Hej på er alla!
Jag har läst många av era inlägg och jag blir lika imponerad varje gång att ni alla är så pålästa.BRAVO
Vi är familjehem åt en pojke på 8,5 år och har haft honom hos oss sedan han var tre år. Dess förinnan hade vi en tonåring boende hos oss från 13 års ålder till 20 års ålden.
Nu är det så att vi har varit rätt så nöjda med att ha ett familjehemsbarn då vi har två flickbiosar på 13 och 7 år. Och det har varit många tuffa år med vår lille kille. Han fick diagnosen ADHD strax före jul. Vi har länge misstänkt detta så det var faktiskt "skönt" att få på papper vad som inte riktigt stämde.
Jag arbetar deltid och min man heltid och mer där till..
Nu har vi fått en förfrågan om att ta hand om ett spädbarn som kommer att flytta direkt till oss från ett utredningshem. Att vi får förfrågan beror på att vi känner mamman mycket väl då jag är kontaktperson åt henne. Hur ska vi göra?? Det första mina vänner sa när de visste att den här tjejen väntade barn var: DU ska INTE ta hand om det barnet Mia!!!
För att de tycker att jag tar på mig för mycket.
Jag både vill och inte vill bli familjehem åt spädisen. Det som talar för att ta emot barnet är att det blir ett glapp mellan barnet så det behöver inte uppstå någon direkt avundsjuka, vilket det har gjort mellan sju åringen och åttaåringen. Men jag trivs på mitt arbete och vet inte om jag är beredd att ta tjänstledigt just nu, arbetar som lärare på gymnasiet och stormtrivs med det :bounce: .. men jag kan ju alltid komma tillbaka efter föräldraledigheten.. Ja som ni märker så vet jag varken in eller ut.
Min man då kanske ni undrar Ja, han oroar sig över bilen och rummen hur ska vi alla få plats? Han har redan börjar rita upp vilka väggar som ska byggas om.
Jag skäms på ett sätt när jag tar upp det här för att jag har ju läst om flera av er som väntar på placeringar och längtar och då framför allt efter spädbarn. Till mitt försvar så var jag faktiskt inte beredd på att få frågan eftersom jag trodde att soc skulle tycka att jag är för gammal, snart 40 fyllda och jag trodde att utredningen skulle visa att mamman skulle klarar det hela med rätt hjälp.
Hur skulle ni göra om ni var jag :? ..snälla ge mig råd och tips för att jag vägrar lyssna på icke familjehemsföräldrar för att jag vet att de tycker att vi inte är riktigt kloka i huvudet som ens funderar på att ta emot ett barn till. De tyckte vi var helt knäppa redan första gången så..
Mia
Jag har läst många av era inlägg och jag blir lika imponerad varje gång att ni alla är så pålästa.BRAVO
Vi är familjehem åt en pojke på 8,5 år och har haft honom hos oss sedan han var tre år. Dess förinnan hade vi en tonåring boende hos oss från 13 års ålder till 20 års ålden.
Nu är det så att vi har varit rätt så nöjda med att ha ett familjehemsbarn då vi har två flickbiosar på 13 och 7 år. Och det har varit många tuffa år med vår lille kille. Han fick diagnosen ADHD strax före jul. Vi har länge misstänkt detta så det var faktiskt "skönt" att få på papper vad som inte riktigt stämde.
Jag arbetar deltid och min man heltid och mer där till..
Nu har vi fått en förfrågan om att ta hand om ett spädbarn som kommer att flytta direkt till oss från ett utredningshem. Att vi får förfrågan beror på att vi känner mamman mycket väl då jag är kontaktperson åt henne. Hur ska vi göra?? Det första mina vänner sa när de visste att den här tjejen väntade barn var: DU ska INTE ta hand om det barnet Mia!!!
För att de tycker att jag tar på mig för mycket.
Jag både vill och inte vill bli familjehem åt spädisen. Det som talar för att ta emot barnet är att det blir ett glapp mellan barnet så det behöver inte uppstå någon direkt avundsjuka, vilket det har gjort mellan sju åringen och åttaåringen. Men jag trivs på mitt arbete och vet inte om jag är beredd att ta tjänstledigt just nu, arbetar som lärare på gymnasiet och stormtrivs med det :bounce: .. men jag kan ju alltid komma tillbaka efter föräldraledigheten.. Ja som ni märker så vet jag varken in eller ut.
Min man då kanske ni undrar Ja, han oroar sig över bilen och rummen hur ska vi alla få plats? Han har redan börjar rita upp vilka väggar som ska byggas om.
Jag skäms på ett sätt när jag tar upp det här för att jag har ju läst om flera av er som väntar på placeringar och längtar och då framför allt efter spädbarn. Till mitt försvar så var jag faktiskt inte beredd på att få frågan eftersom jag trodde att soc skulle tycka att jag är för gammal, snart 40 fyllda och jag trodde att utredningen skulle visa att mamman skulle klarar det hela med rätt hjälp.
Hur skulle ni göra om ni var jag :? ..snälla ge mig råd och tips för att jag vägrar lyssna på icke familjehemsföräldrar för att jag vet att de tycker att vi inte är riktigt kloka i huvudet som ens funderar på att ta emot ett barn till. De tyckte vi var helt knäppa redan första gången så..
Mia