ingen gräns i hur mkt hen vill äta.
Vi har fasta mattider med frukt och mellis och kvällsfika så det serveras på fasta tider.
Hen kan direkt fråga när vi äter lunch, vad blir det för middag eller det blir väl kvällsfika direkt när vi ätit middag.
Skramlar jag i köket kommer hen springande för att se om det blir något som kan ätas.

Hen är uppvuxen på mackor och har bott hos oss på heltid sedan januari.
Då var maten en utmaning då hen bara ätit smörgås och petade oftast i maten eller var rädd för att prova allt nytt.

Men nu har det totalt vänt.

Känner ni igen detta?
Tips och tankar kring detta.

 

[hoppsan]

Vår var nästan i samma ålder fast åt allt och lite till när det väl fanns mat. FASTA mattider som du har gjorde att tryggheten tillslut infann sig att det kom middag varje dag kl 17 än idag ett par år senare blir hen hysterisk om vi skulle bli något sena men går att förvarna.Sen hade vi oxå en whiteboard tavla där vi skrev upp veckans meny så vid tjat tränade man ju oxå läsning gå och kolla blev lite jobbigare än att jag berättade hela tiden.
Vår hade inte heller fått mat period vis fått leta fram mögligt bröd i skåpet.
Problemet dock blev övervikt så nu har vi av bup fått en bra lista över vad ett barn bör äta per måltid. Tar ju bort lite av hetsen oxå .Vår ängel kunde tex sätta i sig mer än tonåringarna bara för att det fanns kvar i grytorna kastade hen sig över det sista fast man ätit tillräckligt.
Det var skönt att läkaren tog förklaringen och satte gränsen.
Om du vill kan jag försöka få in en kopia här.
Alla listor man hittar på nätet går ju på vikt den här anger dl vilket är lättast.
Tror trots övervikt att det hjälpte mer att fokusera på sunda matvanor kroppen mår inte bra av för mkt mat osv.....Innan vi fick hjälp av läkare pratade vi mycket om att kroppen måste hinna ta hand om maten i magen innan man kunde fylla på nytt. Vet att vi en period fotade tallriken med maten på för att sen visa när hen gapa och skrek att vi svalt hen. Tyckte då att 15 köttbullar var mer än nog och nu enl läkarens lista räcker det med 8st för ett barn i den åldern så jag var inte ute och cyklade :rollhappy:

 

[extramamma69]

Tack för delgivning av din erfarenhet .
Matlusten sitter redan på kylskåpet med tider så det blir tydligt.

Bra tips!

Vi har också pratat jättemycket om mat och försökt på en bra pedagogiskt barnvänligt sätt göra tydligt hur mycket ett barn kan äta i forhållande till en vuxen.

Men detta leder ingen vart, hen äter med sina ögon. Känner igen det du beskrev om att äta tills det är slut i kastrullen.

En period serverade vi och la upp portioner då var hen snabb och försöka ta största portionen.

Så är det även när hen ska ta själv, studerar noga och tar de största av allt.

Hoppas att det snart går över.

 

[Max]

Vi har liknande problem, matfixering fanns redan från början. Finns fortfarande kvar, har bott hos oss i 4 år. Men det har blivit bättre. Har haft kontakt med psykologer och habiliteringen. Rådet är att först ha fasta rutiner. Sedan ha en dialog med barnet för att hen skall börja tänka efter; är du hungrig, tycker du om det här? Vill du ha mycket mat, varför? Och att lära barnet att ta en portion, och tänka efter ifall hen vill/behöver en andra. Och att lära barnet att faktiskt lämna mat på tallriken. En del psykologer säger att det kan vara så att barnet helt enkelt saknar känsla för mättnad, och måste lära sig hantera det.
Det otäcka har varit att skolorna har svårt att ta till sig det här. Det verkar vara tabu-belagt att barn inte skall få äta som de vill. Det handlar ju inte om att barnet skall äta lite mat, utan att lära sig äta rätt. Men det kräver arbete/närvaro i matsituationer, det krävs en engagerad lärare för att det skall fungera i skolan. Vi har råkat ut för att hen har fått äta obegränsat i skolan, kan knappt röra sig och kommer hem och kräks. Man vill vara 'snäll' mot barnet, vet att det är familjehhemsplacerat, och nör vi ställer krav på skolan så skapar mindre förstående individer misstankar om att det inte får ta ordentlig med mat.
Och visst ser det konstigt ut när barnet är på kalas hos andra barn, när det tar nävar av godis och glass och tilltugg när ingen vuxen är närvarande.
Se till att ätstörningen är dokumenterad! Dagis, skola, BVC, habiliteringen eller vad ni har kontakt med. Och inte minst att soc är informerad från början. Problemet är inte bara ätstörningen i sig, utan med tiden blir det även hos även individer runt omkring er.