Ny på Forumet...LÅNGT

[lillfraesa]

Hej!
Jag visste inte att det fanns en sådan sida för familjehem.

Vi är familjehem till min sambos barnbarn 1 och 3 år. Vi har varit familjehem idag 1 år. Den yngsta flickan var bara 4 månader när de kom hit. Så jag har varit hemma 1 år nu med barnen. Så fort lillflickan blev 1 år så ordnade vi dagis 15 timmar i veckan. Måste ju träffa fler barn...
Föräldrarna till barnen separerade strax efter att barnen kom hit. Umgänget är 1 gång i månaden. Fast inte med båda föräldrarna samtidigt. När det är umgänges dax så är personal med från socialen med. Föräldrarna träffar aldrig barnen ensamna. Barnens mamma har Asperger och pappan är förståndshandikappad. Pappan är det inga "problem" med. Vi har sagt att de får komma och träffa barnen hur mycket de vill, bara de ringer dagen innan så inget annat är planerat. Pappan har inte kommit en enda gång. Bara den gången det är bestämt från soc. Mamman var jätte mycket här till att börja med. Minst en gång i veckan. Sen tyckte hon det var jobbigt att komma hit. Så det blev inte så mycket umgänge. Jag försökte få till ett umgänge utifrån hur mamman tyckte. Åka till en lekpark eller liknande. Men det var helt hopplöst...
Vi har försökt på säkert 100 olika sätt att få till det så att mor och barn kan umgås. Men får hela tiden ett nej. Soc. kommer med olika förslag som vi ska följa. Men inget funkar. Vet inte hur många möten jag har varit på där man nu har hittat rätt lösning. Men icke heller. Får samtal flera ggr i månaden där det är nya direktiv från soc. Mamman har som sagt Asperger så det är ju inte lätt att läsa av vad hon tycker är OK.
Men förra veckan fick jag "SPUNK". Då ringer soc. och talar om att JAG inte får ha kontakt med mamman. Bara min sambo -som är mammans pappa. Soc. har semester och då ska min sambo åka till mamman med barnen och sitta där 9-13. Och jag får inte informera om nånting utan det ska genom min sambo. Min sambo ska alltså ta ledigt från jobbet föratt åka dit med barnen, när jag ändå är hemma. För att det har mamman bestämt... VARFÖR kan man ju undra??!! Jo mamman tyckte att jag hade varit otrevlig när jag skojade och frågade vad hon gjort med håret. Hon hade rakat bort håret på sidorna. JAG menade inte att vara otrevlig på nåt vis. Jag skojade!!!
En annan anledning skulle vara att mamman känner att jag tagit över hennes mamma roll.

Jag tycker att jag har gjort allt jag kan för att få till umgänge mellan mor och barn. Jag åker 9 mil för att de ska få träffas. Jag har varit borta från jobbet i 1 år. Vi har verkligen gjort allt vi kan. Men nu kommer detta!! Får mamman ihop med soc. bestämma detta????? Vi funderar på att säga ifrån oss att vara familjehem om detta ska fortsätta. Vad säger ni?? Hur hade ni gjort??? Överreagerar jag???

Tacksam för svar......

 

[Mina Goa Barn]

Hej!
Jag har själv en biologisk son som har aspergers och kan ju då en del om just det funk.hindret vilket kan vara individuellt från person till person. Du ska inte alls ta åt dig av det du sa till henne om håret. Det var helt enkelt ett sådant missförstånd som ALLTID uppstår bland personer med aspergers. Hon tar det bokstavligt, hon förstår inte det nyanserade språket att det fanns humor med i bilden. Många med aspergers är mer visuellt starkare istället. Aspergers är ett mycket jobbigt funk.hinder för alla inblandade. Jag hoppas innerligt att hon får mycket professionell hjälp. Jag funderade lite grann om ni har tänkt på att även hon skulle bo hos er? Förmodligen är det något som inte är tänkbart, är säkert något som ni redan har dryftat.
Det är i varje fall helt underbart att ni är familjehem till din sambos barnbarn, jag hoppas också att det soc. som är inblandat är väl pålästa vad som innebär aspergers och tar goda beslut utifrån det och inte hänger upp sig på mammans önskemål helt utan också försöker se till hela bilden.
Jag känner med dig, förstår att du kanske känner dig kränkt osv. Jag kan nog tänka mig att det kanske skulle vara bra om din sambo sa ifrån till både sin dotter och soc. och säger lite grann "hur skåpet ska stå".
Eftersom ni är VÄLDIGT tillmötesgående så bör också soc. se till er mer än till din sambos dotter. Dottern får ju faktiskt väldigt mycket frihet och soc. bör verkligen ta sig en funderare där.
Vill verkligen önska er lycka till, kramar från Mia

 

[lillfraesa]

Det är klart att man känner sig kränkt. Men inte så mycket från mamman som från soc. som går med på att tillmötesgå hennes "krav". Den hjälp hon får är vuxenhab och att hon varit hos psykolog. Det skulle inte bli fler besök hos psykolog enl. mamman. De kunde inte göra mer för henne. Jag och min sambo har efterfrågat nån typ av utbildning för oss om Asperger. Den är ju som du säger väldigt individuell. Men det har inte blivit nåt av det..
Jag har påpekat till soc. att jag tycker det är jättebra att de hjälper henne med umgänget. Men vad händer därimellan?? Jag har sagt att hon behöver hjälp att komma igång. Det finns ju en anledning varför barnen blev placerade.. En kontaktperson som följer med och handlar tex. Men inget händer. Hur ska hon kunna få hem barnen igen om ingen hjälper henne med det vardagliga?? För bara att träffa barnen 1 gång i månaden hjälper ju liksom inte. Målet är ju alltid att barnen ska tillbaka till föräldern. Jag håller med dig i det du säger om att få reda på "vart skåpet ska stå". Men vi låter det gå över sommaren. Sen tar vi itu med det.
Om soc. har kunskapen om Asperger är jag tveksam till.

Det var lixom självklart för oss att sambons barnbarn skulle till oss. Men vi är inte lika säkra nu. Får så många olika direktiv så vi vet snart inte vilket ben vi ska stå på. Vi avgudar verkligen barnen, men vi har egna barn och ett liv som ställs på sin spets av alla olika "mål" som soc. bestämmer ihop med mamman -som ändrar sig varje dag.

Tack för ditt svar.

 

[Mina Goa Barn]

Med tanke på ett så specifikt fall som det är för er eftersom den biologiska mamman också är din sambos dotter så tycker jag rent spontant att soc. borde lyssna in er lite djupare. Ni sitter ju på mycket historik ang. mamman förmodar jag. Har detta uppdagats i mammans sena liv att hon har aspergers?
Att leva med ett sådant funktionshinder innebär att rutiner är mycket A och O för att kunna leva ett så normalt liv som möjligt. Mamman behöver ha en person runt om sig som kan styra henne och hennes rutiner varje dag. I annat fall bör hon ju bo på ett kanske skyddat boende eller liknande.
Jag förstår att sommaren gör allting lite mer stilla för även soc. ska ju ha semester osv.
Du får gärna prata med mig om det är något litet tips jag kan delge dig.
Förstår ju att ni älskar dem små och det är ju jättebra lösning som har gjorts att barnen ändå stannar inom familjen tycker jag!
Så, sköt om dig och dem dina.

 

[lillfraesa]

Precis så tycker vi oxå. Vi som känner henne. Vi borde ju veta vad som är bäst. Men samtidigt har vi fullt upp med våra fem barn så vi orkar inte "bråka" med soc. Men jag har vid flera tillfällen talat om att det borde finnas mer hjälp. Men då börjas det prata om LSS.
Jag blir så irriterad!!!! :x
Trodde soc. var till för att hjälpa människor i svåra situationer. Men då skyller de på att LSS ställer till det.... Hade jag haft råd hade jag anställt personlig assistent till henne. Hon har inte ens nån hon kan ringa till på kvällar, helger och nätter om hon mår dåligt. Jag ifrågasätte detta. Får inga svar. Har även pratat med soc. om ett boende. Typ kollo med personal. Men det finns inte på nära håll....
Huvudsaken är ju att barnen mår barn tycks de tycka. Det är ju bara halva sanningen. Jag har ingen tro på att barnen kommer flytta till henne på heltid. Men nån helg då och då kanske. Men då måste hon få hjälp med det vardagliga först.
Hon fick veta för 2-3 år sen att hon hade Asperger.
Jag tar väldans gärna emot hjälp.

Jag har så många frågor och funderingar kring förhållandet med soc. och förälder att många kommer säkert bli trötta på mig. Men vet inte min arma rå´. Pratar ju med sambon om detta men behöver få höra hur andra har det.

Tack!!!

 

[Lollipop]

Jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb!

Är det inte svårt att hålla isär rollerna när ni dels är föräldrar till barnbarnen samtidigt som ni har föräldraroll gentemot sambons dotter? Speciellt som hon har ett handikapp som just gör att hon behöver extra stöd för att hantera tillvaron. Hur drar man gränser till exempel på umgängena när dottern kanske tycker att hon behöver hälsa på sin pappa "utan att ringa i förväg"? Nu kanske inte dottern är så social så att det kan bli ett problem, men det kunde väl ha blivit det om fallet varit annorlunda?!

Det måste vara bra för er alla att ni tar hand om barnen, men säkerligen kan det uppstå vissa problem just för att ni är släkt också. Begär kanske sociala andra saker av er p g a släktskapet? Är ju viktigt att ni får vara familjehem och ta hand om barnen och inte behöver utföra ett professionellt arbete kring den vuxna dotterns asperger (bara för att ni är släkt dvs.) Sedan är det självklart att ni borde få lära er mer om asperger så att ni kan bemöta henne på bästa sätt, men det är ju inte er huvudsakliga uppgift för placeringen.

 

[Mina Goa Barn]

Nu förstår jag nog inte riktigt, hur kan LSS ställa till det? LSS är ju en lag som skyddar en person med funk.hinder (i hennes fall). Med andra ord om hennes liv är så inskränkt pga sitt funk.hinder så har hon rätt till assistans och det är kommunens eller om det är FK skyldighet att se till det. Jag vet inte hur mycket ni orkar, men om din sambo orkar så är det verkligen guld värt om han kan nysta i det hela ang. LSS.
Hans dotter är ju i enormt behov av hjälp först och främst för sin egen personliga del!
Detta med barnen får ju komma i andra hand vad det anbelanger henne helt klart. Kan soc. som är inkpplade något överhuvudtaget om aspergers?
Dessutom eftersom flickan/dottern/mamman har fått veta det ganska så sent i livet att hon har aspergers så har ju rätt åtgärder kopplats in alldeles för sent i hennes liv. Ju tididgare funk.hindret upptäcks så blir det ett mjukare fall eller hur jag ska uttrycka mig.
Min egen lilla son är bara 8 år, men jag såg ju redan i bebisstadiet att något var galet. Han var dessutom så mycket svårt sjuk som liten, dessa kombinationer är så klart mycket jobbiga för min Lilleman. Han är en mycket charmerande och ljuvlig liten 8 åring men kan ju vara väldigt väldigt tjatig och tålamodsprövande.
En person med Aspbergers tar ju allt man säger bokstavligt. Dem är tex ofta mer visuellt starkare, detta är ju en högfungerande/högtänkande autism. Det värsta i det hela är nästan att dem själva är så medvetna om att dem är annorlunda, detta är en mycket stor sorg för min son (och för mig).
Många människor missförstår personer med aspergers och tycker dem beter sig illa, tex har dem väldigt ofta svårt att ttitta någon i ögonen när man ska hälsa på varandra. Min son har mycket svårt för avsked, att säga hej då med vinkning osv.
Jag kan göra listan hur lång som helst. För att vara en egoist så hoppas jag väldigt mycket att min son INTE ska få några barn som vuxen, tror att det skulle vara katastrofalt helt enkelt.
Jag ska väl sanningsenligt säga att jag kan verkligen inte hela lagtexten angående LSS, men jag har varit i nära kontakt med den och det är ju faktiskt inte någon lag som ska motarbeta den drabbade.

 

[lillfraesa]

Nu förstår jag nog inte riktigt, hur kan LSS ställa till det? LSS är ju en lag som skyddar en person med funk.hinder (i hennes fall).

Ja inte vet jag. Men det skulle vara så att när man ville ha kontaktperson eller personligass. så måste det ju gå genom LSS. Och enl soc. så har LSS sagt nej. Ett nej för att mamman inte är "sjuk" nog.......

Då frågade jag om hon måste vara på botten innan hon får hjälp...Inga svar. Fick däremot till svar att soc. inte kunde göra nåt för de arbetade ju med familjehemsplacerade barn. Deras jobb var att se till att umgänget med förälder funkar. Så de tycker att hennes godamann ska hjälpa henne med sådana ansökningar. Nu tror jag faktiskt att vuxenhab hjälpte henne. Så om vuxenhab anser att hon ska hjälp, ja så måste hon ju få hjälp...anser jag...men jag har inte hört nåt nu om hon även denna gång fick avslag.

Jag kan förstå om du har funderingar kring din son i hans roll som framtida pappa. Jag ser ju att mamman har jätteproblem att läsa av barnen. och det hör ju till funktionshindret-har jag läst mig till. Därav en av anledningarna till plac. av barnen. Samtidigt har man ju hört att personer med Asperger lätt kan ta hand om barn. Men det är väl individuellt. Men du har väl i princip visst hela livet att han har Asperger.. då har ju han med sig vad han har för problematik. Men det gör det ju inte lättare för honom att läsa av barnen....Men men...jag förstår hur du menar..och det är inte egoistiskt..det är omtänksamhet!!!!

 

[lillfraesa]

Jag tycker ni gör ett fantastiskt jobb!

Är det inte svårt att hålla isär rollerna när ni dels är föräldrar till barnbarnen samtidigt som ni har föräldraroll gentemot sambons dotter? Speciellt som hon har ett handikapp som just gör att hon behöver extra stöd för att hantera tillvaron. Hur drar man gränser till exempel på umgängena när dottern kanske tycker att hon behöver hälsa på sin pappa "utan att ringa i förväg"? Nu kanske inte dottern är så social så att det kan bli ett problem, men det kunde väl ha blivit det om fallet varit annorlunda?!

Det måste vara bra för er alla att ni tar hand om barnen, men säkerligen kan det uppstå vissa problem just för att ni är släkt också. Begär kanske sociala andra saker av er p g a släktskapet? Är ju viktigt att ni får vara familjehem och ta hand om barnen och inte behöver utföra ett professionellt arbete kring den vuxna dotterns asperger (bara för att ni är släkt dvs.) Sedan är det självklart att ni borde få lära er mer om asperger så att ni kan bemöta henne på bästa sätt, men det är ju inte er huvudsakliga uppgift för placeringen.

Dottern är inte social. Hon kommer inte och bara hälsar på. En gång gjorde hon det. Var här i ca 20-30 minuter. Då fick vi ju förklara för henne att hon inte kan göra så. Barnen vill ju träffa henne och det blir jättekonstigt om hon bara kommer korta stunder. Det förstod hon.

Ibland känns det som att vi ska vara de som vet mest om hennes funktionshinder. Det jag vet har jag läst på nätet.

Än så länge tycker jag inte att det har varit problem för ATT barnen är sambons barnbarn.....

 

[Mina Goa Barn]

Jag förstår problemet än större nu. Ja du, i dessa neddragningstider. Min mamma som till slut fick LSS pga sjukdom fick det inte vid första ansökan, utan fick det vid överklagan. tror att det är länsrätten eller vem man överklagade till. är några år sen nu.
Hur det blir med min son och LSS vet jag inte idag. Vi ska igenom NP-centrums undersökningar också innan dem har sagt sitt.
idaag ska man vara en elitmänniska. Vara fullt frisk, alltid må bra, ska inte finnas avarter allaer avikelser i någon form. Man ska vara 100 % produktiv! Är man inte det blir man straffad. Så är den nya politiken, jag tycker ibland att veriges resurser/finanser läggs på fel val. Jag ska inte alls gå in djupare på det nu, men det gör mig förbannad!
Sköt om dig nu iaf. Själva ska vi i etermiddag till soc.kontoret o skriva kontrakt. Vi går ju på utbildning till att bli familjehem, o den är inte färdig förrän hösten. Men vi ska nu under sommaren vara feriehem åt en ungdom så det ser jag fram emot väldigt mycket. Även om jag vet att det verkligen inte blir en dans på rosor. Ska i alla fall bli så himla givande!