Plac är nu vuxen och plac avslutas, vad gör ni?

M

MoALanta

Vår tonåring som bott hos oss i 2,5 år är nu vuxen enligt soc och placering upphör.
Hur gör ni?
Flytta hemifrån är för tidigt, inget jobb, ingen högskola och ingen bostad. Dessutom anser vi inte att hen är riktigt redo för flytt än.
Självklart finns vi kvar och hen är erbjuden att bo kvar. Men nu kommer frågorna. Vi kommer ta en hyra/mat enl konsumentverkets rekommendation (3750 kr), men hur gör ni vid utlandsresor? Betalar ni eller tonåringen? Kräver ni att de ska söka socbidrag om de inte har jobb eller pluggar? läggs det störra uppgifter i hemmet på tonåringen? Hur slussar ni dessa lite vacklande vuxna ut i vuxenlivet?

Och hur har ni hållit kontakt under åren? Har det blivit bra?
 
Hur hade du gjort om det varit din bio?
Personligen anser jag att om de inte söker skolor vidare eller skaffar jobb, ska de skriva in sig på arbetsförmedlingen/soc och få hjälp med ekonomin av det ställe som är rätt för just dom.
Det gäller både bio och placeringar.
Har kusiner till barnen som inte lyft ett finger sedan studenten (3 resp 5 år sedan) och är "för fina" för att gå till arbetsförmedlingen.
Lever på sina (välbetalda) föräldrar på ett sätt som jag aldrig gått med på :evil:
 
Jag har inga bio, våra plac är de enda barn vi har... så attjämföra är omöjligt för oss.
De flesta av våra tonåringar runt oss är slackers, jag är en betydligt strängare mamma än så vilket våra barn vet.. Men, sen är det ju det faktum att våra barn har lite tungre ryggsäckar att bära, borde jag curla mer? Ger ni dom sabbatsår? Slipper betala hyra? Tvingar ni soc att ta hand om en bostad åt ungdomen? Vår tonåring gick såklart i taket när det blev tal lm arbetsförmedlingen och betala hyra, jag håller ändå fast vid det.

Så det jag är ute efter är egentligen rat perspektiv. Hur har ni tänkt ochgjort? Med bio och med plac? Känns fel att få dom att lära sig att soc.bidrag finns... Vill ogärna locka dom till det. :?
 
Jag tänker nog att det inte blir bättre av att curla, även om man kanske har mycket i bagaget och behöver lite mera tid på sig innan man är "flygfärdig" så rullar livet vidare ändå.

Går man inte i skolan så kan man inte bara vara hemma och slappa, livet ser inte ut så även om det kanske gör det för "alla andra". Jag tänker också att soc har ett stort ansvar att inte bara avsluta en placering utan att det finns en plan för ungdomen. Särskilt om ungdomen behöver mera tid.

Ta reda på hur det fungerar tillsammans med ungdomen, gör hen involverad, det är ändå hens framtid. Viktigt tror jag är att fråga ungdomen hur hen tänker om framtiden, boende och försörjning (det har du säkert gjort :razz: ). Man kan inte leva på luft och vatten, pengarna måste komma från någonstans.

Ser jag till mitt biobarn så tänker jag inte kasta ut henne när hon är klar i skolan men jag tänker heller inte försörja henne, som förälder finns jag kvar och stöttar och behöver hon bo hemma en tid så får hon det men hon får då betala för sig hemma och ta ett mycket större ansvar än vad hon gör idag när det gäller göromål i hemmet t.ex. Första dagen hon är arbetslös så blir det arbetsförmedlingen, får hon inget jobb så kanske hon kan få praktik, då får hon lite inkomst där. Och måste hon söka socialbidrag för sin överlevnad, ja då måste hon det.

Jag försöker att förbereda min dotter men det är svårt, när dagen är här så blir det nog lite som en kalldusch, det blir verklighet allt som man tjatat och pratat om i flera år :razz: Det är svårt att bli vuxen. På ett dygn så går man från ungdom till vuxen och helt plötsligt så är man ganska ensam även om man har trygga vuxna runt sig. Men prata och prata och försök att göra upp en plan tillsammans.

Gällande utlandsresor så tänker jag att man sällan har den ekonomiska förutsättningen som nybliven vuxen, här måste man lära sig att planera och spara ihop pengarna. Har man inga pengar så kan man inte handla eller åka någonstans, så ser verkligheten ut.
Första gången kanske man kan göra en deal beroende på vilken ekonomisk situation man har själv att man hjälper till med en viss summa och ungdomen betalar resten och finns inte pengarna så kanske man kan dela upp det så att ungdomen betalar av en liten summa varje månad till er. Gör det som ni tycker känns bra för er.

Vet inte om det hjälpte något men det var några rader från mig :D

Anne
 
Jag håller med Anne. Jag har en 20-åring placerad som går ut skolan nu. Hen fyller 21 år i år. Soc vill avsluta placeringen när hen fyller 21 år men hen måste ju kunna försörja sig först. Jag vill inte att hen ska ansöka om socialbidrag, jag tycker det skickar fel signaler till den unge. Min placering har fått ett jobb som varar över sommaren och om det fungerar så tror jag att hen inte kommer att få problem med att hitta nytt jobb efteråt. Mitt soc har förståelse för att det är nu efter avslutad skola som problem verkligen kan visa sig och med tanke på det bagage den placerade bär på så vet vi inte hur det ska gå att etablera sig på arbetsmarknaden. Jag hoppas på att om det inte fungerar med jobbet så kan hen ansöka om vuxenplacering och därigenom få mera tid på sig att komma i arbete.
 
Vi har tre barn som gått ut gymnasiet.
För fem år/ tre år och ett år sen.
Dom har alla velat stå på egna ben.
Sommar jobbat direkt efter skolan sen olika länge jobbat i Norge. den äldsta har läst vidare och fått sitt dröm jobb, den andra har backpackat jobbat fixat lägenhet nu sagt upp lägenhet för att åter söka sig till Norge. Den tredje söker skolor nu efter nästan ett år i Norge.
Alla har fått bo och äta gratis hos oss när det behövts. Men ingen har hittills velat leva så någon längre tid. (Då hade vi sagt stopp)
Trean ska bo hemma över sommaren när denne sommarjobbar. Vi kommer vara både på utlandet och semester i Sverige under sommaren. Mat o husrum går bra, men semester får dom spara ihop till själva.
Men hade jag en placering hade jag krävt att soc stod för mat och husrum.
När dom går ut skolan ska dom förstå att dom ska försörja sig själv det kan gå knackigt och det är bra att se att pengarna tryter då blir man mer motiverad att ändra på det.
Att leva på föräldrar fem år efter gymnasiet hur kan föräldrar vara så mesiga med sina barn. Där snackar vi björntjänst och bortkastade år.
 
Tack för all bra input.

Vi har nu bestämt att det blir en hyra på 4000 för mat och bostad samt vardagshygienprodukter (tvål, tvättmedel, toapapper osv). Våra semesterresor får vi ta när det kommer men grundregeln är att h-n får betala för dom själv. Sen är det klart att h-n inte betalar hyra om vi ändå ska hyra ett hus på Bali osv.
Om h-n inte har jobb eller studerar så måste h-n skriva in sig på arbetsförmedlingen, är h-n flitigt arbetssökande men inte får jobb, eller om hon studerar och vill bo hemma så kan vi tänka oss att justera hyran så att h-n inte behöver söka ekonomiskt bistånd. Mest för att vi vet att h-n annars lätt hamnar i fällan och stannar kvar i ett bidragsträsk.

H-n kommer antagligen bo kvar i ett år. Inte vad vi tänkt egentligen men så får det bli. H-n är helt enkelt inte redo än.

Vi har verkligen haft kontinuerliga samtal om just bli vuxen, flytta hemifrån, processen, h-n´s framtidsplaner om och om och om igen. Men nu börjar det blir lite för verkligt och läskigt. Det är hela tiden en verklighet som vi försöker visa på men som h-n blundar för. Samtalen fortsätter, det ska bli intressant att se hur det går. Den där vuxenvärlden är skrämmande!

Tack för all klok input. Det behövs! :bow
 
soc har tillsynsansvar tills barnet fyller 21 om dom placerades innan 18 år.....
Jag ringde IVO om det en gång (eller dåvarande socialstyrelsen) så det kan du berätta för din kommun :angel:
 
Att dom måste sörja för telningen till 21 om denne inte klara att fixa jobb eller plugga, dom kan inte bara säga upp för att telningen är myndig.
 
Du måste logga in eller registrera dig för att svara här.
Tillbaka
Topp