Orkar snart inte mer

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
H

HönanHedvig

Nu orkar jag snart inte längre med vår placering. Det tar så på mina krafter. Skriker konstant. Om h*n t ex inte får bada direkt, leka mera, måste åka bilen etc så skriker h*n i över två timmar, det går inte att få stopp på det. Känns som om man går på tå runt barnet för att det inte skall börja skrika.

Vi jobbar med bilder o tecken, men inget funkar. Nästa vecka skall det påbörjas en autism utredning. Barnet är bara 3 år gammalt men mitt tålamod har verkligen brustit. Tillslut blir jag så tokrasande att jag bara ställer ut h*n i snön. Jag skäms så fruktansvärt mycket, för jag går över gränsen i bland. Mitt nyårslöfte är ett bättre tålamod.

Just nu sitter h*n på en stol i vårat sovrum, bilden "skrika" fast på "nej" sidan, framför sig. Jag går dit flera gånger och säger att h*n får komma när h*n slutat att skrika, försöker krama honom. Nu har det gått 1 timma och 50 minuter med konstant gallskrik över att h*n skulle äta upp sin smörgås innan h*n fick leka med sin lastbil.

Vad tusan skall man göra?
 
men oj... Vad jobbigt för er.
Min första fundering är: -Vad får ni för hjälp idagsläget? Att vänta på en utredning och inte få hjälp under tiden måste kännas fruktansvärt. Har du pratat med soc, berättat och sagt till om avlastning?

Jag förstår att tålamodet tryter... du är inte mer än människa. Man pallar inte hur mycket som helst.

Nu har jag tyvärr inga bra råd att ge dig men jag ska kolla av med mina famhemsvänner om någon har något råd till dig.

Sköt om er...
((styrkekramar))
Adal
 
:littlesad Oj....det där låter tufft!Jag kommer direkt att tänka på en kille som vi fick på vår förskola.....
Han var 2 år och under autismutredning....vilket sen bekräftades vara autism och utvecklingsstörning.Inget lätt handikapp vill jag lova.....

Vad händer om du minimerar kraven till sånt man bara måste finna sig i.... tex sånt som gäller hygien och hur man beter sig med andra människor...????

Är det så att barnet har en autismdiagnos behöver ni få lära er hur man handskas med just detta handikapp.....Ingen mening att bråka i onödan redan nu.....Barn med autism tolkar ju inget omkring sig på ett vanligt sätt....utan får utbrott över sånt dom misstolkar!

"Vår" lille kille fick tex utbrott ofta när vi dukade bordet till lunch.Vi började tänka till...och upptäckte att utbrotten kom när vi satte fram ketchup!Och han tyckte inte om ketchup!!!När vi började säga att ketchupen var til dom andra barnen och att han inte behövde äta ketchup gick det som en dans!!!
Han behövde också nån som hela tiden peppade honom och satte ord på det som hände (hjälpjag).....

Hur har barnet det med språket?Ibland är bilder toppen...och ibland kan dom bara förvirra!"Vår" kille klarade inte bilder så bra.....och tecken gick inte alls......Men när han blev större funkade pictogrambilder som schema för dagen...."Vår" kille pratar "papegojspråk" och förstår korta enkla meningar som upprepas några gånger......

Jag tror att det är bäst att vänta på vad utredningen säger....och under tiden så försöker ni bara få barnet att skrika så lite som möjligt.....Läs på om autism,se Rain Man med Dustin Hoffman(den filmen visar tydligt hur begränsade autister kan vara....).....Och märker ni att nåt funkar bra....kör på det!
Om man behandlar ett barn som "bara" blivit försummat som om det har autism så gör det då inget......med tiden fixar det till sig bara man får veta VAD man kämpar mot!
Lycka till!!!!
 
Glömde ju!!!Ett annat skrikande "dagisbarn" visade sig ha "tappat" hörseln......Förstod alltså inte vad som hände omkring henne......Hon var jätterädd!!!
 
Jag är inne på samma spår som EJE :)
Men jag väljer att köra korg-metoden (läs boken "Explosiva barn av Ross W Green - den borde varje förälder läsa!!!)
För barn med speciella behov är metoden än mer lämplig - den går ut på att välja sina fighter. Säkerhetsfrågor är inte förhandlingsbara och där får man ta strid/skrik/utåtagerande/avstängdhet etc. Allt annat är "låt-gå".
Det är inte hela världen om den där mackan inte blir uppäten när du/ni vill - det är ingen säkerhetsfråga, det är bara gammal traditionell hyfs och standard uppfostran.

Om det nu är autism så måste ni rensa (och jag menar verkligen RENSA) så det inte finns en massa intryck som stör. Barnets rum ska vara så kalt så det inte finns ngt som pockar på uppmärksamhet och ge reaktioner. Det kan tyckas hemskt med ett måste. Likaså vid matsituationer kan det behövas en totalsanering av intryck. Dra för fönsterna så inga billjus flashar förbi eller spegelbilder uppstår. Ta bort klocka, blommor, tavlor - gör matplatsen steril för att fokusera på maten.
Autister behöver enormt med rutiner och vi har tex fått lära att maten SKA serveras kl 17.00 - inte 17.10....

Ytterligare en grej med korgmetoden är att sammanföra agendor.
Din agenda var "äta mackan" - barnets var "leka med bilen".
För att sammanfoga era agendor till att blir "äta först - leka sen" behövs korta påminnelser.
Även om en autist (eller litet barn) inte förstår att det är 15 min till maten ska man repetera och göra till en vana.
15 min innan tex mat "om 15 min ska vi äta"
10 min innan "om 10 min ska vi äta"
5 min innan "om 5 min ska vi äta"
1 min innan "NU ska vi äta"

Inte påminna för ofta och inte för sällan (skitsvårt att vänja sig vid!!)
Bilen försvinner och förflyttning till maten.
MEN, glöm ALDRIG bort att ge tillbaka bilen efter maten!!!! Positiv förstärkning....

Hoppas att ni snart får den hjälp ni behöver! Det hjälper inte ngn att ni däckar av utmattning.
Hoppas också att fler med erfarenhet kan komma och skriva här.
 
Hej!

Vill bara bekräfta att man bör fundera över det som Ross W Greene skriver. Vill också tipsa om boken Vilse i skolan som är hans senaste bok. Den handlar visserligen om skolan men fungerar även hemma. Jag arbetar med utåtagerande barn i skolan och arbetar uteslutande med PLIS (CPS enligt Ross W Greene) som det heter på svenska. Det blir är en stor skillnad för de eleverna. :claphappy:
Ett annat tips är att fundera över kosten. Jag har själv ett biobarn med ADHD. Vi har tagit bort all gluten från hans kost och fått en enorm förbättring. :banan:

Lycka till och många tankar från mig

Tre
 
Spännande att läsa det här med kosten TRE. Jag läste om ett försök på en skola där ADHD tonåringar gick i en speciell verksamhet.
De började med gemensam frukost och i där minimerade de kolhydratsintaget. De märkte stora förbättringar i humörsvängningarna, ungdomarna blev lugnare och de fick en allmänt bättre situation. Tonåringarna var med och planerade och köpte maten, sen hjälpte de till med att laga maten.

Så jag håller med om att viss kost kan påverka. Bra att glutenfritt funkar för er.


tre sa:
Hej!

Vill bara bekräfta att man bör fundera över det som Ross W Greene skriver. Vill också tipsa om boken Vilse i skolan som är hans senaste bok. Den handlar visserligen om skolan men fungerar även hemma. Jag arbetar med utåtagerande barn i skolan och arbetar uteslutande med PLIS (CPS enligt Ross W Greene) som det heter på svenska. Det blir är en stor skillnad för de eleverna. :claphappy:
Ett annat tips är att fundera över kosten. Jag har själv ett biobarn med ADHD. Vi har tagit bort all gluten från hans kost och fått en enorm förbättring. :banan:

Lycka till och många tankar från mig

Tre
Klicka för att se resterande...
 
TACK!!!!

Ni är ju helt underbara! På bara några timmar har många svarat med superbra tips.

Jag är själv utbildad specialpedagog. Men det är så fruktansvärt stor skillnad på att ha dessa barn boende heltid i sitt hem, än att jobba några timmar o sedan gå hem i lugn o ro.

Skall absolut läsa böckerna. I morgon skall vi inte ha några krav alls. Blir en kravlös dag med mycket egen uppmärksamhet.

Barnet har i princip inget talande språk. Tecknar en del. Så ja kommunikationen är en stor del i det hela. H'n förstår säkert inte alls så mycket.
 
Jo...HönanHedvig.....Det är ju det att man liksom är själv med det svåra också!!!Och då fastnar man ju i cirklarna.....
Hoppas ni får igång utredningen fort......för först sen kan man ju bestämt veta HUR man ska göra.....Innan blir det ju mest ett trevande och det kan ju av barnet upplevas som nåt ännu farligare och resultera i ännu mer skrik.....
Just det här med kosten finns det ju massor att kolla upp....och som verkligen kan funka....

Enklast är nog att sätta sig ner och medvetet försöka tänka igenom alla tipsen.....
Hur/vad äter barnet nu.......vad kan man tänka på?
Språket?Hur löser vi det?
Är barnet rädd eller arg......
När skriker det som mest?FÖRSTÅR vi verkligen varför???
Är vi nog tydliga?Kan barnet förstå vad vi vill??
Sömnen...???Hur sover barnet?
Leken?
Vad verkar OK????
Osv......

Håller tummarna för att lugnet ska lägga sig snart.....
 
Hej igen!!

Jag förstår precis vad du menar. Jag är också som du kanske förstod specialpedagog plus att jag har mitt eget biobarns svårigheter, det svåra är att ha barn på hemmaplan med problem är att det finns så mycket känslor inblandade :cry: .

EJEs förslag på frågor man kan ställa till sig själv och fundera över är mycket bra, det gör att man kan få ett "helikopterperspektiv" man kan se saken lite från ovan :angel .
I Ross W Greens bok "Vilse..." finns det ett schema där man kan leta efter "förmågor som ännu inte finns", det är ett bra verktyg för att försöka förstå vad som är svårt för barnet och när man vet det kan man förbereda sig inför situationer där man kan räkna med olika reaktioner. Plötsligt är man steget före istället för steget efter :? . Jag kan lova dig att det är en stor skillnad men det kräver en del arbete (men det är värt varenda sekund).

Många styrke och kraft kramar till dig
Tre
 
Hej igen!!

Jag förstår precis vad du menar. Jag är också som du kanske förstod specialpedagog plus att jag har mitt eget biobarns svårigheter, det svåra är att ha barn på hemmaplan med problem är att det finns så mycket känslor inblandade :cry: .

EJEs förslag på frågor man kan ställa till sig själv och fundera över är mycket bra, det gör att man kan få ett "helikopterperspektiv" man kan se saken lite från ovan :angel .
I Ross W Greens bok "Vilse..." finns det ett schema där man kan leta efter "förmågor som ännu inte finns", det är ett bra verktyg för att försöka förstå vad som är svårt för barnet och när man vet det kan man förbereda sig inför situationer där man kan räkna med olika reaktioner. Plötsligt är man steget före istället för steget efter :? . Jag kan lova dig att det är en stor skillnad men det kräver en del arbete (men det är värt varenda sekund).

Många styrke och kraft kramar till dig
Tre
 
Mitt tips är att låta barnet "leva ut" sina utbrott i sitt rum, inte i ert sovrum eller i nåt gemensamt utrymme. Strunta i att bry dig om att h*n skriker, inga bilder, inga uppmaningar att tystna, det bara förstärker beteendet. Stäng dörren om det blir "olidligt".

Strunta sen i om smörgåsen inte är uppäten, uppfostran av den sorten fungerar inte, tro mig. Viktigast är att barnet får i sig tillräckligt med mat, vad för sort och när spelar mindre roll, såvida du inte vill utesluta socker eller liknande men kom då ihåg att om barnet har autism kan det vara svårt att introducera resp. ta bort maträtter.

Rutiner är oerhört viktiga, starta alltid dagen på samma sätt, in i minsta detalj, så går resten av dagen lättare sen.

Jag kan ge ett par exempel utifrån några av mina egna nuvarande placeringar (jag har 3 med autism) vad gäller matsituationerna och rutinerna;

En av våra tonåriga plac måste börja dagen med medicinerna + blåbärssoppa+3waferskex (av speciell sort, de långa), sedan vänta en stund och sedan blöjbyte . Efter ytterligare en halvtimma får han 2 smörgåsar med kalvkorv (det går inte med prickig korv, då slänger han mackorna i golvet), därefter får han ett glas saft. Samma procedur dag efter dag, annars blir dagen konstig och hans utbrott blir både värre och fler. Det går alltså inte att börja dagen med att byta blöja eller att tvätta sig, det bara går inte.

En annan av våra plac. äter bara smörgåsarna om han får "rätt sorts" prickig korv på dem, annars sitter han bara och pillar med dem men äter dem inte. Juicen som han dricker till skall vara av ett speciellt märke och smak, det går inte att "lura" honom, han känner direkt på smaken om det är fel sort och han går hellre från bordet hungrig än äter "fel" mat. Han måste dessutom få sitta i lugn och ro och få goood tid på sig, annars fungerar det inte trots att han är glad i den maten han "godkänt".

Så mitt råd är egentligen att minimera dina reaktioner på barnets "utbrott" och inför tydliga dagsrutiner.
 
Nu har jag både sovit, skrivit ner alla era tips i min loggbok och funderat och funderat....

Först det här med konsten. Vi har varit väldigt fundersama på magen på barnet. Blir ofta magsjuk. Bajsar löst som stinker massor. Men ibland är bajset stenhårt. Spyr ofta bara någon/några gånger sedan är det okej igen. Har dock kopplat spyendet till när det blir för mycket för barnet. T ex på resor, jul och nyårsfirande, mycket umgänge med bio föräldrarna....

Men frågan är om det är en allergi, det kan tyvärr vara en outvecklad tarm. Detta barnet har definitivt inte fått några försiktiga smakportioner i början utan levde tyvärr på välling de första åren. Och utan information från soc så har vi så klart gett h*n vanlig mat direkt, vilket så klart kan ha orsakat stora problem. Som soc alltid säger här så var detta barn ett enkelt barn som var så sött.

Och det här med sömnen. Barnet vaknar mååånga gånger på natten, är vaken längre stunder. Men barnet ropar inte på oss då utan ligger vaket. Så när barnet spyr eller bajsar under natten skriker h*n inte. Utan det blir till att torka hela sängen på morgonen. Har ni tips här på hur man får barnet att ropa efter oss på natten? Vår anknytning är som ni förstår inte alls bra och den jobbar vi massor på, men så svårt när vi har det så här.

Sedan det här med förskolan. De förstår oss inte alls. Där är barnet som en liten ängel, sitter bara och leker med sina bilar (hjulen) eller ritar bollar. Är så enkel och gör inte ett knyst från sig. Detta ser jag så klart inte som positivt. Ser det som så han var här från början, inåtstängd, går in i sin bubbla och bara flyter med. Barnet har en egen assistent eftersom det finns andra svårigheter. Därför känns det tokigt att ansöka om utökad tid på förskolan, eller tänker jag fel?
 
Skärtorsdagsnatt: Tack för dina tips.

Anledningen till att jag kämpar så med maten är att h*n får ännu mer utbrott om h*n är hungrig eller trött. Då blir allt katastrof. H*n är så tunn och behöver verkligen lägga på sig några extra kilon.

Men det jag skall ta till mig är att h*n kanske inte behööver äta under utsatta tider. Skall h*n få mat när h*n själv ber om det? När som under dagen? Skall jag aldrig säga till att det är mat? För inte känner h*n hunger som de andra barnen. När det är någon maträtt som känns ok så äter h*n tills man säger stopp. Men visst sitter h*n och petar på mackan om det speciella älsklings pålägget är slut.
 
Jag har också haft problem med magen på två av mina :angel: men det blev bra sedan jag slutade med alla mjölkprodukter , även ost. Magen som förut var stenhård eller diarreig är nu helt normala vad gäller bajset. Det gjorde ont att bajsa eller så kände mina :angel: av min irritation över nerbajsade kläder även om jag inte sa nåt och nu då detta försvunnit är ett orosmoment borta.
Nu har i.o.f. sig dessa bägge blöjor men deras välbefinnande har ökat och de äter bättre nu när magen inte krånglar.

Är du bekymrad för att din :angel: inte får i sig så kan du be distriktsköterskan skriva ut speciella näringsdrycker men kolla först så att de inte är mjölkbaserade, det finns mjölkfria och då skall de vara helt mjölkfria, inte bara fria från laktos.

Ge din :angel: mat när h*n ber om det eller lägg fram en macka när du tycker att det gått lagom lång tid sen senaste målet men ha lite extra koll på hur mycket :angel: äter under dagen. Ge lagom små portioner, bred extra tjockt med margarin på mackan, ge pizza eller annan "skräpmat, uppmuntra ätandet men utan att göra nån stor affär av det. Så har vi fått göra med vår senaste :angel: som kom till oss i ett bedrövligt skick, tunn och ovillig till att äta och med flera tvångsmässiga beteenden som försvårar. Rutinen på morgonen däremot är viktig, försök hitta en som passar er. ( kakor och sin blåbärssoppa är inte speciellt nyttigt, men bättre än att inte äta alls.) Ge dryck först efter måltiden för att undvika att barnet dricker sig mätt o.s.v.

Magbesvären kan också, precis som du skriver, påverkas av stress och vi har fått begränsa biobesöken för en av våra :angel: till att bio kommer hem till oss då besöken HOS biomamman blev alltför psykiskt påfrestande med magbesvär och diarreer efteråt. Så fundera och leta efter sammanhang och lägg fram era tankar för soc så kan ni få hjälp med att förlägga besöken hemma hos er om ni tror att det skulle hjälpa.

En tanke till är att ett såpass litet barn, och med nån form av utvecklingsstörning, kan ha svårt med tidsbegrepp. Att då försöka förbereda inför att man skall äta, åka till skolan, hälsa på bio etc. kan vara mer till skada än till hjälp för barnet. Förberedelser kan bara hjälpa om barnet har en tillräckligt utvecklad tidsuppfattning. Annars blir förberedelserna obegripliga och stressande även de. Likaså vad gäller bilder, det är oftast bara konkreta bilder på FÖREMÅL som barnet fattar, inte abstrakta som mer beskriver händelser. Bilderna bör dessutom vara foton av det verkliga föremålet, autister har ofta mycket svårt att förstå symboliken i något som skall föreställa en sak eller en händelse. Detta är kontroversiellt men jag säger det av egen erfarenhet och har fått det bekräftat från bl.a. psykologer på både barnhab och regionshab. Är barnets psykiska utvecklingsnivå under en
viss ålder så förstån h*n inte vad sedan, imorgon, om en timma etc är.
 
Lite off men intressant att skärtorsdagsnatt tycker att man inte ska förbereda... (alltså intressant att vi har olika erfarenheter!)
Har själv fått hem barn med autism-frågan och jobbat under många år med utvecklingsstörda av alla slag. Oavsett om tidsuppfattning funnits eller ej så är förberedandet A och O. Inte så mkt att det just är 15 min utan att man har 3 eller max 4 "förvarningar" om vad som ska hända. Vi har alltid förberett (först på brukare och senare på famhemsbarnen) om vad som ska ske inom den kommande tiden/timmen - inte vad som sker i morgon eller nästa vecka.
Man gör det inte för att lära en tidsuppfattning utan för att sammanföra agenordna och undvika konflikter i onödan. (En metod som förstärkts genom åren av praktisk "övning" och läsning i böcker)

Ang maten är jag helt med - ge vad som äts bara det äts och bara ngt mål per dag inte är enbart skräpmat så får det gå.
Vår första plac var en liten en, så mager så man kunde spela på revbenen. Fram till han var 4 år drack han majsvälling (pga känslig mage) på kvällen vilket gjorde att han sov gott hela natten. Om ert barn levt på välling hela första året kanske det känns tryggt att somna i en varm famn med en flaska/mugg i händerna?
Vi fick även blanda mkt extra smör i potatismos, sås, gröt etc och dubbelt så mkt på mackan.

Umgängesbiten var också en del som jag funderade över. Tycker det ska beaktas och prova en förändring för att se om h*n också förändras.

Se utanför det traditionella tänkandet (helikopterperspektivet är suveränt!!) och skaffa öronpluggar när olåten är som värst :wink:
Alla tips är väl värda att prövas, anser jag iaf. Lycka till!
 
Förbereda eller inte är en känslig fråga, det är såpass vederlagt att det anses passa alla. En av mina placeringar, nu 19 år gammal men 2 år mentalt och med mycket svår autism kan absuólut inte förberedas på något vis. För honom är livet HÄR och NU och det finns inget igår eller imorgon. I skolan jobbade man länge på med förberedelser och :angel: mådde så dåligt av att det man talade om inte skedde genast att han till slut blev utagerande, självdestruktiv och först då lyssnade man på oss. Att visa honom en bild på vad som skall ske imorgon är detsamma som att säga att det skall ske NU och sedan inte göra det, följden blir att han blir helfrustrerad. Det som passar honom bäst är att ställa honom inför fullbordat faktum och låta allting ske som vanligt fram tills tidpunkten för det som avviker från de dagliga rutinerna, aldrig tala om att det är ledigt från skola imorgon, aldrig berätta att han fyller år snart etc., det funkar bara inte.

Jag har en annan plac. som funkar likadant, där kan vi (skall vi!!)aldrig förbereda utan bara förstärka språket med bilder precis när det som skall ske skall ske.

Jag har diskuterat detta många gånger med psykologerna på hab, regionhab och BNK vilka håller med och troligen hänger det samman med utvecklingsnivån, före en viss mental ålder kan man inte förstå tid oavsett om man är 3, 9 eller 23 år gammal i kroppen och det går i dessa fallen inte att träna upp.
 
Hej på er!

Det är många kloka tankar som förmedlas här. Gemensamt för det ni alla säger är att man som vuxen vet vad det är som "triggar" igång barnet och det gör att man själv kan undvika sådana situationer. Skulle de av misstag ändå uppstå så är man beredd på en reaktion. Allt detta oavsett förberedelse eller ej gör att situationen blir mer hanterbar både för barnet och för de vuxna.

Tack för ett fantastiskt forum där tankar ventileras och många kloka saker blir sagda. :idea: :idea:

Kram på er!!!!!!! :banan: :banan: :banan:

Tre
 
HönanHedvig sa:
Nu orkar jag snart inte längre med vår placering. Det tar så på mina krafter. Skriker konstant. Om h*n t ex inte får bada direkt, leka mera, måste åka bilen etc så skriker h*n i över två timmar, det går inte att få stopp på det. Känns som om man går på tå runt barnet för att det inte skall börja skrika.

Vi jobbar med bilder o tecken, men inget funkar. Nästa vecka skall det påbörjas en autism utredning. Barnet är bara 3 år gammalt men mitt tålamod har verkligen brustit. Tillslut blir jag så tokrasande att jag bara ställer ut h*n i snön. Jag skäms så fruktansvärt mycket, för jag går över gränsen i bland. Mitt nyårslöfte är ett bättre tålamod.

Just nu sitter h*n på en stol i vårat sovrum, bilden "skrika" fast på "nej" sidan, framför sig. Jag går dit flera gånger och säger att h*n får komma när h*n slutat att skrika, försöker krama honom. Nu har det gått 1 timma och 50 minuter med konstant gallskrik över att h*n skulle äta upp sin smörgås innan h*n fick leka med sin lastbil.

Vad tusan skall man göra?
Klicka för att se resterande...

Din beskrivning av eran placering låter så likt våran egen placering. PMa gärna om du vill ha kontakt. Vore skönt att ha någon att bolla ideer med.
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp