Ny placering??

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Hej på er alla!

Jag har läst många av era inlägg och jag blir lika imponerad varje gång att ni alla är så pålästa.BRAVO :banan:

Vi är familjehem åt en pojke på 8,5 år och har haft honom hos oss sedan han var tre år. Dess förinnan hade vi en tonåring boende hos oss från 13 års ålder till 20 års ålden.

Nu är det så att vi har varit rätt så nöjda med att ha ett familjehemsbarn då vi har två flickbiosar på 13 och 7 år. Och det har varit många tuffa år med vår lille kille. Han fick diagnosen ADHD strax före jul. Vi har länge misstänkt detta så det var faktiskt "skönt" att få på papper vad som inte riktigt stämde.

Jag arbetar deltid och min man heltid och mer där till..

Nu har vi fått en förfrågan om att ta hand om ett spädbarn som kommer att flytta direkt till oss från ett utredningshem. Att vi får förfrågan beror på att vi känner mamman mycket väl då jag är kontaktperson åt henne. Hur ska vi göra?? Det första mina vänner sa när de visste att den här tjejen väntade barn var: DU ska INTE ta hand om det barnet Mia!!!
För att de tycker att jag tar på mig för mycket.
Jag både vill och inte vill bli familjehem åt spädisen. Det som talar för att ta emot barnet är att det blir ett glapp mellan barnet så det behöver inte uppstå någon direkt avundsjuka, vilket det har gjort mellan sju åringen och åttaåringen. Men jag trivs på mitt arbete och vet inte om jag är beredd att ta tjänstledigt just nu, arbetar som lärare på gymnasiet och stormtrivs med det :bounce: .. men jag kan ju alltid komma tillbaka efter föräldraledigheten.. Ja som ni märker så vet jag varken in eller ut.

Min man då kanske ni undrar Ja, han oroar sig över bilen och rummen hur ska vi alla få plats? Han har redan börjar rita upp vilka väggar som ska byggas om.

Jag skäms på ett sätt när jag tar upp det här för att jag har ju läst om flera av er som väntar på placeringar och längtar och då framför allt efter spädbarn. Till mitt försvar så var jag faktiskt inte beredd på att få frågan eftersom jag trodde att soc skulle tycka att jag är för gammal, snart 40 fyllda och jag trodde att utredningen skulle visa att mamman skulle klarar det hela med rätt hjälp.

Hur skulle ni göra om ni var jag :? ..snälla ge mig råd och tips för att jag vägrar lyssna på icke familjehemsföräldrar för att jag vet att de tycker att vi inte är riktigt kloka i huvudet som ens funderar på att ta emot ett barn till. De tyckte vi var helt knäppa redan första gången så..


Mia
 
Hej....
Mitt hjärta säger -Klart att du skall ta spädbarnet.
Men mitt förstånd säger -Lyssna på din kropp och gör det du vet att du klara av. Ingen annan kan bestäma detta för dej.

Det är ju klart att detta är svårt att avgöra men ditt jobb finns ju kvar (förhoppningsvis ) men babyn växer och blir stor för att gå på dagis på några år.
Själv är jag 50+ och skulle inte börja om från början igen.

Lycka till med ditt beslut.
Från en som skall åka ut i europa med 4 av mina 5 killar.
 
Hej Dermer!
Jag har precis fått en spädbarnsplacering och är några år yngre än dig. Det är roligt men tufft. Nattvak och kolik kan förekomma. Våran placering är en snäll liten bebis och vaknar bara 2 gånger per natt. Lyssna på ditt hjärta det är mitt råd.
Jag har inte ångrat att vi tog beslutet att ta denna placering men det är ingen dans på rosor.
/FIa
 
Det jag tänker på är - hur tar mamman det? Att du ska vara familjehem åt hennes lilla - det tycker hon kanske är bra idag, hon känner ju dig och känner till hur saker och ting fungerar i din familj. Det jag tycker kan vara värt att fundera extra på är när/om det uppstår konflikter eller "situationer". Du har ju varit en "egen" resurs för den här mamman och nu ska du vara det till hennes barn! Hur ska du fortsätta med mamman och hur ska framtiden se ut för henne och barnet.. tillsammans med dig och din familj? Fixar ni att finnas till för mamman på samma sätt som tidigare eller kommer det att bli så att hon kanske känner sig undanskuffad? Och vad innebär det i så fall för er familj, mamman och det placerade barnet? Skulle din insats vara mer betydelsefull och viktig om du kunde fortsätta att finnas till för mamman när hennes barn ska placeras?
Det är de frågor som dyker upp för mig när jag läser det du skrivit men håller med om att du ska känna noga efter om det här är något du verkligen vill - bli småbarnsförälder igen!

Önskar dig lycka till med dina funderingar och ditt beslut!
 
Hej Dermar, eller vill du att vi kallar dig Mia kanske?
Din make och du + era barn, låt alla få säga sitt, men lyssna i första hand på vad du själv vill. Din ålder är ju absolut ingenting att orda om om du är en "naormalfrisk" 40-åring, många idag får barn sent i livet. Det finns också fördelar med spädisar i "mogen" ålder då man är lite säkrare på sig själv (oftast tror jag).
Är det ok för det soc. där du har din nuvarande placering att du tar emot ett siädbarn? det är också något att tänka på, i vårt kontrakt får vi inte ta emot fler uppdrag under den tid vi har våra små vi har idag, (vi vill det inte heller för den delen).
Finns faktiskt lite fördelar också med att era andra barn har uppnått lite mer i ålder då dem mycket ofta blir en mycket god uppfostrare per automatik, (kan liknas med sladdbarn litegrann). Så var det för min syster och hennes man, dem hade redan två barn som hade blivit något äldre då dem belsutade sig för att dem ville ha ett tredje barn. Sladdisen har blivit uppfostrad av bägge syskonen och idag när dem stora syskonen är vuxna och utföugna så engagerar dem sig väldigt väl i sladdisen.
Nu menar jag inte att det skulle vara en frm av "gratisbarnvakt", men barn kan ibland må bra av att bli uppfostrade även av andra barn (också).
En god vän till mig som är fam.hem. hon tog emot en spädisplacering i vintras, min väninna är tom några år äldre än din, deras barn är med och pysslar om denna lilla goa spädis som också placerades som nyfödd. Dem hade en placering sen förut och den placeringen mår mycket bra av att det har kommit in ett spädbarn i familjen, det har varit mycket positivt för det barnet.
Ditt jobb ja, det finns ju kvar, det försvinner inte, du kommer ju bli föräldraledig, (ungefär), är det menat att du ska vara hemma hela den tiden själv eller kan ni tänka er att dela något på ledigheten?
Hade jag varit du och haft en placering sen förut som gjorde att det kunde funka med att ta emot en spädis så skulle jag ta emot det uppdraget, (jag är själv i liknande ålder).
Men som sagt, hur blir det med ditt kontaktuppdrag mot biomamman? Kommer det då fortgå, eller kommer det bli "intressekonflikter"?
Skriv ner för - och nackdelar om du känner dig osäker, men är du FÖR osäker och tycker mest att det här är inte vad jag har tänkt mig så är det kanske så att det inte är ett uppdrag som passar in i ditt liv för närvarande?
Inte vet jag om mitt svammel kom dig närmre ett beslut, men jag önskar dig all lycka till och att du kommer till det beslut som känns mest rätt för dig.
Vänlig hälsning MGB
 
Tack alla goa människor för era svar!!

Ni har verkligen givit mig något att tänka på :?

Jag pratade med mamma igår och hon vill ha kvar sitt barn i hemkommunen så därför vill hon att barnet ska placeras hos oss. Allra helst vill hon inte släppa sitt barn alls och vi vet fortfarande i nuläget inte hur det blir. på fredag åker vi iväg till Spanien och blir borta i två veckor och när vi kommer tillbaka ska soc ha tagit sitt beslut huruvida det blir en placering eller ej. Samtidigt är det precis som ni säger att hur blir vår fortsatta kontakt med mamman? Det är ju barnet som jag ska ta hand om och hon kan ju inte komma och gå som hon vill som hon har gjort förut, som hon är van vid.

Vår äldsta dotter har varit lite tveksam, hon kan tänka sig vilket spädbarn som helst istället för det här för att hon är rädd för att mamman ska flytta in igen. Men det har vi sagt att det blir det inget av. Utan att mamman ska givetvis följa avtalet annars ställer vi inte upp på det här.

Jag var nere i småland igår hos en kompis som också är familjehem och vi pratade mycket om det här. Hon ser bara fördelar med att vara hemma och det gör hennes biosar också då de får mer tid med sin mamma än när hon arbetade utanför hemmet.

Jag pratade med tjejen som har hand om utredningen om att vi redan var familjehem åt en pojke på 8 år och att vi måste höra/kolla med våra handläggare vad de säger om att vi tar hand om spädbarnet. Den kontakten skulle hon ta med dem sa hon för att hon kunde bara se fördelar med placeringen.

Som jag ser det så kommer vi alltid att ha kontakt med mamman oavsett var barnet hamnar. Min högsta önskan vore att allt fungerade så att hon kunde ta hand om sitt barn och jag kunde vara kvar som en vän.

Ja, nu ska jag packa vidare för att snart bär det iväg och jag har en liten orolig kille här som behöver mycket förberedelser innan det bär iväg.... ja ni vet hur ADHD barn fungerar inför omställningar :roll:

Adios amigos 8) !!

Mia
 
Hej!

jag förstår att ni undrar hur det gick med spädbarnet. Det har varit så mycket runt det här så jag har inte hunnit skriva.

Där satt vi på Mallorca och hade väl i stort sett bestämt oss för att löpa linan ut när vårt placerade barns handläggare ringer oss på mobilen och säger att hon ställer sig osäker till att vi tar emot spädbarnet (inom samma kommun) då vårt placerade barn kräver så mycket. Han har ju som jag skrev en ADHD diagnos men inte trodde jag att det skulle påverka. Vi blev minst sagt chockade. Har aldrig varit med om att handläggare går emot varann på det här sättet. De ska väl samarbeta? Visst, jag kan förstår att varje handläggare ska se till "sitt" barns bästa men att agera på det här sättet det hade jag inte räknat med. Vi hade ett möte när vi kom hem och vi berättade hur vi kände och var vi stod i frågan. Vi var så upprörda så vi hade till och med pratat om att säga upp oss för att vi kände oss så "ägda" av soc. Men givetvis vill vi inte försvåra livet för det barn som är placerat men vi vill kunna bestämma över hur vi ska leva vårt liv. Nu handlar det inte om att vi skulle utöka vår verksamhet utan det handlar om ett barn som vi har en relation till. jag trodde att det faktiskt fanns en skillnad i detta. Vi är ju nästan anhöriga och spädbarnets handläggare påstod att det är toppenbra när man kan placera barnet hos någon som mamman känner sig trygg med.

Nu har iallafall barnet fått ett annat familjehem sex mil härifrån och det blir säkert bra för honom. Vi ska fortsätta ha komntakt då jag ska stötta mamman i umgänget.

Våra biobarn blev mycket ledsna då de hade sett fram emot detta och själv har jag tjutit ett antal gånger men vad hjälper det :? Nu får vi blicka framåt och göra vårt bästa...

Kram på er alla kämpare

Mia
 
Re: Ny placering?? (Det var år 2009)

Angående: Dermar » 15 aug, 2009, 16:52 det du skrev.


------
Bebisen :angel: placerad sex mil ifrån och du skulle fortsätta vara ett stöd för mamman i sin relation till dem sex mil ifrån henne.

Det var 2009.

Hur har det fungerat??
 
Det har gått bra. Med facit i hand så hade jag aldrig klarat detta med ett spädbarn för att det har varit mycket kring vårt placerade barn. Vi har nu en bra kontakt och jag är med mamman när hon har umgänge med sitt barn. Familjehemmet han placerades i är sååå bra. De har nu gjort en vårdnadsöverflytt och det har fungerat mycket bra då mamman var med på detta. :claphappy:
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp