Våra underbara lånebarn/kontaktbarn kommer inte till oss mera, många tuffa månader med mycket oviss framtid för dessa små har det varit men nu ska de till ett utredningshem.
Om det nu visar sig att barnen ska placeras har min man sagt nej
och han har kanske rätt när han säger att det blir för mycket med två barn till. Men varför gör det såååå ont. Tittar på alla foto och gråter kommer att sakna dom mycket och länge.
Vi har varit en stor & viktig del i deras liv, det säger föräldrarna också.
& självklart har de varit en stor del av vårat liv, De har verkligen hittat in till det innersta i hjärtat mitt.
Min man försöker förklara att barnen vid en placering säkert kommer till en familj som älskar dom så som vi gör & som har större möjlighet att ta emot dem bägge..
Jag känner lite så här: att vi är extra trötta just nu eftersom det under så lång tid varit så ovisst, att vi aldrig kunde veta när de skulle dyka upp nästa gång, ibland redan efter en dag efter lämning, många turer med frivillig plac och senare lvu mm mm mm
Kanske skulle det efter en tid vid en heltidsplacering lugna ner sig och att när kaoset lagt sig kännas bra igen.
men varför spekulerar jag egentligen? Vi har idag ingen aning om hur det kommer att beslutas.
Massor av kramar till er som orkar..
Om det nu visar sig att barnen ska placeras har min man sagt nej
och han har kanske rätt när han säger att det blir för mycket med två barn till. Men varför gör det såååå ont. Tittar på alla foto och gråter kommer att sakna dom mycket och länge. Vi har varit en stor & viktig del i deras liv, det säger föräldrarna också.
& självklart har de varit en stor del av vårat liv, De har verkligen hittat in till det innersta i hjärtat mitt.
Min man försöker förklara att barnen vid en placering säkert kommer till en familj som älskar dom så som vi gör & som har större möjlighet att ta emot dem bägge..
Jag känner lite så här: att vi är extra trötta just nu eftersom det under så lång tid varit så ovisst, att vi aldrig kunde veta när de skulle dyka upp nästa gång, ibland redan efter en dag efter lämning, många turer med frivillig plac och senare lvu mm mm mm
Kanske skulle det efter en tid vid en heltidsplacering lugna ner sig och att när kaoset lagt sig kännas bra igen.
men varför spekulerar jag egentligen? Vi har idag ingen aning om hur det kommer att beslutas.
Massor av kramar till er som orkar..