Hos oss är det är tvärtom. I början så är barnet/ungdomen som en gäst och behöver inte alls hjälpa till med något. Och sen då det är dags att sakta införa små sysslor så går ivarjefall jag på tå. Kraven jag lägger på dessa barn är extremt låga. Jag har betydligt högre krav på mina egna barn och de har ju haft en chans att växa med uppgifterna, det har ju inte dessa barn som har levt under helt andra vilkor. Det här med sysslor varierar nog mycket från familj till familj men våra biobarn plockar ur diskmaskinen var tredje dag, går ut med soporna var tredje dag, matar hönsen var tredje dag samt städar sina rum. Nu pratar jag om barn i åldrarna 12-17 år. Det första våra placerade barn brukar få göra är att plocka ur diskmaskinen en gång i veckan. Smygstart med andra ord. Jag vill inte lägga på dessa barn för mycket för de kanske är vana vid att inte göra något alls hemma eller så har de fått gjort precis allt inklusive vara förälder. Så vi går riktigt varsamt fram.
Men jag erkänner att jag har hört talas om ett familjehem som inte hade egna barn utan bara placerade barn och att dessa fick jobba och slita rätt så hårt. Jobb som vi i vår familj har som frivilligt och som vi betalar lön till barnet för som t.ex. måla ett staket, tvätta bilen, rensa ogräs o.s.v. det fick dessa barn utföra inte bara gratis utan också ensamma utan fosterföräldrarnas hjälp. I princip skötte fosterbarnen hemmet helt själva, tvätt, städ, disk osv. Tyvärr vet jag inte vad de heter eller var de bor, har bara hört det i andra hand. Men det låter ju hemskt!
Så nog existerar såna familjehem, tyvärr. Men jag tror och hoppas att de är få.
Vet själv om ett familjehem där det placerade barnet får tvätta sin egen tvätt medan mamman tvättar de ÄLDRE biologiska barnens tvätt. Sjukt!