Efter ett telefonsamtal från soc......där man efter 6 års placering nu fått för sig att umgänget inte är enligt "normen" så undrar jag - Vad är normen???Finns det verkligen en norm???
Vi har ett umgänge som vi alla....inkl föräldrarna är så nöjda med!!En gång i månaden skjutsar vi barnen de 8 milen hem till föräldrarna och lämnar dom där i 4-5 timmar och en gång i månaden får föräldrarna komma hit i 6 timmar.Sen ses vi lite utöver det när det finns nån anledning eller tid finns över.
Nu har soc fått för sig att barnen ska få umgås en och en med sina föräldrar.....Samtidigt som det ordinarie umgänget rullar på.Eftersom det gäller 3 barn så ska "nån" nu köra 3 gånger till/ månad eller hur det var tänkt???
Det här gäller "särskolebarn" och eftersom "vår pappa" arbetar skift kan det inte bli tal om att det fungerar att vi kör upp dom.Vi kan ju inte gå omkring varenda lördag i timmar på stan med tre barn(jo,vi har ett eget barn också) medans ett barn är hos föräldrarna(för att lämna dom hemma ensamma är inte att tänka på).På vardagarna går ju barnen i skolan och jag arbetar må-fre....Rent praktiskt kan vi bara inte få ihop det.....Om man nu inte bara tar ledigt från skolan för barnen och lejer nån annan som kör....Fast då protesterar jag som skattebetalare!!!!Vad kostar inte tre arbetsdagar och allt runt körandet....????
Det här är och har hela tiden varit ett relativt tungt uppdrag.....och först nu har vi kommit till den punkt när alla tre snart är inskolade på "korttids" och ska vara där alla tre en helg i månaden.....Det är ju nu vi börjar kunna andas.....och då känns det här som övermäktigt.....Vi hade en lång period förut där umgänget gjorde att vi gick på knäna....och vi kan ju inte vara säkra på att det går bättre denna gången....???Det här sista året har saker och ting äntligen börjat flyta och vi känner att barnens anknytningsprocess kommit så pass långt att vi kan få lite "ledigt.....vardagen fungerar så bra den kan med tre barn med utvecklingsstörning....och så kommer det här!!!???
Vi kan inte förstå syftet....Det är INTE ens tal om hemgång!!!!Det är soc väldigt tydliga med....Varför agerar man då precis som det är det som är på G????
Egentligen är vi ju inte emot att umgänget utökas(vi har idag absolut inget emot att få lite avlastning).....men det känns som det kostar mer än det smakar......och då menar jag inte i pengar utan i slitningar för barnen!
Så jag undrar..... Normen....vad säger den????Känns ju som en bra norm är att det känns bra för alla och fungerar bra....eller???Men det verkar som det finns en norm för antalet timmer eller tillfällen????
Vi har ett umgänge som vi alla....inkl föräldrarna är så nöjda med!!En gång i månaden skjutsar vi barnen de 8 milen hem till föräldrarna och lämnar dom där i 4-5 timmar och en gång i månaden får föräldrarna komma hit i 6 timmar.Sen ses vi lite utöver det när det finns nån anledning eller tid finns över.
Nu har soc fått för sig att barnen ska få umgås en och en med sina föräldrar.....Samtidigt som det ordinarie umgänget rullar på.Eftersom det gäller 3 barn så ska "nån" nu köra 3 gånger till/ månad eller hur det var tänkt???
Det här gäller "särskolebarn" och eftersom "vår pappa" arbetar skift kan det inte bli tal om att det fungerar att vi kör upp dom.Vi kan ju inte gå omkring varenda lördag i timmar på stan med tre barn(jo,vi har ett eget barn också) medans ett barn är hos föräldrarna(för att lämna dom hemma ensamma är inte att tänka på).På vardagarna går ju barnen i skolan och jag arbetar må-fre....Rent praktiskt kan vi bara inte få ihop det.....Om man nu inte bara tar ledigt från skolan för barnen och lejer nån annan som kör....Fast då protesterar jag som skattebetalare!!!!Vad kostar inte tre arbetsdagar och allt runt körandet....????
Det här är och har hela tiden varit ett relativt tungt uppdrag.....och först nu har vi kommit till den punkt när alla tre snart är inskolade på "korttids" och ska vara där alla tre en helg i månaden.....Det är ju nu vi börjar kunna andas.....och då känns det här som övermäktigt.....Vi hade en lång period förut där umgänget gjorde att vi gick på knäna....och vi kan ju inte vara säkra på att det går bättre denna gången....???Det här sista året har saker och ting äntligen börjat flyta och vi känner att barnens anknytningsprocess kommit så pass långt att vi kan få lite "ledigt.....vardagen fungerar så bra den kan med tre barn med utvecklingsstörning....och så kommer det här!!!???
Vi kan inte förstå syftet....Det är INTE ens tal om hemgång!!!!Det är soc väldigt tydliga med....Varför agerar man då precis som det är det som är på G????
Egentligen är vi ju inte emot att umgänget utökas(vi har idag absolut inget emot att få lite avlastning).....men det känns som det kostar mer än det smakar......och då menar jag inte i pengar utan i slitningar för barnen!
Så jag undrar..... Normen....vad säger den????Känns ju som en bra norm är att det känns bra för alla och fungerar bra....eller???Men det verkar som det finns en norm för antalet timmer eller tillfällen????