Missnöjd efter umgänget bio

K

K3v

Mitt första inlägg, vet ej hur aktiv detta forum är men behöver setta som ventil.

Är vi ensam?
Vi har en tös placerad hos oss som idag är 8månader.

För att göra en lång historia kort så har vi umgänge med bio 1gång/vecka hos dem med soc som övervakar. Vi lämnar nu hjärtat och hämtar när timmen är över.

Här startar det jag funderar över.
Tiden efter är flickan mycket grinig, trött, pirig. Då vi har haft( har ) anknytningsproblematik så tar vi här varje vecka 2 steg bakåt känns det som. Tiden efter är mest gråt och missnöjdhet. Vi är så luttrade och bakbundna av soc som sätter spelreglerna.

Känns detta igen, finns det fler som upplever det jag beskriver? När vi dessutom har umgänget sent på veckan så blir även helgen påverkad av hennes humör. Vi har nu påtalat om att vi skulle vilja ha varannanvecka för att se om förändring sker. Soc har livat att återkomma, men tyckte över telefon att det var en bra ide'.
Vi har ingen aning om vad flickan vart mä om.
Kan skriva hur mycket som helst men dessa rader plitar jag ner på telefon så blir ett kortfattat inlägg.
 
Hej!
Ni är inte ensamma. Vi hade umgänget hos oss och vi övervakade. Vi fanns då alltid nära. Barnet var mindre än ert när det kom och vi hade länge umgänge först 2 ggr/vecka sedan en gång i veckan. Efter umgänge så var barnet gnälligt så det var bära, bära och bära som gällde.

Det finns inte möjlighet att någon av er finns med vid umgänge som ett stöd för barnet? Har ni någon handledning? Det är tufft när barnet blir så påverkat och det kan då vara skönt att få prata med någon som inte är sin handläggare om sina känslor och få verktyg för hur man ska förhålla sig till situationen. Vi är ju "bara" människor och man kan inte bara stänga av sina känslor när man ser att barnet inte mår bra.

Anne
 
Barnet placerades akut direkt från BB. Så hon har bott hos oss i 8månader, bortsett från 4veckor på utredningshem där det avbröts och hon åter placerades hos oss.

Mycket jobbigt detta.
 
Jag håller med Anne, kan inte ni vara med vid umgänget så tryggheten finns kvar?
Frågan är ju varför de har så " mycket" umgänge, är det meningen att hon ska tillbaka så deras anknytning är viktig?
Eller är det bara för deras vilja att träffa henne, kosta vad det kostar vill för tösen?
Ska hon vara fortsatt placerad vore det bättre och tryggare med glesare umgänge och er närvarande.
Vi fick en 2 månaders akut som hade noll anknytning och var apatisk när hen kom.
Vid umgänge (övervakat) var det bios behov som styrde och slussades mellan bio och hölls vaken för deras behov av kontakt.
Detta gjorde att var helt slut och bara sov när hen kom hem igen.
Lite enklare att tackla med kändes inte heller ok.
 
Ja. Det är för bio's skull umgänget ser ut som det gör. Vi har haft träffarna del i soc lägenhet med oss närvarande och dels hemma hos oss. Det har aldrig fungerat riktigt bra tycker vi men soc är av annan åsikt tror vi.
Tösen visar inget på
Träffarna, ej grinig, otrygg el så men när hon kommer "hem" till oss efteråt är tösen helt annorlunda.
Vi har nu bett att få till ett möte och ska framföra att vi vill göra halt en period och sen försöka köra på var 14:e dag istället.

Vi har en fantastisk sockontaktperson och kan prata med våra problem dock så känns det som att den mesta hänsyn tas till bio's vilja( som vi förstår ) men det måste fungera här med, lite moment22 .
 
Hon skall aldrig någonsin tillbaka, Om det juridiska fungerar, Blir inom snar framtid 1+1år förvaltningsrätten som tar det beslutet.
 
Jag förstår att det är tärande, man blir trött och kluven. Det låter som att barnet finner sig i situationen men att det sedan "släpper" när hon kommer hem till er igen. På gott och ont så är det ett tecken på att ni är hennes trygghet.

I den bästa av världar så sitter man tillsammans på golvet och barnet själv får välja vem den ska gå till. Att fokus är på barnet och att barnet hela tiden får respons när den tar kontakt.

Nu vet jag inte hur ni brukar göra men vi bar så mycket vi bara orkade och gav massor med extra uppmärksamhet. Vi hade även en bärsjal men barnet gillade inte den så mycket. Det kan vara ett tips om barnet gillar det.
 
Tack snälla för pepp och input.
Vi bär o leker o är där för henne.
I livets karusell med övriga barn o husdjur känner vi oss ibland rådlösa.

Nåväl. Vi känner att vi gör rätt men att mitt inlägg hör mer till avdelningen "finns-det-fler-som-upplever-samma-som-oss?"
Whooop whoop!! Advokaten har idag hört av sig. Ärendet är påväg att avhandlas huruvida det blir frivillig eller tvångsomhändertagande.
Blev intervjuad lite över telefonen nyss och kommer få besked inom snar framtid.

Nåväl. I det stora hela vet jag att vi gör rätt men att det är extra jobbigt med dessa humörsvängningar .
 
Jag brukar försöka tänka att precis som mitt humör skiftar beroende på vad jag gör eller utsätts för, lika är det förr dessa små.
Det svåra är bara att de inte kan berätta så vi kan göra bra för dom
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp