Om barn med ADHD

[Mina Goa Barn]

Men i så fall handlar det ju inte om enbart ungdomarna, den mesta av matinköp står ju ändå vuxna för ( i normalvettiga familjer).
[/color]n för att många är mer medvetna nu än förr betyder ju inte att de flesta ungdomar får i sig kemikalier genom det mesta de äter. det ÄR ju kemikalier i nästan allt som sälj i vanliga livsmedelsbutiker och det ÄR ju där de flesta handlar. Är dte då inte att konstatera??
(jag vet jag upprepar mig)

nej, du har inte gjort mig ledsen, som jag skrev så finner jag detta högst intressant och spännande.[/quote]

 

[jen]

visst gäller det även vuxna....

 

[familjehemmet.se]

Heta diskussioner kan ibland vara trevligt men tycker nu att det gått ifrån ämnet lite.
Vill ni fortsätta er diskussion, starta en ny tråd eller kör PM-funktionen.

Alla är olika och alla reagerar olika på olika saker :wink:

Hälsningar
Anne Aronsson
familjehemmet.se

 

[Mor Anna]

Det är mkt lätt att man hakar upp sig på en del i ett så stort ämne som ADHD.
Klart är att maten har betydelse - som för allt levande.
Viktigt är också rutiner.
En del ADHD-barn klarar av att gå och lägga sig på olika tider - andra måste ha exakt samma oavsett om det är vardag, helg eller lov.
Här har vi kunnat ha sovmorgon på helgerna förutom med ett barn som vaknade exakt samma tid VARJE dag (tack och lov inte kl 5 på morgonen...).

Jag har inte direkt behövt ha klockslags-rutiner men väl att vi äter frukost genast när vi kliver upp på morgonen. Dels för att jag själv måste ha mat och kaffe i mig och dels för att barnen kommer igång (och ev medicineras) på ett lättare sätt. Jag känner mig mkt låst om jag MÅSTE servera middag exakt kl 16 varje dag, lunch exakt kl 12 etc. Däremot försöker jag i möjligaste mån att hålla ca 3 timmar mellan målen.

Andra rutiner
Jag har tandborstning i A-korgen på morg och kväll (dvs ej förhandlingsbart)
Jag har toabesök innan vi åker någonstans i A-korgen.
Klädval är i B-korgen
Bädda sängen i C- eller B-korgen (beroende på min egen dagsform). Att ge sig in i en förhandling får ALDRIG sluta med att man som vuxen ger sig för att man inte orkar förhandla/kompromissa längre. Då lär sig barnet bara att det vinner om den är tillräckligt enträgen och närig.

Vissa barn fungerar belöning jättebra och på andra blir det straff. Nog så jobbigt med det sistnämnda men de barn som det inte fungerar med någotdera då? När konsekvens av sitt handlande inte gå in.
Jag tror själv att det kanske handlar om att vi inte har förberett barnet tillräckligt inför det som ska hända. Då kommer kaoset och handlingen sker utan tanke på konsekvenserna av förra gången något liknande hände. Så hade vi det här iaf. Men när vi började med korgarna förändrades mkt just pga att vi förberedde mkt mer. Allt försvann inte men mkt.
En annan ung tonåring får till och med tala om vad som är "värsta" straffet men fixar ändå inte att tänka efter före. Just denne/denna ungdom är en svår nöt att knäcka! Stjäl, röker, slåss, rymmer, skolkar, skär sig själv etc utan någon tanke på följderna. Straff skakas av som vatten och belöning anses vara självklart bara för att en strumpa hamnat i tvättkorgen.
Vad gör ni när varken bestraffning eller belöning fungerar?

Hur många vuxna med ADHD har ni stött på?
Våra trasiga ungar med ADHD blir ju vuxna förr eller senare. Hur ter sig framtiden för dem?
Som sagt - ett stort ämne men många grenar att prata kring!

 

[Mina Goa Barn]

På min föregående arbetsplats hade jag en kollega som hade ADHD, det var grymt jobbigt att jobba med den kvinnan och hon hade mycket svårt att förstå att hennes handlingar utsatte andra människor för olägenheter.
Allt detta rann bara av henne som vatten på en gås....
När hon slutade på jobbet (jag hade redan slutat då), drog alla övriga en lättnadens suck. Jag tänker bara som så, vad ska det bli av alla vuxna med obehandlade diagnoser?
Den kollegan hade sina "nycklar" och utan dem vågar jag inte tänka hur hon skulle vara.

På ett annat arbete jag har haft för lite längre sen arbetade jag inom 2 olika krim.anstalter varav den ena var unga grabbar som interner mestadels. Var och varannan av dem hade diverse diagnoser, men bla och i övervägande mängd ADHD. Många av dem grabbarna var själva födda/uppvuxna inom den här världen. Men en del av grabbarna hade helt enkelt en obehandlad diagnos, eller ingen utredd diagnos alls. Det är ju något som jag har funderat lite på, vad kommer det sig att vissa blir utredda och vissa inte?
Beror det på förälderna enträgenhet och medvetenhet? Eller är det något annat? Min egen son som jag har haft misstanke om att något var fel redan från babystadiet har jag verkligen fått TJATA mig till hjälp. Det var först när vi flyttade och bytte BVC och dagis som jag fick support, men som förälder utan någon annan myndighetsperson som stöd upplever jag det som mycket svårt att få bli hörd.

 

[Tolmia]

Roligt att det är många inlägg.
Jag kan också hålla med om att det där med maten kan påverka till en viss del.
Vi lärde oss tidigt att inte ge barnen en massa färgat godis.
Det var något vi upptäckte själva långt innan våra barn hade några diagnoser.
Vi gick då snabbt över till chokladbitar och kexchoklad istället när vi märkte att annat godis inte var bra för dem. Om det berodde på färgämnen eller socker låter jag vara osagt men av chokladbitar blir de inte lika överaktiva om av plockgodis.
Samma sak med läsk. Vi försöker begränsa det så mycket som möjligt när vi märkte att barnen blev upptrissade efter att de druckit läst. Mjölk är mycket bättre.

IQ använder vi så klart men inte bara till barnen utan även till oss själva.
Det är ju ett kosttillskott och det gäller ju för både oss och barnen att få i oss alla nyttigheter vi kan. Men jag ser det inte som medicin utan mer som en del av maten.
Och det är ju bra att äta så rätt som möjligt.

Men jag vill i alla fall lyfta fram föräldrautbildning som något som kan ge fantastiska resultat. För barn med svår problematik så kan man också kombinera föräldrautbildningen med medicin.
En del av det som vi har lärt oss har vi lärt oss på en vanlig cope-utbildning.
Men man får då ta det med en nypa salt eftersom cope-utbildingen gäller vanliga barn och räcker en bit men inte ända fram.
Den bästa utbildningen har vi fått tillsammans med andra föräldrar till barn med ADHD och vi har också haft mycket att ge varandra och det finns en förståelse för varandras problematik i en sån grupp.
Jag vill också hålla med Anna här om att korgsystemet från boken explosiva barn är ett bra hjälpmedel. Fin och bra beskrivning hur du jobbar med korgsystemet.

En sak som vi också försöker tänka på här hemma är att fokusera på det positiva barnen gör. För man kan se barnet med olika "glasögon" och det är fantastiskt vad duktiga barnen verkligen är om man sätter på de "rätta glasögonen" och ser allt bra barnen gör.

När barnen inte vill klä på sig på morgonen så låtsas jag inte märka det utan jag ser att ETT av barnen har fått på sig EN strumpa. Då lägger jag allt annat åt sidan och ger beröm för den strumpan och istället för att vara negativ för att det går så sakta så berömmer jag och säger att jag ser att du kommit igång här. BRA!!
Då åker resten av kläderna på mycket lättare än om vi blir osams.
Och det barn som sett hur mycket positiv uppmärksamhet man kan få om man gör rätt brukar också vara klädd rätt snabbt då. För beröm älskar de.
Nu när barnen är fullt anknytna till oss så finns också viljan att göra rätt på ett helt annat sätt än de första åren de bodde hos oss.
Det är helt underbart!!!!
Att sen förmågan att göra rätt inte alltid finns där får man ta.
Det är bara att jobba vidare ...

En annan sak som faktiskt man kan glädjas åt är att det aldrig blir långtråkigt hos oss.
Vi har ett fantastiskt rikt liv.