NY här-är det svårt att få ett spedbarn?

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
M

mammadags

Vi funderar att bli familjehem för ett litet barn, och då allra mest ett litet barn, gärna en baby. Är det nån som vet om detta är svårt? :?
Hur lång tid kan det ta? Finns det möjlighet för att adoptera om allt funkar bra för alla parter?
Jag är infertil, och då vi inte lyckats med IVF, så ser vi nu efter andra lösningar. Vi har inte råd med att adoptera från utlandet dock. Och det är ju så långe köer där. Det känns också mera "naturlig" att få ett barn från Sverige, och det känns meningsfyllt att ge ett sådant barn en lycklig barndom och uppväxt.
Är det nån som har goda råd?? :roll:
 
Hej!
Placering av spädbarn förekommer och har kanske ökat något under åren. Dock är adoption av svenska barn sällsynt.
Att vara familjehem är ett jobb där man ALLTID arbetar för att barnet ska flytta hem igen.
Det är inte ett sätt att fylla ett tomrum och inte heller ett sätt ge sina barn ett syskon.

Det är många familjer därute som gärna vill ta emot spädbarn så konkurransen är stor. Man ska ta emot ett barn (och dess föräldrar, släkt och kanske syskon) i sitt hem, fostra barnet under en tid, samtidigt låta barnets föräldrar lära känna barnet och hjälpa till med att fostra det för att sedan kunna ta hem sitt barn igen.

Det är jättetufft att släppa taget och låta föräldrarna vara föräldrar, vägen dit kanske också har varit jobbig och konfliktfylld.

Orden kanske kan tyckas hårda. Att var ofrivilligt barnlös kan jag tänka mig måste vara bland det jobbigaste som en människa får uppleva, men jag vill väl med mina ord. Att vara familjehem är tufft och det är jobbigt när barnen flyttar hem, men det är ändå det som man alltid jobbar för.

Önskar er lycka till!!!

Sara
 
Uff, ja nu blev jag lite ledsen. :cry: Hade hoppas att det fanns möjligheter för adoption. Fast jag är glad för ditt ärlige svar. Det är bättre än att gå runt med förväntan och så. Ja då måste vi fundera på det här mera. Då blir det en annan grej. Jobbigt. Ja barnlöshet är fruktansvärt.
Men det kanske kan ge mening ändå att ge ett barn kärlek , även om man inte får behålla det. Nej, inget kan väl fylla det tomrommet det är att inte få biologiska barn. Det blir som en stor sorg man måste lära att leva med.
Det är så dumt att man måste betala så hemskt mycket pengar för att adoptera bara, och vi måste ta lån om vi ska klara det, och vi har redan så mycket lån att vi inte klarar av mera. Jaja, kanske man vinner i lotto?... :roll:
 
Håller helt med sara , det är ett jobb och man får ju hela kitet med föräldrar , mor och farföräldrar , kanske syskon . Placerade barn har vi bara till låns det får vi inte glömma , men de ska känna sig lika älskade som om de var våra egna , har själv två biobarn och en placerad , vårt placerade barn vet vi att vi ska ha tills h*n kan flytta hemifrån själv då det inte finns några planer på att barnet kommer att bo hos bio.
Vill man ha egna barn skulle jag ändå rekommendera adoption , det är ju en helt underbar investering även om man får låna pengar, tycker det låter tråkigt att ni redan har så mycket lån , sälj nåt som ni har belånat , byt till billigare bil eller sälj annat ni har lån på , det är ju bara saker , inget som egentligen gör oss lyckliga, Kram
 
ja, problemet är att det är studielån, vi har typ ingen saker, inget som är värt så mycket iaf. vi har ingen bil, vi hyr lägehet, osv. :littlesad
 
Hej!

Välkommen till forumet.
Jag måste också tyvärr hålla med Sara. Våra lånebarn är som sagt bara till låns. Som första barn tog vi emot ett litet barn på ca 6 månader. H*n bodde hos oss i två år för att sedan flytta hem till sina föräldrar. Även om det känns hårt så måste man alltid jobba för att en hemflytt är möjlig.

Lycka till

Tre
 
Hejsan!
Har barit familjehem sedan 94 och har inga biologiska barn. Genom desse 16 år som familjehem har vi haft drygt 20 placeringa allt från några veckors placering till 16 år. Sedan 8 månader har vi vår minste placering en liten :angel: som i dag är 2 år och 2 månader. Samt ett syskon som är 5½ år. Dessa syskon vet vi att dom inom kort skall åter till en av sina biosar och detta är glädjande för oss. För då har vi ju lyckats att vara med att återförena en familj. Det är så vi ser det. Att vi är en del i barnens liv ett tag och sedan glöms vi bort. Även om vi inte nu har så kallat egna barn så känns detta helt okej. För vi har lärt oss att går vidare, kommer att öppna upp vårt hem för ett annat barn som behöver oss inom kort. Vi har den turen att det finns kommuner som står i kö för att få placera barn hos oss. Efter många år i "branschen" så har vi byggt upp ett bra kontaktnät.
Så mitt förslag till dej som vill ha ett litet spädbarn är att börja som kontaktfamilj och känn efter om det passer dej och din make.

Lycka till
 
Hej
om man letar efter ett substitut till biologoska barn är man nog tyvärr helt fel ute om man blir familjehem.... man får barn med ofta mycket särskilda och stora behov.
- man får biologiska föräldrar som man måste ha en ganska okej relation till
- man får hela biologiska nätverket.. syskon, mor och farföräldrar
- man öppnar sitt hem för allt och alla (känns det som ibland)
- man har täta kontakter med soc
- man springer på BUP en gång i veckan per barn
- man kämpar som en tigrinna för att dessa barn skall få komma i kapp och få en snarlik schysst start i livet som mina egna en gång fick!
- man lever ständigt med vetskapen att det LÅNEBARN!!
allt lånat skall ju lämnas tillbaka... dock är detta lånegods förhoppningsvis i bättre skick när det lämnas tillbaka.
Håller med om att det vore bra för er att börja som kontaktfamilj och sedan läsa på vad familjehem innebär. Kanonbra start att läsa detta forumet.
Lycka till!!!
 
Ja jag har fått ett helt annat syn på detta nu. Och kommer inte att prova att bli fostermamma. Det känns helt fel nu. Jag är glad ni har visat mig detta, så jag inte blir besviken igen,. det vill ju bara kännas som en förlust när barnet sen lämnar, och sorgen bliver ännu större.
Nej, om jag inte får egna barn, så måste det bli adoption, eller inget. Fast fattar inte hur vi ska få råd med det...
är det nån som vet nåt om hur det är med att ev adoptera inom Sverige, är det också jättedyrt, och långe köer? :roll:
jag värderar också det här med äggdonation, då det är mina ägg som är lite dåliga. fast det känns ännu lite konstigt, att gå gravid med en annans kvinnas (okänd) barn.... :roll:
tiden får visa...
jaja, lycka till alla, och tack för goda svar!
och lycka till! :smirk:
 
Mammadags.....ja, det är dyrt att adoptera. Har ni ställt er i kö? Hur gamla är ni? Det är idag mkt långa köer, och har ni rätt ålder inne så kan ni ändå få vänta flera år. Ta de åren till att bygga upp er ekonomi, spara, jobba, sätt undan. Att adoptera inom Sverige kostar nog inte lika mkt, men det är oerhört sällsynt. Kanske runt 10-15 barn per år, och då kan du tänka hur många som står i kö för att adoptera.

Att bli familjehem är ngt speciellt. Håller helt med övriga talare. Önskar er all lycka till
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp