Pappan kom drogpåverkade till ett besök.

Status
Ej öppen för ytterligare svar.
S

Silverline

Hej. Jag är ny här men är glad att ha hittat hit. Jag hoppas att få råd från er som kanske befinner sig i samma situation.

Jag är för tillfället jourhemsmamma åt min brorson som varit placerad hos oss sedan maj månad. Min brorsons mamma gick bort i ett plötsligt sjukdomsfall i april i år och hans pappa har en historia av missbruk av droger och framför allt värktabletter. När mamman dog eskalerade missbruket och han kunde inte lägre ta hand om sin son. Därför han sonen placerad hos oss. Umgänget mellan far och son har varit varannan helg och då har pappan kommit till oss för att träffa sonen. Vi bor på en annan ort, ca 20 mil från pappan.

I fredags skulle dem träffas, det skulle bli sista helgen de kunde umgås innan vi åker på semester i fyra veckor. Pappan dyker då upp drogpåverkad. Han sluddrar och kan inte gå rakt utan stapplar fram. Hans pupiller är små som knappnålshuvuden. Vi alla ser att han är påverkad av något med han själv nekar till detta och säger att han bara sovit dåligt. Jag ringer till socialjouren i den kommunen som jag fått uppdraget från och talar om läget. Pappan blir sedan avvisad från oss..

Jag undrar vad som kommer hända nu? Sonen är frivilligplacerad hos oss, men någon form av replisalier måste det väl bli av detta?

Jag ska klargöra att jag är syster till pappan och sonen som är placerad hos oss är min brorson.

Någon som haft liknande erfarenheter?
 
Vi har bara den erfarenheten i samband med LVU, som ju är betydligt mycket starkare i det sammanhanget.
Hur är bios inställning till att sonen bor hos er?
Är han medveten om och OK att det är som det är?
I så fall kan man hoppas att han själv inser att det var fel av honom.
Annars finns ju risken att han begär hem pojken eftersom det är frivilligt.
Ett bra soc borde dock gå in och begära akut LVU om han försöker sig på det.
Det viktiga är att hålla kontakten med ditt soc så att dom är informerade om vad som händer.
Jag hoppas dock att det löser sig och att ni får en skön semester.
 
Jag kan bara hålla med Honey .
I övrigt har jag själv haft släktingplacering och förstår din situation . Det är jobbigare och svårare när man är släkt på alla plan . Att avvisa ngn är svårare när man är släkt och det enda du kan göra är att stå på dig och rapportera övertramp till soc.

Jag skickar styrkekramar i massor.
 
Jag har gett upp hoppet om min bror. Har han själv inte insett att han har problem nu när t.o.m hans son är placerad hos oss så kommer han aldrig göra det. Vår prioritet nu är att försöka på pojken LVU-placerad hos oss. Hela "frivilligplacerings"-situationen känns oerhört olustig när han visar upp ett sånt här tecken. Jag ringde som sagt till socialjouren vid tillfället och kvinnan jag pratade med där fick även prata med min bror. Även hon fick uppfattningen om att han lät "onormal" som hon uttryckte det.

Imorgon ska jag ringa till socialen, för även om "vår" handläggare har semester så måste det finnas någon på plats som kan besvara mina frågor och funderingar.

Tack för era svar!
 
Nej , problemet är väll just det att inse själv ......... :littlesad
Vem vill se sina egna fel .........
Förstår att det på sitt sätt känns sorgligt när man får ge upp hoppet om sin egen bror .
Din inriktning är rätt . :angel: har nyligen förlorat sin mor och sedan se sin far i ett sådant beteende :littlesad . Med frivillig eller SoL kan dom alltid avbryta placeringen på stående fot och plocka hem samma dag . :angel: måste sättas i första rummet och då är LVU bäst för att förhindra hemgång innan pappan är "ren" .
Ett tips är att dokumentera allt och om möjligt spela in . Om du t ex säger den 14/7 kl 14.35 dök pappan upp påverkad så kan han lätt neka om han så har fått krypa för han inte kan stå på benen och då står ord mot ord :roll: . Jag vet , obehagligt , olustigt men för :angel: nödvändigt .
För att ett LVU ska gå igenom måste soc. utreda och gärna ha bevis de kan lägga fram inför nämden o s v . Det är inte gjort i en handvändning .
Ska kolla runt lite...........
 
Jag har skärmdumpar från Facebook där hans vänner som han besök i helgen skrivit både det ena och det andra. Bland annat att han stulit ett par skor och en hemtelefon och sedan bara dragit efter att kompisen låtit honom sova på soffan. Sen är vi fem personer som fått samma intryck av honom i fredags, bland annat hans egen son.

Det är skönt att kunna bolla med er andra som är i "samma" situation.
 
Förstår hur du känner , jag blev överlycklig när jag hittat detta forum och förstod att det fungerar . Vi finns här för varandra .
Skärmdumpar :? :? :? ???
Vad i hela friden är det ?
Bra att det finns flera vittnen , bara synd att :angel: är ett av dom :littlesad .
Hur tar :angel: det ?
Jag menar dels se sin far i det skicket och det "jidder" det förmodligen inneburit när han försöker träffa sitt barn , sedan dels att se sin far avvisad p g a droger .
Just den delen att se sin far avvisad kan ju verkligen ge :angel: motstridiga känslor .
Å ena sidan visar du att det är inte accepterat och skyddar :angel: , å andra sidan kärleken och lojaliteten till sin far .
Har ni satt er ner och pratat med :angel: och låtit :angel: ventilera tankar och känslor ?
Du får ursäkta , bara tänkte på när jag var ny och när jag hade släktingplacering , vissa saker hade varit bra om jag fått veta , andra saker är självklara men det är svårt att veta vilka , ingen är ju den andre lik .
Säg bara till om jag trampar i klaveret eller om du har frågor .
8)
 
Vi har pratat med barnet och han förstår mer än vad vi tror. Han är 10 år och han vet att "pappa blir snurrig ibland". Han vet oxå att jag som familjehemsmamma har samma ansvar för honom som jag har för min egen son. Pappan har även ringt vår mamma nu ikväll och bett om ursäkt och sagt att han förstår att han behöver hjälp. Om han nu menar det denna gång vet vi förstås inte... Sonen är ledsen över att inte få träffa sin pappa den här helgen men han förstår VARFÖR det blev så.
 
Funderade just på hur stor kille är!!!
Vad bra att ni kan prata med honom, och ja, de förstår mer än man tror.
Vår LVU var i samma ålder och det gick att förklara att ni får gärna ses men inte när pappa är påverkad.
Det viktiga är att framhålla allt positivt som finns, bejaka både saknad och kärlek, men samtidigt förklara att det inte är bra för någon att ses när bio är påverkad.
Lite typiskt just att det sker när det ska bli ett längre uppehåll (vår gjorde så nästan varje år inför sommarveckan men då klev oftast farmor in och började umgänget och så kom pappa när han "klarnat till" ).

Jag hoppas det löser sig för er och att din bror inser sonens bästa och håller sig lugn, trots motsättningarna er vuxna emellan.
Jag önskar er varmt lycka till, ni har alla förutsättningar för att få det att fungera!
 
Status
Ej öppen för ytterligare svar.
Tillbaka
Topp